KRAFTEN LIGGER I MÖTET

GVI – en strategi mot grovt våld i kriminella miljöer

Presentation

Länk till BRÅ:s webbplats där du kan läsa om GVI-strategin i dess helhet finns längst ned.

Marie-Therése Metzén är utvecklingsledare på Brå, Brottsförebyggande rådet.

Lina Blombergsson, vice ordförande i Sveriges socialchefer, presenterar föreläsaren Marie-Therése Metzén och hälsar alla välkomna. Linda Nilsson som arbetar som verksamhetsutvecklare vid Nationella operativa avdelningen (Noa), Polismyndigheten, kunde tyvärr ej medverka vid föreläsningen.

Marie-Therése Metzén, som har en huvudexamen i sociologi, arbetar som utvecklingsledare på Brottsförebyggande rådet (Brå). Brå har bland annat i uppdrag att utveckla brottsförebyggande arbete utifrån olika problembilder. Detta innebär att de behöver se sig om efter arbetsmetoder som är utvärderade och lovande och som kan vara svar på den eller de problembilder som de har framför sig.

Introduktion

Brå, Polismyndigheten och Kriminalvården har gemensamt fått ett regeringsuppdrag att sprida GVI till fler orter i Sverige samt se till att arbetet med strategin utvärderas både avseende process och effekt. Marie-Therése arbetar enbart med detta regeringsuppdrag.

Group violent intervention/Gruppsvåldsintervention (GVI) är en strategi som syftar till att minska det grova våldet i samhället. Strategin bygger på att polis, kommun, kriminalvård och civilsamhälle samverkar.

Varför arbeta med GVI?

Omkring 2010 började det ske en ökning av skjutvapenvåld. Problembilden var till slut så tydlig att det stod klart att något annat än det som redan gjordes behövde komma till.

Brå letade runt om i världen efter en förebyggande strategi mot ökningen av skjutvapenvåldet, de hittade då GVI i USA. Runt 2017 åkte en delegation tillsammans med justitiedepartementet till USA för att få denna strategi presenterad för sig av National Network for Safe Communities; NNSC på John Jay College.

Brå fick medel från ISF (fonden för inre säkerhet) för att pröva strategin i Sverige. Malmö visade snabbt ett intresse och blev platsen för pilotprojektet. ”Sluta skjut” är Malmös eget namn på sin lokala implementering av GVI. En utvärdering av piloten som gjordes av Malmö universitet kom fram till att trots olika organisatoriska uppbyggnader av samhälle och olika problembilder i USA och Sverige, var det möjligt att översätta strategin till en svensk kontext. I utvärderingen såg man också att det var viktigt med strategitrogenhet för att få effekt, det vill säga att man följde hela strategin. Förutom det krävdes god samverkan, och man pekade speciellt på att man gick in i arbetet med likvärdiga investeringar, att en part inte ska dra ett större lass än någon annan part och alla måste vara med ”på tåget”.

Utvärderingen av piloten i Malmö gav lovande resultat gällande minskat skjutvapenvåld och man beslutade att expandera nationellt. Effektutvärderingen visade lovande resultat, det gick att se en minskning av skjutningar. Det var dock omöjligt att säga att GVI ensam var skälet till den minskningen, dels utifrån att andra insatser pågick samtidigt, dels på grund av den korta utvärderingstiden. Utvärderingen visade ändå på en så pass lovande effekt att regeringen ansåg att det var värt att testa den på fler ställen runt om i landet. Fler utvärderingar kommer att göras framöver med längre utvärderingstid.

Spridning och etablering

I september 2021 fick polisen, Brå och kriminalvården i uppdrag att sprida och utvärdera GVI ytterligare. För att genomföra detta fick de ytterligare ISF-medel samt medel från regeringen. 

Det kommunala självstyret innebär att implementeringen av GVI måste bygga på frivilliga orter. De drivande myndigheterna fick börja med att ställa sig frågor som: Vilka var intresserade av att göra arbetet? Finns det en problembild hos den/de intresserade kommunerna, där GVI är svaret? Finns det organisatoriska förutsättningar, förmåga, resurser och samverkan att genomföra strategin? Sedan gjordes en bedömning av vilka orter man ansåg passa för att göra expansionen på. Urvalet föll på Göteborg, Malmö, Uppsala, Örebro, Huddinge, Järfälla, Upplands-Bro. En intressant fördelning eftersom det är orter med olika kontext och förutsättningar enligt Marie-Therése. Det är i stor utsträckning lokala universitet som fått i uppdrag att göra utvärderingarna och i slutet av nästa år bör processutvärderingarna trilla in, medan effektutvärderingarna tar lite längre tid.

Ramverk

Ramverket innebär att GVI är en samverkansstrategi, som bygger på samverkan mellan kommunen, polismyndigheten, kriminalvården och lokalsamhället, där lokalsamhället är en aktiv part. Det är en strategi och inte ett program eller en metod. Den riktar sig mot och fokuserar endast på det grupprelaterade våldet, inte på att minska alla typer av brottslighet eller på att få individer att sluta med kriminalitet. Skulle detta ske är det en välkommen bonus. Det är med andra ord inte någon avhopparverksamhet utan en strategi för att minska det grövsta våldet. Avhopparverksamhet är däremot en av många sociala insatser som kan erbjudas till dem som önskar göra livsstilsförändringar. GVI är ett verktyg av många och inte svaret på allt – det behövs således andra och fler arbetssätt och arbetsmetoder för att komma åt annan typ av problematik.

Fundamentala utgångspunkter

  • Få individer står för det dödliga våldet, dessa individer kan identifieras.
  • Gruppdynamik driver våldet mellan kriminella grupper och individer.
  • Gruppmedlemmarna står i centrum för våldet, både som offer och förövare.
  • En beteendeförändring är möjlig om individerna ges rätt förutsättningar.

Färre men värre

Individerna kan vara kompisgäng, skolkamrater, släktingar. Det behöver inte finnas en tydlig hierarki. Det kan vara få eller många, men kartläggningen har fångat dem som en grupp i samband med sin kriminalitet. De behöver alltså inte ha ett gruppnamn eller klä sig på ett speciellt sätt. Denna kartläggning görs av polismyndigheten och den är komplex.

Som antal individer är de inte så många, statistik visar att de blivit färre men värre. Cirka 0,5 procent av befolkningen ingår i dessa grupper men de står för 50–75 procent av våldet. Kan man göra åtgärder mot dessa individer kommer man att se stor effekt på våldet. GVI fokuserar på noga kartlagda individer, det är alltså ett spetsverktyg i allra högsta grad. Marie-Therése poängterar dock att narrativet om att hela områden är farliga inte är helt oproblematiskt.

För att komma åt våldet – fokusera på våldet

Våldet handlar ofta inte om pengar och narkotika utan mer triviala saker som förlorad heder, personliga kränkningar, flickvänner etc, men orsakerna varierar. En sak är klar och det är att våld föder våld.

Mentaliteten är ”har du ett problem så har vi ett problem ihop”. Konflikterna lever således kvar på gatan även om huvudaktörerna hamnar i fängelse eller placeras på annan ort. Konflikter upprätthålls/ärvs i grupperingarna. Marie-Therése menar att individfokus aldrig kan komma åt denna dynamik. I GVI arbetar man med det interna grupptrycket så att dessa individer löser sina konflikter på ett annat sätt än genom våld, syftet med GVI är att komma åt våldet. Det handlar om fokuserade insatser mot samtliga individer i de mest våldsamma grupperna.

Strategins olika delar

GVI består av tre delar:

  • Tydligt budskap till de våldsdrivande aktörerna
    – Vi vill inte att du ska dö
    – Vi vill inte att du ska döda
    – Vi vill att du tar emot den hjälp vi erbjuder
  • Konsekvenser för de grupper som inte hörsammar budskapet
  • Erbjudande om stöd och hjälp. Gällande erbjudande om stöd och hjälp, ska hjälpen när den efterfrågas vara omedelbar och pragmatisk.

Konsekvenser för de grupper som inte hörsammar budskapet handlar om att hela gruppen får ett ökat fokus på sig från samhället om en av dem skjuter. Genom detta blir det interna grupptrycket att de löser sina konflikter på ett annat sätt, annars kommer det att bli jobbigt för hela gruppen. Konsekvenserna kan innebära olika sanktioner, man vänder på varje sten, det ska vara jobbigt att vara den mest våldsdrivande gruppen. Det handlar som ovan om ett ökat fokus på hela gruppen, alla (lagliga) tillgängliga medel används ifrån polisen, kriminalvården, kronofogden, tullen och Skatteverket.

Kommunicera budskapet

Budskapet kommuniceras ut via så kallade Call-in som är större gruppmöten och Custom Notification som är individuella samtal och möten, likt orossamtal, och görs ihop med socialtjänsten och polisen.

Call-in

Individerna är där som en del av en påföljd via Kriminalvården och de kommer till mötet med sin övervakare, de är alltså över 18 år. Kartläggningen bestämmer vem som ska komma till mötet, det innebär att man behöver se till vilka individer som just där och då är under övervakning. Ett krav är att de inbjudna individerna ska vara två från varje gruppering för att inte skapa en säkerhetsrisk, det ska finnas ett alibi så att ingen ska kunna anklaga någon. De inbjudna individerna ska också bedömas kunna sprida budskapet i sin grupp. De är där för att lyssna, vill de säga något får de tala efteråt. 

Det som sägs på mötet utgår ifrån ett i förväg uppgjort manus som ska följas till punkt och pricka. Vilka som ska tala är noga utvalda individer, detsamma gäller vilka från lokalsamhället som ska närvara i publiken. De som talar är samhällsaktörer såsom polis och socialtjänst men också budbärare från samhället. 

Custom Notification

Till skillnad från call-in som är en del av en påföljd och ej frivilligt är detta inte en lika stor apparat. Custom Notification är enklare och riktar sig även till minderåriga. Polis och socialtjänst söker upp individen de vill prata med, exempelvis i hemmet vilket är särskilt lämpligt när det gäller samtal med minderåriga. Syftet med detta möte är endast att förmedla budskapet samt att erbjuda stöd och hjälp till individen. Marie-Therése poängterar också att det är viktigt att dessa möten inte bara görs auktoritärt utan med respekt och värdighet. ”Vi” behöver vara varma, och få individerna att förstå att vi vill dem väl.

Sociala insatser

Insatserna ska vara målgruppsanpassade. Man behöver arbeta förtroendebyggande, oftast är det individer som man känner till sedan tidigare som också ofta har en dålig upplevelse av socialtjänsten, vilket man behöver ha med sig. Det är därför viktigt att noga välja vem som representerar socialtjänsten i Call-in och vid Custom Notifications.

Vid utpasseringen efter call-in handlar det kanske om ett ”fönster på 20 sekunder” där man har möjlighet att fånga upp och få individens telefonnummer för att få vidare kontakt för möjlighet att fortsätta motivera och erbjuda stöd och hjälp till förändring. Det ska vara en väg in, det ska vara lätt för dessa individer att få och ha kontakt med socialtjänsten, därför är det ett speciellt telefonnummer som ges till dessa individer.

Tillgängligheten är viktig, när samtalet kommer ska allt vara färdigt. Det får inte finnas några frågetecken innan man börjar det operativa arbetet, det kommer att se olika ut i olika kommuner men de insatser, den stöd och hjälp man säger att man har måste man kunna leverera.

Dessa individer är en grupp som ska prioriteras, de ska inte få en annan bedömning, bara att det måste gå fortare. Marie-Therése påpekar att detta kan kännas svårt för många, att man genom att göra denna tydliga prioritering kan känna att man ”gör skillnad” på dem och andra klienter. Deetta är något man som chef behöver processa med sin personal. 

Marie-Therése poängterar att det initialt är säkerhet och trygghet som är viktigt för dessa individer. Ingen av dem kommer att fungera i någon form av verksamhet om de hela tiden är oroliga för att de själva eller andra närstående ska skadas. Det första steget måste vara att få dem att känna säkerhet (vilket kan se väldigt olika ut), sedan kan man ta steget att göra en förändring i sitt liv, detta innebär att man kan behöva arbeta med hela individens familj och se till att de får någon form av skydd eller insats.

Lokalsamhällets roll

Lokalsamhället är en viktig del i strategin. De förstärker budskapet, ger en form av informell social kontroll och kan erbjuda stöd. Det kan vara exempelvis religiösa ledare, ideella föreningar, lokala näringsidkare. Det är dock viktigt att se över vilka från lokalsamhället som är delaktiga, det kan finnas de som gärna vill vara med men som är olämpliga av olika anledningar.

Sammanfattning av ljudupptagning från ett Call-in i Malmö

Marie-Therése spelar upp en ljudupptagning. Man hör en myndighetsperson förklara varför individerna är där, att de förstår deras situation. Man poängterar att man vet vilka de är och förmedlar GVI:s budskap, att det fokuserar på hela gruppen och att det ska vara jobbigt att vara den mest våldsamma gruppen, att deras handlingar drabbar alla runt omkring dem. Man går vidare till att förklara omgivningens situation, att de som är runtomkring dem är rädda, en mamma pratar och blir ledsen. Man berättar för individerna att de kan få hjälp om de vill. Man säger att allt man ber dem om är att inte skjuta varandra. Man avslutar, tackar för att de kom, visade respekt och lyssnade.

Sammanfattning av strategins faser

  1. Planering
  2. Kartläggning och analys
  3. Intervention
    Call-in
    Custom Notification
  4. Sanktioner och sociala insatser
  5. Följa upp. Upprepa fas 1–4
  6. Utvärdering

Frågor från publiken

Är det kommunerna själva som anser att man behöver ha denna samverkan med polisen? hur gör man? ansöker man själv?

Det handlar inte om ett ansökningsförfarande just nu. Det pågår en diskussion om en framtida förvaltning för hur kommuner som inte kan få finansiering genom regeringsuppdraget ändå ska kunna få stöd.

Om man kommer från en kommun som är intresserad av GVI uppmanar Marie-Therése dem att höra av sig. Hon och hennes kollegor har möjlighet att komma ut och prata med kommuner. Även om kommunen idag inte är på en nivå att behöva GVI kan information om GVI vara givande för hur man kan arbeta med det befintliga våldet. Man kan läsa mer på www.bra.se eller mejla till marie-therese.metzen@bra.se

Hur många av intressenterna måste säga att de vill vara med på detta, till exempel Stockholm som valt att inte kliva på det, vem har veto att säga nej, vem kan ansöka?

Marie-Therése svarar att det inte handlar om ett ansökningsförfarande utan en överenskommelse mellan kommunen, polismyndigheten och kriminalvården, alla måste kliva in i det tillsammans. Troligtvis behövs en förankringsprocess, man behöver vara ute i kommunerna och prata. I vissa kommuner är det kommunen själv som varit drivande, i andra kommuner har det varit polismyndigheten.

När det rör sig om löst sammansatta gäng, nya grupperingar, individer som byter sida ofta osv, hur gör ni då?

Kartläggningarna är ett kontinuerligt arbete, även om det fluktuerar är man on top of things hela tiden.

Ändå tycker polisen själv att de inte är i framkant?

Marie-Therése svarar att om man ska hårdra det, så är det ändå samma individer som förflyttar sig inom och mellan grupperingarna. Men eftersom kartläggningen är så viktigt är det en förutsättning att polismyndigheten verkligen är med på tåget och att man har underrättelseenheten med sig.

Läs mer!

Presentation av GVI-strategin samt kontaktuppgifter till Marie-Therése Metzén hittar du på:

https://bra.se/forebygga-brott/forebyggande-metoder/gvi.html

Socialchefsdagarna 2022, den 28–30 september 2022 i Göteborg • Seminarium 4. GVI – en strategi mot grovt våld i kriminella miljöer. Marie-Therése Metzén, Brottsförebyggande rådet.
Text: Ebba Arvros, socionomstudent, Högskolan Väst
Foto: © Frozentime