Temat för årets Socialchefsdagarna är Omställning pågår och Martin Berg inleder sin föreläsning med att filosofera över begreppet ”omställning”. Finns det ens en målgång när det gäller teknologi? Eller är det en process som aldrig tar slut?
– Offentlig sektor står inför en tid som kräver förändring. Vi måste frigöra tid, men hur frigörs tid egentligen? Och var hamnar den när den frigörs? Lösningen på detta stavas så gott som alltid digitalisering, automatisering och AI. Vi förväntar oss att maskiner ska kunna utföra själsdödande uppgifter på löpande band, så att vi kan syssla med mer meningsfulla saker. Men tekniken och dess möjligheter ser ofta ut att vara mer av en framtidsbild, än en realitet.
Finns många olika berättelser
Och visst har många kommunala verksamheter lyckats med att effektivisera vissa arbetsuppgifter på ett framgångsrikt sätt. Men Martin Berg, som är sociolog i grund och botten, frågar sig om det är så enkelt att dela upp arbetsuppgifter i meningsfulla och mindre meningsfulla. Och hur ser vi till att inte fartblinda rusa in i effektivitetsivern?
– Idén om automatisering omgärdas av mystik och lockelse och det finns så många olika förhoppningar och berättelser om vad den kan bidra med. Det här ville jag ta reda på. Hur föreställer vi oss framtiden med till exempel automatiserat beslutsfattande i den regelstyrda offentliga sektorn?
Martin Berg är professor i medieteknik och docent i sociologi vid Malmö universitet. (foto: dalapeter.se)
Hjälpmedel eller hot?
I ett forskningsprojekt intervjuades 50 personer i tio olika kommuner, allt från chefer, strateger, handläggare och it-personal. Vid den här tidpunkten hade automatisering i offentlig sektor blivit uppmärksammat, där vissa såg det som ett potentiellt hjälpmedel – och andra som ett hot i mötet med medborgaren.
– Det visade sig att automatisering sällan sågs som en möjlighet, utan snarare som en nödvändighet. Det var en självklar patentlösning som man var tvungen att ha. Intressant nog kunde begreppet betyda lite vad som helst – beroende på vem man frågade. Det gemensamma var att det pekade på en gemensam och bättre framtid. Men vilken framtid menar vi egentligen? frågar sig Martin Berg.
I sin studie kunde han snart se att det handlade mindre om vad automatiseringen kunde göra mot eller för människor. Snarare behövde han förstå vad vi människor gjorde med automatiseringen. Vår syn av att den skulle spara tid, verkade inte stämma. För om det var något som satte oss i arbete, var det att förbereda oss för implementeringen av de nya systemen och teknikerna.
– Många antar att automatiseringen är det som ska lösa allt. Men vi behöver stanna upp för eftertanke. Vad ska lösas? Ligger utmaningarna nära i tid? Är de möjliga? Rimliga? Troliga? Om automatiseringen ska ta oss till framtiden måste vi ha en aning om vilken framtid vi ska möta. Och den önskvärda framtiden är den som kräver allra mest av oss.
Silvertejpslösningar och en illusion av framsteg
Faktum är att automatiseringen ofta gör våra arbetsliv mer komplexa, med ännu mer att hantera. Att automatisera offentlig sektor är inte riktigt så enkelt som automatiseringsföretagen hade hoppats på. Ofta när robotiserade processer implementeras i gamla och bristfälliga system, blir det nya snarare temporära och lokala lösningar.
– I många fall blir det en fråga om att lappa och laga befintliga system, utan att riktigt komma fram till det vi föreställde oss. Vi reparerar och förbereder oss för framtiden, och på så sätt driver vi digitaliseringen framåt – samtidigt som den står stilla. Det tillståndet skapar en illusion av framsteg, medan vi egentligen skjuter på de mer långsiktiga lösningarna.
I utdrag från sina intervjuer skräder deltagarna inte orden. ”Status quo med liten finess”, ”Tuggummilösningar, värdelösa system och sinnessjuka avtal, ”Tar en massa tid, man får ta det man får”, ”Sparar tid totalt, men kostar extremt mycket lokalt” är några av sägningarna, och publiken på Socialchefsdagarna applåderar och skrattar igenkännande.
– Detta leder till frustration och till att man i många fall börjar se över organisationens uppdrag och arbetssätt i grunden. Vi behöver omtänka vad vi gör och hur det görs, för att kunna vara redo för en framtid med nya teknologier.
Sätt målet på en nära och liten framtid
Det knepiga är att ha tanken både i nuet och i framtiden. Att se nuläget – och samtidigt det önskvärda. För att lyckas med det behöver vi minska bilden av framtiden, menar Martin Berg. När det handlar om digitalisering har vi ofta ett stort och fluffigt narrativ om framtiden. Vi behöver istället se arbetet som sker i sin lokala kontext.
– När målet sätts i den stora framtiden, men det faktiska arbetet sker i den lilla framtiden – då blir det svårt att komma framåt. Vi behöver stanna upp, och röra oss mot en framtid som ligger långt närmre oss än vi tänker. Både i tid och i rum. Vi behöver komma bort från teknikens omedelbara lockelse och bli tydligare med hur vi önskar oss att framtiden ser ut. Och sedan på hur teknologin kan hjälpa oss att nå den, avslutar Martin Berg.
Från föreläsningen Att möta framtiden med silvertejpslösningar, på Socialchefsdagarna 2024, Martin Berg, professor i medieteknik och docent i sociologi vid Malmö universitet.
Text: Jenny Asp textkonsult
Foto: © dalapeter.se