Föreningen Sveriges socialchefers ordförande, Monica Persson:
Välkomna allesammans till årets socialchefsdagar!
Det är ett år sedan vi sågs senast. Under året som gått så har pandemin planat av och det är nästan som om den fallit lite i glömska. Förutom för alla som jobbar med hälso- och sjukvård, där man fortfarande sliter i vardagen med skyddsutrustningar och försiktighetsåtgärder.
Det har hunnit bli krig i vår närhet. Socialtjänsten har än en gång varit kommunens ansikte utåt med att ta emot flyktingar – den här gången från Ukraina. Vi skapade en krisgrupp i kommunen för att samordna oss kring den stora flyktingvågen 2015, när det arbetet övergick till att bli vardag jobbade gruppen med att hantera pandemin för att sedan, när även det blivit vardag, fokusera på åtgärder utifrån kriget i Ukraina. Den här veckan gick gruppen över till att hantera elkrisen.
Socialtjänsten har alltid en viktig roll när det krisar i samhället. Det är vi som ser till att det blir vardag istället för kris och vi har blivit riktigt bra på att ställa om till nya omständigheter. Elkrisen blir svår för oss att rå på, men vi kommer att vara med och lindra kostnaderna för en del medborgare, utifrån ett ökat behov av försörjningsstöd där elräkningen är en godtagbar kostnad. Det är en kostnad som kommunerna kommer att bära tills eventuella stöd sätts in från regeringens sida.
Under året har styrelsen i FSS varit en efterfrågad röst i den socialpolitiska debatten. Ni har hört och sett oss i olika medier där vi försöker påverka i den riktning vi tror blir den bästa för samhället och de människor vi arbetar med. Mycket tid lägger vi på att besvara remisser, då vi tror att de kunskaper som den samlade kåren har är till stor nytta för beslutsfattarna.
Vi har under året även fått hjälp att ta fram en ny grafisk profil som ni nu kan se bakom mig. Jag tycker den blev väldigt fin och det känns väldigt bra att den nu pryder vårt material.
Vår förmåga att leda och agera har kommit väl till pass och ledarskapet står i fokus de här dagarna. Vi som är med på Socialchefsdagarna har MAKT att påverka i de positioner vi har. Vi vill så klart vara som Mufasa, den gode och rättvise ledaren. Man brukar ju säga att det är ensamt på toppen och det är det för att makten gör att andra blir lite mer varse än vad de annars är. Din position gör att du blir iakttagen hela tiden och bedömd för hur du hanterar att ha makt.
Det kan ibland kännas som att gå på lina, i värsta fall en slak lina … Vår roll kräver att vi håller balansen, mellan politik och förvaltning, arbetsbelastning och arbetsmiljö samt att få budget och behov att stämma överens.
Vi behöver ta tillvara möjligheter att påverka och förvalta eftersom vi har ett så stort behov av utveckling och innovationer. Vi behöver forum för att kunna vara med och göra vår röst hörd och vår förening är en del av vårt gemensamma påverkansarbete.
Det krävs också MOD att förändra och för att reda ut våra uppdrag. Vi måste visa mer mod än andra för att ingjuta mod i våra medarbetare och för att bidra till en hög legitimitet för vårt arbete. När det blåser upp till storm måste vi stå stilla och upprätta. Här hjälper det med en balanserad inre kompass som hjälper till i de stunder man tvekar själv.
Ibland blir det otrevligt och kanske till och med hotfullt, en rustning är ju då en bra idé. Vi har alla skapat vår egen mentala rustning för att kunna ta de där svåraste samtalen och de tuffaste besluten. Att låsa in sig och fjärma sig är oftast ingen framkomlig väg och då kan det krävas ett ansenligt mod för att kliva fram och reda ut situationen.
Modet att våga prova nytt och få med medarbetarna på färden kommer att vara en av våra viktigaste egenskaper. Det har vi lärt oss tidigare, att den som provar mest vinner. Den som vågar testa kommer snabbast framåt – förutsatt att den organisation vi arbetar i står ut med att det kanske inte blir helt rätt vid första försöket.
Tove Janssons muminmamma sa: ”Det är väl ingen konst att vara modig om man inte är rädd.” Det behöver vi komma ihåg när vi själva övat oss på att överkomma våra rädslor och när vi uppfattar andra, mindre tränade personer som omodiga. Alla måste få chansen att öva sig.
Sist men inte minst behöver vi känna en LUST att leda. I vår bransch finns många svåra utmaningar, men att då också skapa plats för något roligt och lustfyllt är viktigt i vardagen. Min mormor brukade säga: ” Man får inte roligare än man gör sig”. Så sant, och det är också ledaren som anger tonen.
Utan lust inget liv, vill jag säga. Vi har alla valt att bli ledare, och det är i ledarskapet vi vill vara våra bästa jag. Utan lust hade vi inte valt att bli ledare. Helst ska ju alla tycka om en, men så är ju inte fallet och det måste ledarskapet klara av att arbeta med.
Vi vill vara som en kapten på en skuta, som står pall och som har kikaren riktad framåt för att kunna se både hinder och möjligheter i god tid. En som kan navigera i oroliga tider och vara beredd på att vara den sista personen som lämnar skutan. Det låter enklare än det är och vi behöver söka stöd hos varandra som chefer och ledare. I den här salen är vi mer än tusen personer. Visst kommer vi att hitta någon att ta hjälp av eller varför inte hjälpa?
Sist men inte minst, Socialchefsdagarna är också en mötesplats och en stund borta från vardagsbruset. Där kan vi också få lite återhämtning, något gott att äta och kanske en tupplur före middagen. Jag hoppas att alla kan få känna lite av detta också under de här dagarna vi har tillsammans!
Den här konferensen är ett stort åtagande som vi planerar under ett helt år. Så fort vi säger hejdå på fredag är vi igång veckan därpå med en ny planeringsgrupp. Nu är vi alla som varit med och tagit fram programmet redo att springa ur startblocket och dra igång de här dagarna!
Tack för mig!
Socialchefsdagarna 2022, den 28–30 september i Göteborg • Öppningsanförande av FSS ordförande Monica Persson.