En storföreläsning med Nicolas Lunabba på Socialchefsdagarna 2023
Filmklipp hittar du längst ned!
Som verksam i Helamalmö arbetar Nicolas Lunabba för att skapa mer trygghet och mindre kriminalitet i utsatta områden i Malmö. Och det gör han genom att skapa tillitsfulla relationer. I sin föreläsning tar Nicolas Lunabba med sig publiken på en gripande berättelse om pojken Elijah – som han genom sitt engagemang och basketen hjälpte från utsatthet till frihet.
Stommen i det sociala arbetet är relationer, menar Nicolas Lunabba som har arbetat i 20 år med utsatta områden. Det är relationen med den enskilda brukaren, klienten eller barnet som är det viktigaste, men ibland kommer administration, byråkrati eller ekonomi i vägen. Det finns alltid en människa bakom och idag väljer han att prata om Elijah, som var åtta år första gången Nicolas Lunabba träffade honom.
– Många unga i utsatta områden kämpar idag med vem de är och med den bild som prackas på dem genom medias rapportering. Många uppvisar ett asocialt beteende, och det gjorde även Elijah. På ett av våra arrangemang försökte han ta sig fram till basketplanen, och eftersom jag är en avdankad basketspelare hade jag bollen som ett pedagogiskt verktyg för att nå fram till honom, berättar Nicolas Lunabba.
Han satte Elijah på plats, men de spelade igen och efter det bjöd Nicolas honom på mat. Då ändrades pojkens attityd och han blev blyg. Senare sökte han upp Nicolas på Helamalmös basketträningar och de kom med tiden att lära känna varandra på djupet.
– En dag bröt Elijah ihop och berättade om sina omständigheter för mig. Jag kände att han behövde komma bort från sitt sammanhang, och där och då gick jag från att vara personlig till att vara privat. Han var 14 år när han flyttade in hos mig och jag var orolig för beslutet jag tagit och vad andra skulle tycka om det, berättar Nicolas Lunabba.
Skapa förutsättningar för ett värdigt liv
Under de två och ett halvt år som Elijah bodde där, skrev Nicolas texter om vad som hände – formulerade som brev till Elijah. Det skulle komma att bli den uppmärksammade boken Blir du ledsen om jag dör? och ett sommarprat i P1.Allt detta hände under en turbulent tid i Malmö, där en mordvåg tog livet av flera personer som hade kopplingar till Helamalmö.
– Berättelsen kunde därför inte få ett lyckligt slut, för så ser inte verkligheten ut. Jag valde aktivt att inte ta hand om två andra pojkar, och det slutade med att de begick fruktansvärda brott. Det får inte bli en hjältehistoria, säger Nicolas Lunabba.
När Elijah kom bort från sin destruktiva miljö, började äta regelbundet och ha tillgång till en trygg vuxen i närheten började han må bättre. Under högstadiet höjde han alla sina betyg och kom med i ungdomslandslaget i basket. En dag ringde en agent från USA och erbjöd fullt stipendium för Elijah, så att han skulle kunna gå basketskola där i gymnasiet. Efter ett USA-besök och några vändor blev det klart – Elijah skulle bli basketspelare i USA!
– Hans dröm blev sann och han gick ut gymnasiet i USA med toppbetyg, trots att studierna var på ett annat språk än det han talade. Elijah röstades fram som en av östra USA:s bästa spelare, och även om han fick fullt stipendium för att fortsätta spela på universitetet valde han att hoppa av studierna och är idag heltidsproffs i Riga. Men varför jag berättar det här är för att visa att de möten med ungdomar vi har, är en investering för framtiden, säger Nicolas Lunabba.
Trygga områden och trygga individer
Idag lever 80 procent av barnen i Herrgården i Rosengård i, eller i risk för, fattigdom. Segregationen skapar psykologiska konsekvenser, som gör att många stannar kvar i det område de känner till. Uppväxten i ett utsatt område påverkar barnens verklighet, sin syn på sig själva och deras drömmar.
– Att växa upp i ett utsatt område inskränker friheten och bryter inte bara mot en artikel i barnkonventionen, utan flera. För att kunna förverkliga sina drömmar behöver först de fysiska behoven och tryggheten vara säkrade, men det är de sällan för de här barnen. För att inte belasta familjens ekonomi tummar de på en hel del, de äter mindre och är inte med på aktiviteter, säger Nicolas Lunabba.
Han menar att vi ofta pratar om hur vi ska åtgärda otrygga områden med hårdare tag. Men det presenterar inga egentliga lösningar. Istället borde vi vända på perspektivet och se på vad trygga områden har, och sträva efter att införa detta i de otrygga områdena – som hög sysselsättning och fungerande skolor.
– För att bli en trygg individ krävs ett tryggt sammanhang. En trygg person har flera olika rum att röra sig mellan, som familj, vänner och skola. Otrygga individer har oftast bara sitt gäng, som betyder allt för dem. När det sammanhanget tar slut är det inte ovanligt att vända pistolerna mot varandra, säger Nicolas Lunabba.
Därför jobbar Helamalmö med att skapa fysiska platser där barn och unga kan komma i kontakt med trygga vuxna, där de kan äta sig mätta och ägna sig åt meningsfulla fritidsaktiviteter. Sedan 2018 har de sin mötesplats på Nydalatorget på 1 000 kvadratmeter, där de serverar 5 000 måltider varje månad.
– Vi har skapat en social modell för hur man kan arbeta med vilket försummat område som helst. Hela satsningen kostade bara 2,4 miljoner kronor, tack vare att vi arbetar tillsammans med många andra aktörer. Och på ett års tid ökade tryggheten i området med hela ÅTTA procent, avslutar Nicolas Lunabba.
Frågor från publiken
Hur kan vi öka tilliten till socialtjänsten och socialt arbete?
Svar: Det är en extremt stor och politisk fråga. Ju mer samhället slits itu, välfärden faller samman och ju längre vi hamnar ifrån varandra – desto större förtroendekris får vi. Och problemet inom socialt arbete är att vi monterar ner grundbulten för förtroendet: tid med varandra. Tid att skapa relationer. Man kan inte skapa tillit utan att jobba med relationerna.
Det är ju svårt för socialtjänsten att agera storebror, men hur kan man hitta fler personer som kan göra det åt de barn som behöver det?
Svar: Ja, hur kan vi göra ett bra jobb för de vi är här för – barnen? Vi kommer aldrig lösa det på egen hand, utan jag tror att vi behöver skapa en ny typ av samhälle. Under Malmöfestivalen hade vi ett fantastiskt samarbete med vakter och polis. Vår uppgift var att skapa relationer och hantera konflikter, medan polisens uppgift var att komma vid behov. Det gäller att ställa sig frågan: Hur jobbar vi med det vi gör på bästa sätt? Vilka funktioner fyller vi?
Är du hoppfull inför framtiden?
Svar: Ja. Men det är skillnad mellan att vara optimistisk och hoppfull. Studerar man historia om när folk flydde från det här landet för inte så jättelänge sedan, då inser man vad de gick ihop och gjorde. Om vi inte tror att vi kan göra det idag, så vet jag inte hur man ska tänka. Jag är otroligt hoppfull. Men ibland behöver man få en spark för att komma dit.
Vad behöver Helamalmö för att fortsätta sin värdefulla verksamhet?
Svar: Vi behöver pengar, för att inte stänga ner. I våras drabbades vi av nio inbrott och behövde lägga tid på mycket annat än att söka pengar. Samtidigt ökar antalet ungdomar som kommer till oss med det dubbla. Vi är nu i den värsta ekonomiska kris vi nånsin varit i, och vi behöver en miljon kronor för att klara oss. Vi får många priser och applåder, men vårt arbete kostar – det fattar inte riktigt alla.
Det här var en storföreläsning på Socialchefsdagarna 2023 i Karlstad
Dokumentation: Jenny Asp textkonsult
Foto: © Peter Gunnebro/dalapeter.se
Filmad intervju: © Tomas Nord och Erland Vinberg på Agnesfilm