Jesper Ekberg, samordnare Strategi för hälsa vid SKR, är en av föreläsarna vid detta seminarium.
Från Hässelby-Vällingby stadsdelsförvaltning: Elisabeth Orr-Bågfors, biträdande avdelningschef för barn och unga och Brita Svensson, enhetschef.
Från Sveriges Kommuner och Regioner: Jonatan Alamo Block, sektionschef, avdelningen ekonomi och styrning och Jesper Ekberg, samordnare, avdelningen vård och omsorg
– En alternativ rubrik till detta seminarium hade varit: ”Ensam är inte stark”. Vi kommer därför prata om två angreppssätt att kroka arm med varandra. Och varför är detta så viktigt just nu? Det är knappast ont om argument att satsa på hälsofrämjande och förebyggande arbete, inleder Jesper Ekberg.
Investering och utfall
– I vanliga fall handlar en investering om att ta en kostnad nu för att undvika framtida utgifter sedan. Vi behöver fundera på sociala investeringar. Vilken vinst kan vi räkna hem? För vem? Vilken nytta kommer det göra för vem? Det gäller också att använda investeringen, vilket ofta är svårare med nya arbetssätt än till exempel nya byggnader, säger Jonatan Alamo Block.
Ett strategiskt partnerskap
Tillsammans minskar vi risken att barn och unga begår brott heter ett strategiskt partnerskap för att förebygga ungdomskriminalitet mellan SKR, ett antal kommuner och regioner, Polisen och Allmännyttan. Inspirationen till alliansen kom från hur man i Finland framgångsrikt arbetar med övergripande frågor.
– Komplexa frågor med många aktörer kräver komplexa lösningar och nya arbetssätt. Det är ett ständigt arbete med att förebygga och främja och vi har hållit på under hela mänsklighetens historia. I det arbetet behöver vi ha fokus på hur vi styr och leder tillsammans. Och underlättar organisationen organiseringen? Det är inte alltid fallet, säger Jonatan Alamo Block.
Målet med partnerskapet är att stärka och utveckla arbetssätt, sprida goda exempel, identifiera hinder och förändra lagstiftning. Det gör de genom att öka förmåga och kompetens, stärka samverkan, hitta hindren och utveckla policyer.
För att komma åt problemen med ungdomskriminalitet behövs insatser för att minska social oro, minska utsatta områden, stärka förebyggande arbete mot narkotika samt minska trångboddhet.
Erfarenheter kring teamorganisation
Många aktörer som polis, socialtjänst, skola, hälso- och sjukvård, frivilliga och bostadsbolag vill väl. Men ibland är vi för upptagna av vår egen verksamhet och att lösa våra egna problem. Skolan kanske är inriktad på att klara kunskapsuppdraget, fotbollslaget vill vinna serien, polisen gör nykterhetskontroller och socialtjänsten fokuserar på att klara budgeten.
Det handlar om svåra och komplexa frågor med många aktörer och mycket som spelar in.
Viktiga frågor att ställa sig:
- Hur har vi formulerat målen tillsammans?
- Kan vi se att det är samma mål, som är till nytta för alla?
- Kan vi vidmakthålla de goda exemplen?
- Hur lär vi oss av varandra?
- Kan vi dela framgångar och misstag med varandra?
- Gör vi det ibland svårare än det borde vara?
- Har organisationen ordinarie policystöd för samverkan?
- Är samverkan inbyggd från början, som ett sätt att lösa problem?
- Är det gemensamma mål och ansträngningar – på riktigt?
- Gör vi detta till ett lagspel? Forskningen visar att det ofta faller på det.
- Är vi samordnade och är vi sampratade?
- Hur mycket förstår vi varandras uppdrag – på riktigt?
- Har vi läst varandras lagar?
- Och litar vi på varandra? Allt samarbete bygger på tillit till varandra.
- Har vi en by för varje barn?
Modell för tidigt socialt stöd
Elisabeth Orr-Bågfors och Brita Svensson verkar i Hässelby-Vällingby stadsdelsförvaltning, en del av Stockholms stad. De har valt att satsa på samverkan som står på två ben: personliga relationer och fattade beslut, där båda delar är lika viktiga.
Deras projekt startade 2019 då de gjorde en stor genomlysning av alla ärenden sedan 2017, med förhandsbedömningar och insatser för barn och unga.
– Vi såg att endast 8 procent av alla anmälningar som kom in till Hässelby-Vällingby fick stöd och hjälp. Vi såg att vi behöver jobba annorlunda för att kunna nå fram till familjerna och få fler att tacka ja till hjälp. Få ärenden leder till att en insats startar, säger Brita Svensson.
– Vi var också bekymrade över att 53 procent av utredningarna innehöll ett samtal direkt med barnet. Det betyder att 47 procent av barnen aldrig fick ett samtal. De siffrorna var vi inte nöjda med. Vi samverkade kring för få barn, pratade med för få barn och för få barn fick en insats, säger Elisabeth Orr-Bågfors.
De gjorde en nivåuppdelning av sitt arbete, med generellt stöd, förebyggande stöd och biståndsbedömda insatser. De såg att det behövdes mer förebyggande stöd och att det där saknades information och stöd till föräldrar.
Fyra målområden
- Barn och unga får stärkta skyddsfaktorer och minskade riskfaktorer.
- Invånare har tillit till att socialtjänsten jobbar för barnens bästa (idag saknar 70 procent av landets lärare tillit till socialtjänsten).
- Samverkanspartners som skola och förskola har tillit till socialtjänsten.
- Medarbetare trivs och ser nyttan med sitt arbete i socialtjänsten.
Pilotverksamhet Vällingbyteamet
Socialtjänst Vällingbyteamet är en socialtjänst i miniformat som startade 2020. Den skiljer sig från linjeverksamheten och hade hand om ett litet geografiskt område, där teamet satt i en fritidsgård i Vällingby. Här tog de emot ansökningar och anmälningar och det var samma personer som sedan utredde ärendena.
– Vi har jobbat med tillit inom teamet, med våra samarbetspartners och med familjerna. Vi sa: ”Hej familj, vad kan vi hjälpa till med? Och hur ska vi samverka med ditt barns skola, förskola, vårdcentral eller polis? Så ni får den bästa hjälpen som gör att er familj mår bra?” Vi fick samtycke i alla ärenden att samtala med skolan. Det är den stora skillnaden mot ordinarie socialtjänst, hur vi var organiserade och vilket uppdrag vi hade, säger Brita Svensson.
En flexibel och nära socialtjänst
Insatsen ledde till att fler tackade ja till insatser och att de kunde komma in tidigare med insatser. Teamet pratade även med barn i större omfattning och samarbetade mer med skola och förskola kring familjen, där de hade veckovisa möten med skola och förskola.
– Det vi gjorde i skolan var framför allt att konsultera. Vi hade walks and talks med lärare och förskolepersonal, hade små utbildningar för dem och gav tips inför svåra samtal med barn och föräldrar. Vi såg att personalen behövde mer kunskap om vad socialtjänstens myndighetsutövning innebar. Vi behöver lyfta upp samverkan tidigare i barns liv och i själva processen, säger Brita Svensson.
Teamet arbetade flexibelt och kunde bland annat följa ungdomar till skolan och hjälpa föräldrar att komma till skolmöten – något som kan vara svårt inom ordinarie myndighetsutövning. Resultatet av de nya arbetssätten blev att de byggde förtroende hos både familjer, ungdomar och samverkanspartners. Många fick också ny bild av socialtjänsten och en förskollärare uttryckte: ”För första gången i mitt yrkesliv i förskola är socialtjänsten begriplig.”
– I våra uppföljningar har det visat sig att samtliga i teamet har tyckt att det varit ett roligare och mer flexibelt socialt arbete. Det har också genererat fler ärenden och vi har upptäckt fler barn i behov av stöd tidigare, om man ska prata investeringar, säger Elisabeth Orr-Bågfors.
– Det här visar hur det går att jobba annorlunda med ganska enkla medel. Det är inget nytt, men vi skapade en närmare socialtjänst, säger Brita Svensson.
Utifrån de goda resultaten lanserade Elisabeth Orr-Bågfors ett förslag att implementera arbetssättet i full skala i ordinarie verksamhet. Men hon fick lov att dra tillbaka förslaget, eftersom verksamheten inte hade ekonomiska förutsättningar att ställa om fullskaligt.
– En fysisk omorganisation kostade för mycket och var inte värt priset. Men vi tror på arbetssättet och vi kan påverka och bygga tillit i det jobb vi utför idag. Vi vet vad vi ska göra så fort vi får förutsättningarna, säger Elisabeth Orr-Bågfors.
– Jag ångrar inte en sekund att jag vågade ta det här steget. Vi kan ta delar av arbetet med oss. Jag är otroligt tacksam att ha fått den här möjlighet, det har varit det roligaste i mitt trettioåriga yrkesliv, säger Brita Svensson.
Frågor från publiken
Hur många invånare ingick i projektet?
Ungefär 10 procent. Ett medskick är att inte börja i de svåraste områdena.
Arbetssättet påminner i stora delar om hur vi jobbade förr. Varför slutade vi med det?
Brita Svensson: Vi slutade med det någon gång i slutet av 2000-talet, då vi blev mer specialistinriktade.
Elisabeth Orr-Bågfors: Socialtjänsten är mer kunskapsbaserad och bygger på evidens idag. Framtiden är inte att gå tillbaka, men vi kan ta med oss dåtidens arbetssätt med framtidens kunskap.
Vilka barn nådde ni med insatsen?
Brita Svensson: Det var blandat med alla åldrar och båda könen. Möjligen att vi nådde fram mer till unga barnfamiljer. Rise ska nu utvärdera vårt projekt, så vi kommer att få mer statistik. Vi tar med oss frågan i vårt analysarbete.
Hur stor betydelse hade det att ni fanns lokalt och nära?
Brita Svensson: Familjerna sa: ”Här känns inte som jag går in i socialtjänstens kontor, jag blir inte utpekad.” En personal från förskolan kom in med sin kaffekopp när vi var där och frågade: ”Kan jag komma in och prata?” Det hade inte hänt om vi hade varit på vårt vanliga kontor.
Elisabeth Orr-Bågfors: Här tog vi besök där vi satt, och man ska inte underskatta den betydelsen. Men vilka besökslokaler har vi som är trygga att sitta i? Riskbesök tog vi på ordinarie kontor.
Socialchefsdagarna 2022, den 28–30 september i Göteborg • Seminarium 15. Förebygga eller reparera? Proaktiva arbetssätt för plånbok, verksamhet och befolkning. Elisabeth Orr-Bågfors, biträdande avdelningschef för barn och unga samt Brita Svensson, enhetschef, båda från Hässelby-Vällingby stadsdelsförvaltning. Jonatan Alamo Block, sektionschef på avdelningen för ekonomi och styrning samt temachef för partnerskapet för att förhindra att barn och unga begår brott och Jesper Ekberg, samordnare Strategi för hälsa, båda från Sveriges Kommuner och Regioner.
Foto: SKR
Text: Jenny Asp textkonsult