Socialchefsdagarna 2023 inleds med lågmälda men kraftfulla scener av Olof Göthlin och Tove Klang från Scenbruket, en värmländsk scenkonstproducent. Publiken bjuds in till en tolkning av mänskliga rättigheter, utifrån en kombination av spoken word, ifrågasättanden, reflektioner, nyskapande musik, skuggbilder och modern dans. Och vi lämnas med mer att tänka på. För vad är egentligen mänskliga rättigheter? Eller mänskliga vettigheter, som de kallar det.
När sorlet har lagt sig i Karlstad CCC:s stora konferenssal, hälsar Olof Göthlin från Scenbruket välkommen. Han är kompositör, musiker och riksspelman, och tillsammans med Tove Klang, modern dansare, scenkonstnär och koreograf bjuder de in publiken till ett kulturellt fantasiland, från sin föreställning om mänskliga rättigheter.
Olof börjar spela gitarr, och lugna och vackra toner fyller salen. Tove Klang börjar tala:
– Mänskliga rättigheter är väl inte speciellt kontroversiellt. För mig är det mänskliga vettigheter som kan skydda mot svält, som kan göra att ingen behöver fly på nakna fötter över snötäckta fält, Slippa stå på en gräns, i ingenting och be snällt om att få bo i ett tält. Det är lätt att säga, Ja, du har rätt! i nöd, krig eller död. Svårare att säga, Så stor är din rätt, när vi lever i överflöd.
Hon fortsätter:
– Ändå finns föreställningar om att vi har rätt att ta det vi behöver från någon annan. Det är så rikedomar en gång i tiden har skapats. Någon gång tog någon mer än vad den hade rätt till. Och sen var det bara så.
Samtidigt som Tove delar sina tankar om människans historia, evolution och religion dansar hon. Gör mjuka rörelser, kraftfulla rörelser, svepande rörelser som förstärker hennes reflektioner och budskap.
– Vi är matade med myten om vår egen överlägsenhet. Att vi tror att vi har rätt att ta över, baserat på en suveränitet. Vi tror att vi har rätt att äga all världens jord. Men det är en farlig tanke, som kan förklara folkmord.
– Men jag tänker, att vi vet allt det här. Vi ser hur det händer, runtomkring oss sker övergrepp. I alla länder. Och alla verkar vänta. På att någon ska få nog.
Gitarren tystnar och musik från högtalare tar över. Tove och Olof sjunger, samtidigt som de visar skuggbilder av städer, fredsduvor och annat.
Tove fortsätter:
– 1948 skapades den första universella förklaringen om mänskliga rättigheter. Den består av 30 korta texter och är tänkt att gälla alla människor. Men vi har olika föreställningar om mänskliga rättigheter. Även om det finns ett nedskrivet dokument kan våra tankar och funderingar om detta spreta åt olika håll. Vi tycker och tänker olika, om samma saker.
Det berikar vår planet.
Olof tar vid:
– Artikel 1, vad betyder orden? Född fri och med lika värde? Ni har gjort olika val. Tagit er hit. Alla de valen ni har gjort, de ska betraktas som lika. Det betyder att du har ett värde. Men är värde och värdighet samma sak? Nej, det är två vitt skilda ting. När värdigheten kan inrymma allt, kan ett värde bli till en nolla, ett tomrum, ett ensamt ingenting. Med värde placerar vi våra vänner på piedestaler, medan det för främlingar ljuder andra toner. Hur har de ens rätten att vara här i vår världsdel? Det är två helt olika saker. Värde, är skillnaden mellan fattiga och rika. Värdighet är lika, för alla i världen. Den har inget pris. Vi bär alla den.
Han börjar spela på en fiol, tillsammans med musik från högtalarna. Det är dramatiskt, med mycket puls och energi. Tove dansar och rör sig upp och ner på möbler på scenen.
De lämnar publiken med nya tankar och nya intryck – från människor som är fulla av rättigheter, just av den enkla sanningen att de är människor.
Det här var ett utdrag ur En föreställning om mänskliga rättigheter på Socialchefsdagarna 2023 i Karlstad
Dokumentation: Jenny Asp textkonsult
Foto: © Peter Gunnebro/dalapeter.se