Monica Perssons öppningsanförande på Socialchefsdagarna 2023 i Karlstad
Hej och välkomna hem till mig! Jag är uppväxt i Karlstad och väldigt förtjust i min stad. Det är fantastiskt roligt att se så många chefer och ledare på samma ställe och att vi alla brinner för just socialtjänst.
Vad har vi hållit på med i FSS styrelse sedan sist? Det har varit ett år fyllt av både händelser och väntan och väldigt mycket förväntan. Vi följer ju flera stora skiften för socialtjänsten.
Som ohotad etta kommer självklart en ny socialtjänstlag. Socialtjänstministern har presenterat en tidplan och vi vet nog mer om det när vi åker härifrån på fredag. Här har FSS försökt påverka i den mån det har varit möjligt, och högst på min önskelista står att det kan bli klarlagt att vi får arbeta med insatser utan föregående utredning och biståndsbeslut. Här tror jag att startsträckan är kort för alla, eller i alla fall väldigt många, för vi vill och kan se fördelarna med en sådan möjlighet.
Föreningen har hela tiden varit beredd att hjälpa till att bena ut begreppen. Det kan så klart upplevas som svårt – för var ska man rent juridiskt sätta gränsen för det ena och det andra och när måste en utredning inledas? Knivigt, javisst men så är det ju varje dag inom våra verksamhetsområden.
Det görs en väldig mängd bedömningar varje dag i vårt avlånga land, och det vore ju märkligt om det inte då kan luta åt lite olika håll i bedömningarna om vi skulle se det hela sammantaget. Det är redan svårt och bedömningarna kan vara helt avgörande för hur en människa ska klara sig. Jag tror inte det blir svårare om vi öppnar upp, utan behovet av en sund, rättssäker och kompetent bedömning finns ju alltid i bakgrunden.
På andra plats kommer att det skrivs in att vi ska arbeta evidensbaserat, precis som sjukvården. Detta för att på sikt öka legitimiteten för vårt arbete. Jag uppfattar att kunskapen om vad socialtjänst är och vad vi gör om dagarna varierar kraftigt. Det finns ju en risk att vilseledande eller felaktig information accepteras och blir till seglivade sanningar. Jag tycker att vi måste bli bättre på att beskriva och torgföra hur vi arbetar med våra kärnuppdrag så att socialtjänsten blir en tydlig, professionell röst, både i debatten och i samhället.
Samsjuklighetsutredningen hade väldigt bra fart framåt och togs fram med berömvärt stor delaktighet av personer med egen erfarenhet. Men var är den nu? Hur ligger den till? Det kommer vi också att få möjlighet att höra mer om under de här dagarna. Samsjuklighetsutredningen stöttade konceptet med integrerade mottagningar, men här vet jag att det ser väldigt olika ut i landet hur mycket man har orkat få till tillsammans.
Vi vet alla att samordnade, samtidiga insatser fungerar och de förkortar ofta tiden för människorna när de behöver stöd att ta sig ur en svår livssituation. Att det är komplicerat att byta huvudman har jag respekt för, men många hinner fara illa om inte beslut fattas om vem som ska ha ansvaret och hur vården ska bedrivas. Vi har inte en sömlös vård idag, så det hastar att få till det.
Lagen om offentlighet och sekretess är under lupp. Vad ska berättas och för vem? Och vad kommer det att betyda för tilliten till socialtjänsten? Den är ju redan rejält naggad i kanten. Påverkanskampanjen har stått i fokus tillsammans med gängkriminalitet, båda med förödande konsekvenser. Och så klart, de hot som uttalas eller befaras uttalas och i värsta fall leder till en oåterkallelig handling, är skrämmande och oroväckande. Vi måste så klart göra vår del men hur det ska göras debatteras idag vilt i media. Oftast av personer med liten eller ingen insyn i det dagliga arbetet på våra socialkontor.
Det florerar flera märkliga uttalanden om vad socialsekreterare kan och gör på dagarna och här måste vi gemensamt ta rodret och börja beskriva vad det är som sker, exempelvis på allas våra mottagningsenheter. Vad är det för bedömningar som ska göras på en dag och hur ser den anmälda oron ut?
Förslaget om en särskild lag för äldre verkar också ligga lite stilla, eller så vet några av er mer än vad jag gör. Här tog FSS ställning tidigt att vi inte tyckte det var någon bra idé att skilja ut de äldre, och kanske då enbart med åldern som måttstock. FSS har hela tiden propagerat för att behoven måste få styra – med den enskildes behov av hjälp och stöd i fokus och inte att man blir sorterad utifrån vilket år man är född.
Och sist men inte minst – den stora omställningen Nära vård. Än så länge är min bild att det är många samtal som pågår och försök till organisering, men var ser vi effekterna av den utlovade individcentrerade vården? Socialtjänsten är ju alltid beroende av insatser från regionerna och jag tror att vi har en lång väg kvar att gå.
Så, vart är vi på väg? Och vad ska socialtjänsten vara? Ska vi vara precis som nu? Nej, det vet vi att vi inte har resurser till, utan vi måste tänka nytt.
Ska vi till stora delar flytta in i skolans värld? Och kan vi då utföra alla de uppdrag vi har idag? En hel del av de metoder som vi tittar på idag handlar ju om att vara närmare eleverna i skolan och därmed också deras föräldrar. Det känns meningsfullt, men hur ska det resurssättas om det ska införas på bred front?
Ska vi vara en mycket större resurs för polisen? Kanske kommer de att kunna avropa insatser i mycket större omfattning än idag. Socialtjänsten vill och måste vara en kugge i att försöka stävja samhällsomstörtande brottslighet. Men det innebär ofta en hög kostnad för kommunen när vi måste ta till placeringar för att stävja brottsligheten och ett omfattande nedbrytande beteende hos den unga personen.
Hur kommer missbruksvården och vården om de med samsjuklighet att bedrivas i framtiden? Vi står inför ett stort paradigmskifte och det kommer så klart att ta tid när det handlar om så omfattande saker som skatteväxling, men en riktning vore bra att hålla sig till.
Hur mycket kan vi bygga ut kontakten med och förlita oss på civilsamhället? Det är en fantastisk potential när samhället sluter upp och gör gemensam sak i svåra frågor, men en förening eller en organisation kan ju alltid besluta sig för att backa och hur ser socialtjänstens beredskap ut då att ta över?
Vem vet vad vi gör och vem tror på oss? Vi måste bli mycket bättre på att berätta om det.
Som chef och ledare hjälper det alltid att vara på ett gott humör, och det blir jag varje gång jag tänker på första linjens socialtjänst.
Den har fått egna vingar! Och är under inflygning i flera kommuner. FSS styrelse fick idén att börja lite försiktigt med att starta ett nätverk, öppet för medlemmar i föreningen. Avsikten var att utforska tänkbara modeller för en första linje och ha ett gemensamt tankearbete. Vi hade förstått att flera kommuner redan hade startat verksamhet under denna flagg. Vi visste också att många satt och grubblade på hur de bäst skulle gå tillväga, men att mycket fortfarande cirkulerade i ensamhet i olika socialchefshuvuden. FSS ville skapa en trygg miljö där chefer kunde diskutera hur och vad och på vilket sätt en sådan förändring skulle kunna komma till stånd.
Många kände sig kallade och numera brukar vi vara ett trettiotal som ses digitalt ungefär var tredje vecka i FSS nätverk för första linjen. De som vill berätta hur långt eller kort de har kommit gör det, och vi andra lyssnar och ställer frågor.
Det är väldigt inspirerande och ger mycket positiv energi att tillsammans försöka tänka ut hur det skulle kunna bli med en väl utbyggd och finansierad första linjens socialtjänst. Andra linjens socialtjänst behöver också värnas. Många barn och vuxna behöver den hjälp som våra tyngsta insatser innebär, men vi vill nog alla ut i ljuset, i alla fall med en del av socialtjänstens arbete.
Om någon nu har blivit nyfiken och vill vara med på dessa nätverksmöten kan man hoppa på när man vill. Ta kontakt med oss i FSS, så kan vi hjälpa dig med anmälan.
”Förändringskraft tillsammans” har fått ännu ett ansikte. Ensam har aldrig varit stark och vårt ledarskap har stor betydelse för hur vi tar oss framåt. Det går åt en hel del ork när man ska styra om ett inarbetat sätt att arbeta och den energi som krävs kan vi få av varandra. Det är många intressanta tankar som gör att det sprakar till i hjärnan. Roligt och härligt.
Alla som kommit hit till Socialchefsdagarna 2023 har nu skaffat sig en unik möjlighet till kunskapsinhämtning, informationsutbyte men också möjligheten att ta tag i en kollega från en annan del av landet och verkligen ta reda på hur man tagit sig fram i någon av våra utmaningar. Ta chansen och prata med så många du hinner. Det är långt kvar till ett sånt här unikt tillfälle yppar sig nästa gång (ett år).
Att hjälpas åt, att göra tillsammans är ju hela grejen!
Jag önskar er alla inspirerande och roliga dagar här i Karlstad. Tack!
Det här var FSS ordförande Monica Perssons öppningsanförande på Socialchefsdagarna 2023 i Karlstad
Dokumentation: Jenny Asp textkonsult
Foto: © Peter Gunnebro/dalapeter.se