Hur vi kan höja kvaliteten inom socialtjänsten? Svaren från panelen på Socialchefsdagarna 2021 är: Öka självförtroendet i branschen, samverka på alla nivåer från nationella myndigheter till verksamhet, skickliga ledare som arbetar gränsöverskridande, arbeta tillsammans med andra aktörer som skola och vårdcentral på ett helt nytt sätt, professionell utveckling och våga fråga de vi är till för.
Panelen bestod av (från vänster till höger) Per Sandberg, Camilla Blomqvist, Petra West Stenkvist och Camilla Blomqvist från FSS riksstyrelse samt Olivia Wigzell, generaldirektör Socialstyrelsen och Sabina Wikgren Orstam, avdelningschef IVO (foto: Frozentime).
Olivia Wigzell, Socialstyrelsen: Jag kan skriva under på alla frågor som Louise Bringselius lyfte. Och flera frågor är på gång. Det är till exempel förebyggande tidiga insatser som utökade hembesöksprogram, à la Rinkebymodellen. Vi har också kommit långt inom äldreomsorgen, där Sverige sticker ut med många goda år efter 65 års ålder.
Detta hänger ihop med tillit. Man kan inte jobba med tidiga insatser om vi inte har en stark tillit mellan invånare och socialtjänsten. Det finns i förarbetet till socialtjänstlagen som ska präglas av öppenhet, tjänstvillighet och att man känner sig inbjuden att söka i tidigt skede. Det man erbjuder i form av insatser och relationer som ger förändring, ska baseras på beprövad erfarenhet och klientens kunskap, så man vet att det man gör skapar förflyttning eller förstärker funktionalitet. Hur kan vi förstärka de förflyttningar som pågår? Det finns mycket att lära medan vi gör förflyttningen.
Sabina Wikgren Orstam, IVO: Rollen som brukare, medborgare och mottagare är viktig! Det gäller inte bara socialtjänsten utan även för oss i tillsynen. Hur vet vi att vi granskar det som är viktigt för individen som får tjänsterna? Hur följer vi upp en förändring som blev till det bättre för individen? Där behöver vi på IVO också förbättra oss. Vi har anställt en projektledare med egenupplevd erfarenhet av att vara brukare, och att vi tidigt får med det perspektivet kommer att vara avgörande för oss. Vi kan även tillgängliggöra underlaget vi har i högre grad, så att vi bidrar till lärande.
Anna Burston, FSS: Det finns många goda exempel redan. Från gårdagen har vi Helsingborg, som har digitaliserat sociala tjänster och har med brukarna från början. Det pågår redan mycket sådant arbete, men vi från FSS tycker inte att det räcker. Vi vill göra ett paradigmskifte och skriva under de fyra punkterna som Louise Bringselius tog upp. Och för att komma dit behöver vi ny lagstiftning, bättre kommunikation och ett större fokus på relationen till brukarna.
Camilla Blomqvist, FSS: Det är egentligen inga nya saker, utan det nya är att vi måste göra annorlunda. Förflyttningen är viktig. Men hur vi gör vi då, för att komma dit?
Per Sandberg, FSS: Ja, detta har vi pratat om varje år sedan jag började i FSS 1999. Teamarbete internt och över gränserna är en svår puck att ta. Vi går in med en god ambition men landar alltid i den klassiska frågan: Vem ska betala? Och där fastnar vi. Vi har resurser att göra en fantastisk verksamhet, men vi har inte kommit speciellt långt. Huvudmannaskapet är spritt på för många aktörer.
Samtalsledare Petra West Stenkvist, FSS: Frågan är kanske, är det de organisationer vi ska ha? Eller ska man tänka något helt annat? Vi kanske behöver helt andra samarbeten för att uppnå det här. Hur ska vi möjliggöra att verkligen möta brukarna?
Anna Burston, FSS: FSS har drivit första linjens socialtjänst som är ute mer och möter människor, på vårdcentralen, i skolan. Det bygger också på att de vi möter vill ha vår hjälp. Där behöver vi jobba med vårt eget varumärke, för det hänger ihop. Hur vi berättar berättelsen om socialtjänsten spelar en viktig roll. Och då behöver vi lyfta goda resultat, inte bara när vi har gjort fel.
Sabina Wikgren Orstam, IVO: Där efterfrågar vi synpunkter, från patienter och brukare. Genom vår öppna tipsafunktion kan man när som helst ta kontakt med oss och lämna in tips på det som kan bli bättre. Det är en ovärderlig funktion. När vi får in signalerna vet vi vart vi ska rikta vår tillsyn. När vi har gjort tillsynen kan vi också bidra mer till lärande och med goda exempel. Att hitta den balansen är viktigt.
Olivia Wigzell, Socialstyrelsen: Ja, för det kan bli en svartvit beskrivning många gånger, och det fungerar inte att bedriva utvecklingsarbete med en ensidig bild. Vi behöver lyfta fram fler goda exempel. Men huvudfrågan är: Hur vi tar vi oss fram dit? Det behöver vi diskutera i alla våra medarbetargrupper och identifiera hinder och vad vi gjorde. Det kräver öppenhet, för man kan behöva tänka om och organisera om. Resurser är också viktigt, särskilt i förebyggande tidiga insatser. Om man inte har med högsta ledningen, är det svårare att bedriva arbete över sektorsgränser.
Camilla Blomqvist, FSS: Det är många som måste träffas och ha en dialog över myndighetsgränser, för att göra den här förflyttningen. Vi behöver jobba med berättelser. Och IVO – finns det både mod och möjlighet i statliga tillsynsmyndigheter? Om tillit och uppföljning finns i samma hand, finns då även tillsyn och tillit i samma hand? Är det möjligt, eller är det en utopi?
Sabina Wikgren Orstam, IVO: Vi ska inte dokumentera mer än nödvändigt, men det är viktigt att kunna följa de insatser som man har fått. Vi har mycket att lära av varandra. Lex Sarah till exempel – det händer ju saker, vi är bara människor, och de gör att vi kan lära av varandra. Men här skulle vi kunna lära mycket mer! Så att inte misstag händer igen.
Fråga från publiken: Hur tänker ni att vi kan bli bättre på att ta reda på vad brukaren behöver?
Sabina Wikgren Orstam, IVO: När vi granskar hvb-hem ställer vi alltid frågor innan genom enkäter och samtal med barnen. Det är viktigt att hämta in detta. Vi har fått frågan om det inte har blivit en förskjutning, att vi vänder oss mer till personal och brukare nu. Och det kanske är så. Vårt yttersta är att se till att brukare och patienter får den vård de behöver, det ska de kunna lita på. Det är där vårt fokus ligger. Våra underlag kommer från information av patienter och vi lyssnar på personal, ledning samt tar in annan data.
Samtalsledare Petra West Stenkvist, FSS: Hur ska det gå till att de som jobbar i verksamheten och som socialchefer ser detta som ett stöd – och att man kommer bort från att det handlar om att inte göra fel? Det handlar ju om att göra det rätta sakerna och skapa kvalitet.
Olivia Wigzell, Socialstyrelsen: För att vi ska kunna åstadkomma den förändringen tillsammans är vi helt beroende av ett nära samarbete med professioner, chefer, brukare, klienter, kommuner, direktörer och förtroendevalda. För att veta vilken typ av stöd som behövs och hur behoven ser ut i verksamheten, kan vi inte börja med en mall och svara på frågorna som passar in. Det är bättre att börja med behoven och det innebär en process att ta den vägen och arbeta med tjänstedesign. Men när man gör det blir alla också fyllda av energi, för det ger så mycket. Det blir en annan utväxling och det skapar mer nytta – vilket är skälet till att vi går till jobbet på morgonen.
Genom att skapa nätverk blir det enkelt att vara med. Brukarråd och brukargrupper har särskilda metoder för att komma fram med synpunkter och kunskap. När man börjar i den änden formar man från start en allians. Ingångsvärdet är att stödja och ge er bra förutsättningar – det är vår uppgift. Återkoppla till oss när vi inte gör det, för vi vill gärna ha den dialogen. Det skapar meningsfullhet i arbetet och ger bättre resultat.
Per Sandberg, FSS: Det finns en kultur inom socialtjänsten där vi inte alltid vågar fråga våra klienter hur vi ska arbeta. Det är en utmaning för oss chefer att ändra på synsättet och ifrågasätta metoder. Vi är lite stelbenta inom socialtjänsten, men hur kan vi våga driva utvecklingen, utmana och ta in brukarperspektivet? Våra medborgare har också förändrats på tio år. Vi behöver öppna upp att våga fråga: Hur var det för er? Var det vad ni förväntade er?
Camilla Blomqvist, FSS: Och det är oavsett var vi befinner oss i organisationen: i klientmöte eller med varandra. Vi gör skillnad för dem vi är till för. Vi behöver också titta på de organisatoriska strukturerna, inte bara fylla dem med nya saker. Strukturerna påverkar vad vi gör och vad som kan rymmas. Vilka strukturer kräver en sån organisation? Hur ska vi organisera oss för att lösa det du beskriver?
Olivia Wigzell, Socialstyrelsen: Hur kan strukturer släppa fram personer med olika kvaliteter och kompetens? Att våga fråga, kunna anpassa sig och använda omdöme är motsatsen till paragrafrytteri.
Sabina Wikgren Orstam, IVO: När vi gör tillsynen sitter vi på en mängd kunskap och berättelser. Vi kan bli bättre på att tillgängliggöra den information vi har, inför stora ingrepp som placering av barn på hvb-hem, som om det är ett lämpligt hem eller inte. Att ge er ett bra underlag är ett sätt för oss att stötta er att göra ett bra jobb.
Anna Burston, FSS: Vi vet redan att inflytande över sitt eget liv ger effekt, mål och stöd. Det ska in i den nya socialtjänstlagen, vilket är otroligt viktigt! Tillsynen är också involverad i det arbetet. Vi ska jobba utifrån ett annat perspektiv och vi är beroende av att tillsynen efterfrågar det. Då blir vi bättre på att göra det.
Fråga från publiken: Hur skapar vi lärandeorganisationer där alla bidrar med öppenhet och motverkar tystnadskultur?
Olivia Wigzell, Socialstyrelsen: Som chef kan man från början gå in och bekräfta: Vi kommer att göra fel. När man säger det, backar man som chef upp sina medarbetare. Man behöver få upp alla fel till ytan, prata öppet om dem och lära sig av dem. Utgår man från att allt flyter perfekt, blir det en tystnadskultur. Men man kan istället direkt vända det till ett lärande och göra det till gemensam egendom. Det är inte frågan om den enskilda och chefen, utan alla kan dra nytta av det när man utvecklar verksamheten. Använd det systematiska lärandet, inte bara i årsslutet utan varje dag! En del verksamheter lyfter upp veckans misstag och veckans ros. Vad gjorde vi sämst? Fråga efter det och avdramatisera det, men skuldbelägg inte. Vissa misstag är förödande, såklart. Men även dem kan man lära sig av. Bjud in till öppenheten och integrera den i styrning och ledning.
Camilla Blomqvist, FSS: Det är själva agerandet vi är ute efter. Som chefer kan vi ställa oss bakom och också ta upp misstag. Det kan göra skillnad. Det förtroendet vi erfar skapar tillit och motverkar tystnadskultur.
Sabina Wikgren Orstam, IVO: Man kan börja med sig själv. Ju modigare vi är och bjuder på det, desto mer förtroende bygger vi.
Samtalsledare Petra West Stenkvist, FSS: Du Per, som ha gått över till annan förvaltning. Hur tänker du, vad du tror att man kan göra mellan organisationer?
Per Sandberg, FSS: Jag har fått i uppdrag av kommunstyrelsen att bygga in de mjuka frågorna i Växjös samhällsbyggnadsförvaltning, vilket känns otroligt spännande. Socialtjänsten befinner sig ofta i ett hörn, helt utelämnade. Det vill vi vända på i Växjö och se till att de mjuka perspektiven får vara med från början. Socialtjänsten berör hela samhället och Växjö är modiga att bryta den traditionen.
Anna Burston, FSS: Den sociala hållbarhetsfrågan rör ju hela kommunen, inte bara socialtjänsten. Många kommuner ser det som en avgörande faktor och vill jobba med social hållbarhet. Där är samverkan avgörande.
Camilla Blomqvist, FSS: I framtiden kanske vi är ännu mindre ensamma aktörer. Vår framgång i hur vi jobbar inom socialtjänsten hör ihop med hur skolan lyckas forma samhällsmedborgare och därigenom forma samhälle. En spaning framåt kan vara att socialtjänsten inte är en egen förvaltning. Kanske finns det då en annan typ av organisering av de insatserna. Det går inte att sköta socialt arbete på en förvaltning. Hur ser vi till att det inte blir så?
Olivia Wigzell, Socialstyrelsen: Socialtjänsten innehåller områden som är olika till sin karaktär, med äldre, unga och familj. Därför har vi nära strukturerade samarbeten med andra förvaltningar. Kan vi se splittring av förvaltningen framöver?
Sabina Wikgren Orstam, IVO: Vi har den rörelsen, med den goda nära vården. Det kommer krävas modiga ledare för att ta de där stegen, för det är ingen enkel resa.
Fråga från publiken: Vilken sak skulle ni välja, som skulle höja kvaliteten inom socialtjänsten?
Per Sandberg, FSS: Det finns en otrolig kvalitet i socialtjänsten! Vi behöver bara få lite mer självförtroende, för vi blir ofta ganska uthängda och utskällda. Vi borde lyfta våra medarbetare ännu mer!
Camilla Blomqvist, FSS. Skickliga ledare, som är skickliga på att arbeta gränsöverskridande.
Anna Burston, FSS. Vi kan inte lyckas ensamma. Det är ett paradigmskifte och vi behöver vara ute och arbeta tillsammans med vårdcentral och skola, på ett helt nytt sätt än idag.
Olivia Wigzell, Socialstyrelsen. Professionell utveckling, som hänger ihop med kunskap, forskning, handlingsfrihet och uppföljning
Sabina Wikgren Orstam, IVO: Våga fråga dem vi är till för. Det är en viktig kunskapskälla och därför behöver vi kroka arm med dem som kan vara med och göra skillnad.
Panelen bestod av Anna Burston (Lund), Camilla Blomqvist (Göteborg) och Per Sandberg (Växjö) från FSS riksstyrelse samt Olivia Wigzell, generaldirektör Socialstyrelsen och Sabina Wikgren Orstam, avdelningschef IVO. Samtalsledare Petra West Stenkvist (Malmö), FSS riksstyrelse.
Socialchefsdagarna 2021 den 24–26 november i Malmö: Panelsamtal om framtidens socialtjänst
Text: Jenny Asp textkonsult
Foto: © Mark Harris, Frozentime
Film: © Agnesfilm