I ett samtal med representanter från länsstyrelsen, SKR och FSS ligger fokus på ledarskap i oroliga tider och hur socialtjänsten och det sociala arbetet påverkas av ett samhälle i utsatt läge. Att arbeta tillsammans är ett nyckelord för att klara av de enorma utmaningar som råder just nu i samhället. En annan viktig aspekt är att jobba samlat och se helheten, då blir det också lättare att samverka. Att jobba förebyggande och använda den klokskap som finns har aldrig varit viktigare – vi har inte råd att tappa en enda ungdom till suicid eller kriminalitet. Och det måste få kosta!
I panelen: Emma Spak, länsråd på länsstyrelsen i Värmland, Åsa Furén Thulin, sektionschef socialtjänst på SKR och Monica Persson, ordförande FSS
Emma Spak: På länsstyrelsen har vi möjlighet att bjuda in aktörer för samtal under trevliga former. Därför hade vi igår en arbetsmiddag med landshövdingen Georg Andrén i Värmland och representanter från FSS och SKR om hur det är att jobba inom områden där man blir utsatt. Det är viktigt att ha samtal om hur vi ska jobba tillsammans inom de här stora viktiga samhällsfrågorna, när det sker så mycket i världen och trycket ökar. För ingen aktör kommer ensam att kunna göra det.
Åsa Furén Thulin: Vi måste jobba tillsammans, både region, socialtjänst, polis, civilsamhälle och länsstyrelse. Vi är en viktig motor och det står i vår lagstiftning att vi måste få ihop det. Vi står nu inför enorma utmaningar, med allt det repressiva som kommer. Samtidigt ska vi hålla fanan högt för socialtjänstens arbete. Lova mig det, ni modiga, kloka och uthålliga, att det vi står för – att stödja och hjälpa andra på jämlika grunder, måste hållas högt inom socialtjänsten. Från SKR:s håll försöker vi skademinimera, och det kommer att komma enorma reformer från flera olika håll.
Emma Spak: Länsstyrelsen har ett antal uppdrag, där vi inom en rad områden indirekt jobbar för frågor som långsiktigt kompetensförsörjning, integration, jämställdhet och mäns våld mot kvinnor. Det finns en fara i att dela upp det i små bitar, utan vi behöver jobba samlat med dessa frågor. Och att vi kan stödja kommunerna i att jobba samlat och inte kallas till 8–10 olika samverkansytor. Det är i kommunerna det faktiska mötet med individen sker, och därför måste alla stötta dem.
Monica Persson: Ledarskapet är min utmaning. Och i svåra tider för vi inte glömma bort hur det blir för medarbetarna. Även många små saker om de läggs på hög, som aggressivt och jobbigt bemötande, kan få folk att tappa sugen och sluta jobba. Och det kan vara svårt att förstå: ”Var det där så farligt?”. Därför behöver vi stora öron och stort mod. Det är lättare att klara av hot så länge det bara handlar om mig. Men när våra närstående dras in i vårt tjänsteutövande– det har vi inget försvar mot det.
Åsa Furén Thulin: Vård och omsorg står inför enorma utmaningar med bemanning. Där krävs klokskap, ledarskap och vi måste ta bort insatser för att klara av det. För vi har inte folk så det räcker. Vi behöver höja kvaliteten, och det handlar inte bara om att införa den nya socialtjänstlagen.
Emma Spak: Att arbeta med förebyggande tidiga insatser kan ha solidaritetsskäl och värdeskäl. Men man kan också se krasst ekonomiskt på det – vi har inte råd att tappa en enda person om vi ska ha råd med den här välfärden. Vi kan inte tappa enskilda ungdomar i kriminalitet, utanförskap, som inte bidrar, eller begår suicid i tidig ålder. Även ett extremt krasst perspektiv kan vi inte skära bort förebyggande tidiga insatser.
Åsa Furén Thulin: Socialtjänsten måste jobba på den selektiva och indikerade nivån. Vi har kunskap om normbrytande beteende, och vi ska börja använda den klokskap som finns och som vet vi fungerar. Det finns många ställen som gör fantastiska insatser för att bryta den negativa utvecklingen. Men det behöver se olika ut, för vi har olika utmaningar i olika kommuner. Därför måste vi också bygga vår verksamhet på olika sätt.
Emma Spak: Ledarskap i oroliga tider kräver mod. I Sverige har vi en tydlig bas när det gäller till exempel bvc. Den är lika för alla och den tjänar oss väldigt väl. Så vi vill se på förebyggande arbete. Det som är problematiskt med riktade insatser, är att de faller ur för att det ska vara lika för alla. Men för att nå bra resultat måste vi göra spetsiga insatser. Det kan ibland kännas som att gräddfila, men det är det enda sättet att få den gruppen att vara kvar. Ledarskap är att våga sticka ut hakan och bryta det vi är vana att göra, det som varit vår norm för hur vi jobbar.
Åsa Furén Thulin: Vi får inte glömma att på vissa ställen kommer det att kosta skjortan, och det måste få kosta får att få slut på det här. Vi kommer att behöva jobba på annorlunda tider, dygnet runt alla dar i veckan för att möta de här barnen. Dessa massiva insatser kostar pengar, och det måste få kosta i det akuta läget.
Från vänster till höger: Monica Persson, Åsa Furén Thulin, Emma Spak och Patrick Gruczkun.
Monica Persson: I det långa perspektivet behöver vi fundera på vilken typ av påverkan vi kan bemöta eller inte. Var är det värt att lägga kraften? När det gäller de stora islamistiska medieproducenterna är loppet förlorat. Men man kan vara snabb på bollen och jobba med frågan. När det gäller kommunikation och riskbedömningar behöver man börjar direkt och inte vänta tills man behöver låsa dörrar. I det långa loppet behöver man tänka på hur man formar sin krisledning i de här situationerna. Chefer och politiker blir oerhört viktiga för att hålla ihop medarbetarna. Vi behöver hålla span på vilka medarbetare som far illa, och även på oss själva.
Emma Spak: Jag är tacksam för att vi fick ha det här samtalet. Det är viktigt att mötas så här och få ha djupare samtal om hur man kan jobba tillsammans med stora frågor. I tider med lite pengar ökar stressen, då är det viktigt att prioritera att mötas och inte skala bort det. Våga avsätta tid för samtal och kompetensutveckling, annars riskerar man betydligt fler tappade sugar på vägen.
Åsa Furén Thulin: Vi har uppbyggda system där alla kommuner gör bra jobb, men vi måste också ha innehåll för systemen, det vill säga stödinsatser för barnen. Det räcker inte att samverka för att göra skillnad för barnen. För vi ska inte vara naiva. När det handlar om barn som är yrkeskriminella kräver det andra insatser. Just nu står 60 barn i kö till SIS och vi får snart inte tag i familjehem. Vi behöver hitta massiva stödinsatser i öppenvården, som bygger på Socialstyrelsens rekommendationer. Vi behöver sätta igång att bygga det. Innehållet för barnen måste vara intensivt och heltäckande. Och vi behöver också jobba med familjerna.
Monica Persson: För oss som chefer, medarbetare och politiker handlar det om att skärpa våra möjligheter att skydda våra antällda. Ska vi leva under samma premisser som blåljuspersonalen. Ska vi skicka omkring personuppgifter? Frågan är vad det tar vägen? Det är en oro. Står min adress med? Jag ser fram emot att man tar tag i det och får lite muskler. För hur stöttar vi och säkerställer att det går bra vid hot?
Det här var ett panelsamtal på Socialchefsdagarna 2023 i Karlstad.
Dokumentation: Jenny Asp textkonsult
Foto: © Peter Gunnebro/dalapeter.se