Seminarium 7 på Socialchefsdagarna 2023
Föreläsare: Joanna Hägg, offentlig ekonomi och Moa Lindunger, samhällssäkerhet, båda från PwC. Åsa Berg, områdeschef på socialförvaltningen i Eskilstuna kommun.
Joanna Hägg, PcW tillsammans med Åsa Berg från Eskilstuna kommun och Moa Lindunger, PwC.
År 2014 kartlades ekonomiskt utsatta barnfamiljer i Stockholmsområdet samt de skjutningar som ägde rum under 2013. Det visade sig att skjutningarna ägt rum i de utsatta områdena, alltså ett samband mellan ekonomisk utsatthet och normbrytande beteende. Risken att bli indragen i kriminalitet var även hög. Svaga skyddsfaktorer och närvaron av våld hemma, i skolan och offentlig miljö är bristande förutsättningar och ingen slump.
Föräldrar eller andra ansvariga ska ge barn rättigheter, men när de inte kan det måste vi som samhällsaktörer stötta, komplettera och rycka in. I ett land som Sverige borde vi kunna säkerställa att fler barn har tillgång till skola, hem, trygga vuxna, god hälsa, skydd från våld, en utvecklande fritid och goda levnadsvillkor. Vi har plikt och skyldighet att skydda barn från alla former av våld.
De ”empatistörda” vuxna som ligger bakom de kriminellas affärsstrategi har mycket genomtänkta planer. Att låta barn förmedla narkotika och vapen är en bra strategi enligt dem. Barn rekryterar sedan andra barn för att stärka deras resiliens i försörjningskedjan. De kriminellas affärsstrategi har skapats i det vakuum som vi först har skapat.
Barndomen händer idag – här och nu. För de här barnen så finns det inte “sen”, “om bara”, eller “när de kommit fler medel”. Vi har ett enormt stort ansvar. Det är komplext och det finns strukturella utmaningar men vi måste göra ett försök. Vi måste kartlägga de resurser vi har idag, för att se om vi kan göra det bättre imorgon.
Resurskartläggning och behovskartläggning är tillvägagångssätt för att kunna optimera sina resurser. Resurskartläggning är en ekonomisk aspekt. Vi behöver se var vi lägger pengarna, hur nuläget ser ut, vilka verktyg som finns och identifiera ekonomiska avvikelser. Man måste undersöka var riskerna finns och vad själva roten till problemet är, inte bara effekten av avvikelserna. Viktigt att bibehålla fokus på långsiktiga resultat och åtgärdsplaner.
Föreläsaren betonar: Vad är det vi som profession missar när man gjort en utredning och beviljat en insats men familjen inte dyker upp? Det kan handla om att familjen inte vet vad socialtjänsten gör, varför man är där från första början eller rädsla för att socialtjänsten ska ta deras barn. Vi vill inte att barnen i utsatta områden, som lever i låg socioekonomi, ska placeras i HVB.
Vi behöver vara där och hjälpa familjen, kliva ihop och prata med förebyggare och fältare – vad händer i familjen – kunna hjälpa en mamma hur man ska hantera situationen när hennes barn blir rekryterade, inte placera i HVB! HVB är inte värt pengarna då den unga fortsätter ta droger, vara kriminell osv… I stället behöver vi skräddarsy insatser för den unge. Om vi ska arbeta evidensbaserat måste vi samarbeta. När den unges normbrytande beteende fortgår så omplaceras de, men vad gör omplaceringar med den unge? Omplaceringar leder till att den unge tappar sin trygghet, och vi fortsätter att omplacera, om och om igen.
Vi vill heller inte höra en enda förskollärare säga “jag visste det där, jag såg detta beteende redan i tidig ålder” när den unge växer upp och agerar normbrytande. Jaha, men varför fick inte socialtjänsten veta det? Varför fick vi inte gå in och arbeta med familjen redan då, om du kunde se detta redan i förskolan? Vi måste fånga upp dessa barn tidigt och arbeta med dem för att motverka det.
Behovskartläggning: Skapa en nulägesbild för olika åldersgrupper och barn. Kartlägga ungdomar och vad de gör när de inte är i skolan. Om de inte är på fritidsgårdar, organiserad idrott som fotboll, simhall eller bibliotek med mera, var är de då? Att vara ute på stan är en riskmiljö. Vi behöver kartlägga vad som behöver finansieras, vilka olika organisationer som finns tillgängliga för de unga och vilka som ska bära ansvar för de olika åldersgrupperna. Vilka lokala behov och förutsättningar finns egentligen? Sammanställ en gemensam nulägesbild över behov, förutsättningar och resurser som kan användas som gemensam prioritering och planeringsunderlag.
Resursoptimering: Hur prioriterar vi för att leva upp till den kvalitet som fastställts genom lagar och regelverk? Stärk det främjande och förebyggande arbetet med befintliga resurser. Stärk det budgetstrategiska arbetet. Samutnyttja resurser mellan främjande och förebyggande verksamheter. Var rädd om personalen, lägg inte de tyngsta ärendena på nyexade socionomer, det ska vara en hållbar arbetsmiljö. Låt chefer vara modiga pionjärer tillsammans. Strategisk och operativ samverkan börjar hos cheferna. Etablera en god säkerhetskultur och ta saker på allvar.
Kommunicera med varandra, bygg kommunens varumärke och förtjäna förtroende hos samhällsmedlemmarna. Det kan göra ont att göra rätt.
Det här var ett seminarium på Socialchefsdagarna 2023 i Karlstad
Dokumentation: Lovisa Nilsson och Lisa Olsson, socionomstudenter på Karlstads universitet
Foto: © Peter Gunnebro/dalapeter.se