Så behöver vi fortsätta arbetet med psykisk hälsa

Presentation

Under de 26 år utredaren Kerstin Evelius har arbetat med psykisk hälsa har stigmat äntligen börjat släppa kring området. Hennes föreläsning handlar om hur eldsjälen Ing-Marie Wieselgren har bidragit till den utvecklingen och hur vi kan fortsätta arbetet med psykisk hälsa i samma anda.

Kvinna, blond, står framför texten "Hur går vi vidare?"

Kerstin Evelius är utredare på Region Uppsala och hon har tidigare varit regeringens samordnare inom området psykisk hälsa. När hon började sin bana inom området befann hon sig inom kommunal verksamhet. Då innebar begreppet psykisk ohälsa ofta svår psykisk ohälsa inom psykiatrin, och var något man ogärna pratade om. Det har hänt mycket sedan dess och idag ser vi på och pratar vi om psykisk ohälsa på ett helt annat sätt.

Någon som har bidragit till den utvecklingen är kollegan Ing-Marie Wieselgren, som var samordnare för psykisk ohälsa inom Sveriges regioner och kommuner. I somras togs Ing-Marie Wieselgren hastigt ifrån oss och därför vill Kerstin Evelius sammanfatta Ing-Maries bidrag för hur vi kan tänka i arbetet framåt. 

– Det Ing-Marie gjorde var att införa ett nytt sätt att tänka. Hon gjorde skillnad genom att få saker att hända, få ihop människor och se helheten. Och nu behöver vi jobba vidare i den andan. Hon hade lust att leda, makt att påverka och mod att förändra. Och modiga behöver vi alla vara om vi ska få till en förändring, säger Kerstin Evelius.

”Allt ska med!”

– Allt hör ihop när det gäller psykisk hälsa. Därför måste vi hela tiden försöka titta med ett helikopterperspektiv. För inget blir löst i ett stuprör. Vi kan bli duktiga på det vi själva gör, men vi kan inte göra särskilt stor skillnad för de vi jobbar för.

Hon berättar även om Ing-Maries grundinställning: att vi måste samarbeta för att kunna lösa något för våra patienter, klienter och brukare.

– Ing-Marie brukade säga: ”Det är synd om oss, men det ännu mer synd om de vi jobbar för:” Därför måste allt vi gör utgå från dem, säger Kerstin Evelius.

”Det är inte svårt, det är bara jobbigt!”

– Vi måste bli förtjusta att hantera hinder och att hitta nya lösningar. Hinder stöter vi hela tiden på, och vi kan inte låta det stoppa arbetet. Vi behöver också bli bättre på att prioritera: Vad är viktigt för de vi jobbar för? Och vad kan vi prioritera bort?

– Ing-Marie satte ihop människor för att nå utveckling. Hon skapade nätverk för att jobbet skulle gå snabbare, där människor kunde dela erfarenheter och ge varandra kunskap. De här dagarna är fantastiska på det viset. Det är också viktigt att kunna dela negativa erfarenheter, för att inte göra om samma misstag.

Det kostar inte mer att göra rätt än att göra fel

Kvinna, blond, headset-mikrofon, talar till  publiken

Socialtjänst och hälso- och sjukvård har ständigt för lite resurser, något som vi måste förhålla oss till. Kerstin Evelius tar upp citatet: ”Vad mycket vi gör som kostar, men som inte ger så himla mycket effekt.”

– Ekonomi är en ram, och det är det vi får. Frågan är vad vi ska göra inom ramen? Prioritera bort det som inte ger något för de vi jobbar för. Det är rätt mycket som tar uppmärksamhet och arbetskraft, men som inte ger så mycket effekt, säger Kerstin Evelius.

Lär av varandra

– Plocka upp det som andra gör som är bra, av de som vågar ställa om i sin verksamhet. Det behövs för att vi ska bli bättre. Jag är lite kritisk till vad kommuner erbjuder personer med psykisk funktionsnedsättning. Det är gruppboenden och daglig verksamhet – samma saker som infördes 1996. Frågan är om det är det rätta? Eller finns det något annat som kan ge bättre effekt?

Förebyggande-spara

Begreppet förebyggande-spara handlar om små investeringar här och där som i slutändan sparar in resurser. Det kan till exempel vara en liten föräldrastödsutbildning, eller en liten del av en socialtjänst i en skola. Om det leder till ett barn som slipper placering, är det en extremt god investering.

– Ju fler små ekonomiska slattar, desto bättre. Vi är inte alltid helt säkra på vad som är förebyggande. Därför gör det inte så mycket om det inte faller ut så väl, om vi inte har satsat så stora summor, säger Kerstin Evelius.

”När du inte orkar, orkar jag för dig”

Den som jobbar med personer med psykisk ohälsa behöver vara kompis med sina socialchefskollegor i närliggande kommuner. När vi kan hitta samarbeten som är roliga, kan vi lösa mycket mer inom de små ramar vi har.

– Vi behöver skapa samsyn och winwin. Om vi sitter i varsitt stuprör kommer vi få varsin bild av varsin lagstiftning, och de bilderna kommer bli motstridiga. Det innebär en förhandling där en av parterna förlorar. Men vi kan istället välja att titta tillsammans och skapa något alla vinner på. Hur kan vi göra en universell lösning tillsammans? Vad finns det i skolan som vi kan göra? På vilket sätt kan ungarna få den hjälp de behöver i skolan?

– Ta ett extra steg, möt upp dina kollegor. Går det att klämma in något, gör det! Så får du tillbaka det i nästa skede. När vi är generösa får vi mer energi, säger Kerstin Evelius.  

Frågor från publiken

Kan du ge exempel på vilka insatser kommunen ska ge förutom det som finns?

Framför allt, sluta med bra att ha-projekt. Fokusera på det vi behöver göra. Annars blir det lätt tusen blommor som blommar med glada entusiaster i tre år, som leder till andra saker än det som är förebyggande och främjande.

Det tvärprofessionella samarbetet mellan kommun och region prioriteras lätt bort med krympande resurser. Hur kan man hantera den situationen?

Vi måste utgå från den enskilda personen: Vad behöver den personen? Hur ser vi till att övergången blir sömlös? Här krävs rutiner, processer och checklistor. Ofta träffas vi utan att lösa problemen, men vi måste gå in och lösa den för varje enskild person.

Vad gör vi med det faktum att psykiatrin saknas?

Psykiatrin är en disciplin inom hälso- och sjukvården som har fått fruktansvärt mycket skit och blivit stigmatiserad. Det har gjort att den lever sitt eget liv och blivit inåtvänd. Men det håller på att förändras med nya psykiatriker och sjuksköterskor. Vi pratar mer om psykisk hälsa och ohälsa idag, vilket gör att det blir mindre stigmatiserat. Men det är en stor utmaningen och det är där vi nästan har det största glappet. Det krävs mer samsyn och samverkan även där.


Socialchefsdagarna 2022, den 28–30 september i Göteborg • Arbetet med psykisk hälsa – hur går vi vidare? Kerstin Evelius, utredare på Region Uppsala och tidigare regeringens samordnare inom området psykisk hälsa.
Film: Agnesfilm
Text: Jenny Asp textkonsult
Foto: © Frozentime