Så kan vi alla bidra till en bättre digitalisering

En storföreläsning med Katarina Gidlund på Socialchefsdagarna 2023

Filmklipp hittar du längs ned!

Digitaliseringsforskaren Katarina Gidlund vill stärka känslan av tilltro och ansvar i digitaliseringsfrågor, hos publiken på Socialchefsdagarna. Vi känner alla till skillnaden mellan bra och dåliga digitala tjänster – och det behöver vi också våga säga när nya system utvecklas och upphandlas. Våga sätta krav och drömma utifrån din egen verksamhet. Det är så vi är med och skapar en hållbar samhällsutveckling genom digitalisering.

För ganska lång tid har digitaliseringen faktiskt lett till en ohållbar samhällsutveckling. Faktum är att hela 87,5 procent av alla digitala tjänster misslyckas med att leverera det som har utlovats i tid och i budget. Men vi kan bättre!

– Marknaden för offentlig sektor är stor – ungefär 240 miljarder kronor om året har ni att spela med. Ni är en maktfaktor! Och är man en stor marknad måste man få vara med och bestämma vad vi får för slags digitalisering, säger Katarina Gidlund som är professor på Mittuniversitetet samt forskningsledare för Forum för digitalisering.

Har vi råd med dålig digitalisering?

Men varför har det blivit så här? Enligt Katarina Gidlund beror det på fyra anledningar.

Digitala system och tjänster säljs in med orealistiska förväntningar.
Man har ett snävt fokus och pratar inte om varför något ska digitaliseras.
Styrningen är bristfällig där ansvar och kompetens haltar.
Vi underskattar kulturella barriärer och tar system från industrin till exempelvis skolan, som om det vore samma sak.

Dessutom råder det stora avstånd mellan utvecklare och användare. Det innebär ofta standardiserade system som inte är anpassade till den faktiska verksamheten. Systemutvecklarna får inte alltid göra det de är bra på, och beslutsfattare har inte fått rätt förutsättningar att beställa.

– Vi är på ett sätt historielösa när det handlar om teknik. Det är lockande att tänka att teknik alltid börjar på nytt. Därför glömmer vi att vi faktiskt vet vad som fungerar bra och inte, och vi gör om samma misstag igen. Idag saknar vi därför rätt verktyg och metoder för att utveckla digitaliseringen för hållbar samhällsutveckling, säger Katarina Gidlund.

Hon ställer sig frågan vad vi egentligen pysslar med? Vi lägger extremt mycket pengar på digitalisering, som ibland bara blir digitala samhällshinder. 500 miljoner kronor hade kunnat bli till 880 socialsekreterare eller 1,2 miljarder kronor hade kunnat gå till 2 200 lärare på ett år. Vad är det för värden vi hoppas ska realiseras? Sparar vi egentligen in pengar? Och har vi råd att göra dålig digitalisering? Svaret är såklart, nej. Det har vi inte.

Förbereda sig på hållbar digitalisering

Många tänkare har funderat på teknikens roll i samhället. Och det går att se på digitalisering på två olika sätt.

Antingen tänker man att tekniken bara sker, nästan av sig självt (värdeneutral).
Eller så tänker man att tekniken skapas av människor och laddas med värden (värdeladdad).

– Faktum är att ingen teknik är autonom eller neutral. Vi lägger alltid in en mängd föreställningar och värderingar när vi ska digitalisera en verksamhet. Till exempel är effektivitet det vanligaste värdet som digitaliseringen ska uppfylla, tätt följt av demokrati och rättvisa. Digitaliseringen är också starkt förknippad med industrialiseringens rationalitet och upplysningstidens tilltro till evidens.

– I och med detta behöver vi identifiera maktordningar och handlingsutrymme. Vilka får tycka till och bestämma? Vilka värderar vad som är bra eller dålig digitalisering? Och hur kan vi ta plats och våga vara med och påverka den digitala utvecklingen? För det är lätt att bli enögd när man tittar på digitalisering, menar Katarina Gidlund.

Svårt att ifrågasätta digitaliseringen

I en av hennes studier tittade hon på hur begreppet digitalisering framställs i politiska texter. Det visade ett mönster av att digitalisering är omöjlig att ifrågasätta och att det innebär ett stort hot att inte digitalisera.

– Det har blivit ett dominant begrepp som nästan måste skrivas in i alla framåtsyftande texter. Det går liksom inte att fråga sig varför vi ens ska digitalisera. Svaret är alltid: Därför! Därför att.

Samtidigt som digitaliseringen verkar väldigt enkel, där allt ska lösas med ett knapptryck, är det också väldigt komplext med många svåra ord och termer. Det gör att många av oss backar ur de digitala rummen och tror att vi är de enda som inte fattar. De som idag har en självklar politisk plats att tycka till om digitalisering är tekniker och ekonomer, medan humanisters och samhällsvetares röster saknas.

– Och vill alla ens vara med? Många tror att unga människor kommer kräva digitalisering på alla arbetsplatser, men i en studie visar det sig att det för dem främst förknippas med kapitalistiskt identitetsskapande av jaget som varumärke, något de kanske hellre vill vara utan. Vi behöver titta på makronivå vilka värden som skrivs in i vår teknik och vilka ideologiska ställningstaganden som står bakom. Vi behöver också titta på våra arbetsplatser vad det är vi mäter, eftersom vi ofta blandar ihop mål med medel, säger Katarina Gidlund.

Ökat handlingsutrymme och professionsdrömmar

Hon påpekar än en gång att om vi ska få en hållbar digitalisering behöver vi skapa oss mer handlingsutrymme och ta oss in i de rum där digitalisering görs. För vi kan alla vara delaktiga i utvecklingen – och det kan se ut på många olika sätt. Googlar man digitalisering får man upp blå bilder, med manliga händer. Det är blått, manligt och snabbt. Men det skulle kunna se ut på andra sätt.

– Det samhälle vi bygger nu med digitala lösningar kanske hindrar många av oss från att vara delaktiga? Men det brukar ofta tillskrivas den enskilda individen. Det är vi själva som inte är bra nog och ska skickas iväg på digital mognadskurs. Då hoppas ledningen att vi slutar krångla och tycka illa om system som inte funkar, menar Katarina Gidlund.

Hon har myntat begreppet professionsdrömma som hon tycker att även socialchefer ska göra. Alla har lika stor rätt att drömma utifrån sin profession om vad digitaliseringen skulle kunna vara för någonting. När professionen får drömma fritt, kan mycket spännande hända.

Hon berättar om exemplet digital toalett, som personalen på ett äldreboende kom på. Med den kan dementa personer via ett armband få en indikation på att det är dags, så att de kan slippa ha blöja. Toaletten kan även mäta och väga avföringen för att ge kunskap om lämplig diet, men inte sprida den informationen till obehöriga.

– Sträck på er, för ni vet vad som är bra och dåliga digitala tjänster och verktyg. Vi behövs alla i den här utvecklingen, annars får vi en lägre innovationsförmåga och sämre digitalisering än vi förtjänar. Digital kompetens är inte bara att rabbla förkortningar och begrepp utan en förmåga att drömma om vad tekniken kan hjälpa oss med, avslutar Katarina Gidlund.

Frågor från publiken

Har du fler exempel på hur digitalisering i den offentliga sektorn skapar ekonomiskt värde?

Svar: Det är ofta fokus på det ekonomiska, men vore det inte coolt om digitaliseringen ledde till en reform som vi faktiskt behöver? Men det finns absolut exempel på ekonomiska värden. Det handlar framför allt om enkla, repetitiva uppgifter som kan automatiseras. Men man ska vara vaksam på när man väl skapat det ekonomiska värdet, att man använder tiden till något bättre. För vi gör sällan det. Vi kan använda resurserna bättre.

Hur kan vi säkerställa att vi får ta del av de här forskningsresultaten?

Svar: Det är viktigt att vi som forskare försöker ta alla möjligheter som finns att sprida forskning och resultat. Speciellt när det handlar om digitaliseringsforskning. Det vi kan berätta jämnar ut maktbalansen. Vi har skapat en ny forskarskola, GovTech Challenges där vi kopplar ihop riktiga utmaningar i offentlig sektor med forskare. Vi har en kommunikationsplattform, för att hela tiden se till att behoven kommer till oss och att våra resultat kommer ut – men det är svårt.

Apropå kostnader för satsningar på fler digitala tjänster. Vi har ju inte de 2 200 lärarna du nämnde. Hur tänker du kring det?

Svar: Vi kan tänka på vad dessa lärare skulle göra om vi hade haft dem. Och gör digitaliseringen samma sak? För det är inte alltid så. Man kan fråga sig: Vad gör professionen? Och skapar digitaliseringen det värdet? Ny teknik är ute och leker mycket, men offentlig sektor har inte hur mycket riskkapital som helst. Vi behöver säkerställa värderealisering. Åstadkommer digitaliseringen det värde vi vill ha? Revisionen kan titta på och utkräva ansvar för digitaliseringen i kommuner. Men de ställer ofta frågor som: Har ni en it-strategi? Har ni anställt rätt kompetens i it-verksamheten? Nästan aldrig utkrävs ansvar huruvida digitaliseringsinitiativ leder till nytto- och värderealisering. Vi är dåliga på att skriva fram vad digitaliseringen ska leda till för värde. Och sen fråga oss: blev det verkligen så?

Hela samhället står inför en kulturförändring. Vilka värden ska vi ta med oss framåt?

Svar: Jag återkommer hela tiden till att vi lägger 99,8 procent av forskningsbudgeten på teknikutveckling och 0,2 procent på etikutveckling. Så länge vi har den obalansen behöver vi vara rädda för tekniken. Men det behöver inte se ut så. Vi kan avsätta mer pengar till etikforskning.

Det går fort nu och vi vet inte riktigt vart det ska ta vägen. Vad skulle du säga till den som känner maktlöshet inför den situation vi befinner oss i?

Svar: Ja, till viss del skulle jag vilja säga lite förlåt faktiskt. Jag vet att jag gör mitt bästa, men det är många som har något att be om ursäkt för. För att vi känner som vi gör. De som inte tyckte om industrialiseringen deporterade eller halshögg vi. Men det gör vi nästan i kulturella sammanhang nu också med de som har svårt för digitaliseringen. Många känner sig dumma och dåliga om de inte fattar. Men vi måste sluta med allt det där, sluta skam- och skuldbelägga. För det är okej att känna som vi gör.

Har du några positiva framtidsspaningar? Det finns många löften och möjligheter med digitaliseringen. Vad kan vi vänta oss?

Svar: Det vet ni redan. Ni vet vad ni behöver och är bra på. Men vi behöver bli fler som ligger på och kräver att systemen ändras. Min dotter är autistisk och hittade en mängd fel i sitt utbildningssystem. Men enligt systemleverantören kunde de tyvärr inte ändra något, för då skulle det ändras för alla studenter. Men det kanske vore lika bra? Jag hade önskat att det fanns sätt att gå ihop alla studenter och höra om alla tycker det är lika dåligt. Min tanke är nämligen att argumentet inte står sig, troligen är det väldigt många som vill ha olika förbättringar. Vi behöver samla oss och höja rösten – det tycker jag är hoppfullt! För utvecklarna är inte så kaxiga som man tror och de vill faktiskt lyssna på oss, problemet ligger längre upp.

Varför har inte socialtjänsten ETT system. Är det önskvärt? Och är det ens möjligt?

Svar: Ja, är det möjligt? Eller är det kontextberoende? Där behöver vi duktiga digitala strateger som kan särskilja vad som kan vara standardiserat eller vad som behöver vara anpassat. Man kan skriva in det i sin upphandling. Många missar poängen med verksamhetsanpassningar. Men det går! Systemutvecklare kan det här, och vi kan ställa de kraven.

Techbaserade AI-verktyg som ChatGPT inom socialtjänstens arbete? Vad ska man tänka på?

Svar: Hur dataseten som vi matar in ser ut, Det är dessa logiker som AI lär sig av. Det handlar om dataproduktion och dataproducenter. Vi måste titta på vad vi stoppar in i AI. Stoppar vi in skit, får vi ut skit. Men matar vi AI med bra grejer, då kommer det bli bra.

Varför är det fortfarande så att det är storstadsbaserade män som bestämmer i digitaliseringen?

Svar: Det är en kulturell fråga! Titta bara på hur det ser ut i film och tidningar, digitaliseringen symboliseras av blått, snabbt och manligt. Vi är mer påverkningsbara än vi tror av kulturella uttryck. Det finns en massa föreställningar om att det inte blir bra digitalisering om det inte är just blått, snabbt och manligt!

Alla frågor som publiken skickade in till Katarina Gidlund under föreläsningen

Har nyttan av nyttokalkyler och effektanalyser minskat när Kompetensförsörjningsfrågan växt och problemet kommer snarare vara att vi inte har människor som kan utföra arbetsuppgifter istället för pengar?
Har du fler exempel på hur digitalisering i den offentliga sektorn skapar ekonomiskt värde? Hur kan vi säkerställa att vi får ta del av de här forskningsresultaten?
Vid digitalisering om vi tar med användarperspektivet och utgå från användarens behov hittar vi de mest nyttorealiserade lösningar Pratar vi om det?
Jätteintressant! 240 miljarder Men – något som inte är valbart är verksamhetssystem, som vi måste ha. Omgärdas av mycket regler. vi är i händerna på mycket få leverantörer samt upphandlingsregler. Samt – många av oss företräder små kommuner – vi har mycket lite in-house-kunskap. Hur ska vi göra?
Tips på ett Seminarium på temat digitalisering: ”Vad professionen gör som inte datorn kan” https://aldrecentrum.se/enskilt-evenemang/dialogforum-om-vad-professionen-gor-som-inte-datorn-kan/
Hur tänker du kring användning av chat gpt i socialtjänstens verksamhet?
Det känns väldigt tråkigt att höra innan hur man ska prioritera nedskärningar inom vården för att klara kompetensförsörjningen, istället borde vi prata mer om hur vi kan använda digitala omställningar för att komplettera vårdpersonal för att istället arbeta för att bibehålla kvaliteten i vårt arbete. Vi måste hitta en väg att göra den attitydförändringen och ta till os detta omställningsarbetet, så för att få in frågan – hur gör vi det?
Varför satsar inte Sverige på att ha ett och samma system inom socialtjänsten?

Det här var en storföreläsning på Socialchefsdagarna 2023 i Karlstad
Dokumentation: Jenny Asp textkonsult
Foto: © Peter Gunnebro/dalapeter.se
Filmad intervju: © Tomas Nord och Erland Vinberg från Agnesfilm