Seminarium 13 En personcentrerad, samordnad vård och omsorg när behoven är som störst
Under Socialchefsdagarna 2025 diskuterades behovet av en personcentrerad, samordnad vård och omsorg. Seminariet leddes av Zophia Mellgren (Samsjuklighetsdelegationen), Mikael Malm (SKR), Johanna Monsen (Hjärnkollambassadör), Alinda Blomkvist och Louise Kimby (Socialstyrelsen) med moderator Magnus Höijer (ledamot i Föreningen Sveriges socialchefers riksstyrelse och sektorchef i Gävle kommun)
När livssituationen är som mest komplex och behoven som störst krävs samverkan på riktigt – mellan professioner, huvudmän och inte minst med den enskilda personen själv. Under seminariet diskuterades hur vård och omsorg kan bli mer personcentrerad och samordnad, och vad det innebär för styrning, ledarskap och ansvar i praktiken.
Samverkan över gränser nödvändig
Behovet av en mer sammanhållen och individnära vård har länge varit känt. Moderator Magnus Höijer från FSS inledde seminariet med att konstatera att arbetet med samsjuklighet är ett tydligt exempel på hur samverkan över gränser är nödvändig för att nå resultat. Trots år av riktlinjer, överenskommelser och särskilda satsningar har utvecklingen inte fått fullt genomslag. Sjukvården och socialtjänsten blir alltmer mer specialiserad samtidigt som resurserna stramas åt och stuprören blir allt tydligare mellan de olika offentliga aktörerna.
Från vänster till höger: Zophia Mellgren, Samsjuklighetsdelegationen. Mikael Malm, SKR. Alinda Blomkvist, Socialstyrelsen. Johanna Monsen, Hjärnkollambassadör. Louise Kimby, Socialstyrelsen. Foto: Niklas Maupoix
Nya krav
Mikael Malm från Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) betonade att lagstiftningen och det förändrade vårdlandskapet därför nu ställer nya krav på hur vi organiserar arbetet – och på ledarskap som skapar förutsättningar för samordning och gemensamma mål. Regeringens beslut att genomföra en samsjuklighetsreform ska bidra till att dessa krav blir verklighet, med fokus på personcentrerade insatser och jämlika förutsättningar oavsett var man bor.
Vad händer när systemet inte hänger ihop?
Ett starkt personligt perspektiv gavs av Johanna Monsen, Hjärnkollambassadör från Värmland. Hon delade med sig av sin egen resa genom vård, missbruk och socialtjänst – en berättelse som tydligt illustrerade vad som händer när systemet inte hänger ihop. Johanna beskrev hur hon under lång tid bollades mellan olika verksamheter, där ingen tog ett helhetsansvar och där missbruket och den psykiska ohälsan hanterades var för sig. Först när socialsekreterare och behandlare vågade arbeta “utanför boxen”, samordna sina insatser och låta Johanna själv delta aktivt i planeringen, vände utvecklingen.
– Att de såg mig, samarbetade och gjorde det lilla extra – det var avgörande, sammanfattade Johanna Monsen. I dag arbetar hon själv inom vården och möter personer i liknande situationer, ofta uppgivna över bristen på samordning.
Socialstyrelsens stöd
Från Socialstyrelsen presenterade Alinda Blomkvist och Louise Kimby hur myndigheten arbetar för att stödja mer personcentrerade och integrerade arbetssätt. Blomkvist betonade att dagens fragmenterade system ofta bidrar till att skapa just den komplexitet som brukarna sedan måste hantera.
I ett landskap av stuprör och specialisering faller ansvaret alltför ofta på individen själv att samordna sina kontakter. För personer med psykisk ohälsa och beroendeproblematik blir det en övermäktig uppgift. Etik och relation är grundläggande i personcentrerad vård – ledningen måste förstå hur stödet upplevs av den som får det. Delat beslutsfattande är en central princip, där professionen inte tar beslut om personen, utan med personen. Detta kräver både kunskap, tid och ett förhållningssätt som främjar delaktighet, där statusen behöver lyftas både gällande målgruppen men även för personalen runt om kring, som en del i att motarbeta stigma.
Nära samarbete mellan kommun och region
Louise Kimby beskrev hur integrerade verksamheter i Sverige, där kommun och region samarbetar nära, kan vara en förebild. Enligt Socialstyrelsens kartläggning finns i dag ett trettiotal team som arbetar enligt modeller som ACT, FACT eller RACT, där multiprofessionella team ger samordnade insatser. En tydlig framgångsfaktor är att en person har huvudansvar för samordningen, vilket avlastar den enskilde. Samtidigt konstaterade Kimby att få verksamheter lyckas fullt ut med metodtrogenhet och kontinuitet – ofta på grund av organisatoriska och resursmässiga hinder. Ledarskapet blir därför avgörande för att skapa förutsättningar för långsiktighet, stabila personalgrupper och ett gemensamt arbetssätt.
Samsjuklighetsdelegationen
Zophia Mellgren från Samsjuklighetsdelegationen placerade frågorna i ett nationellt sammanhang. Hon pekade på att målbilderna i Samsjuklighetsutredningen och den nationella strategin för psykisk hälsa båda lyfter respekt, delaktighet och ett inkluderande samhälle som grundpelare. För att dessa mål ska förverkligas krävs ledarskap som bryter stuprören – där chefer aktivt stödjer samverkan och ger mandat att pröva nya arbetssätt.
Hur ska insatserna implementeras?
Under diskussionen återkom frågan om hur insatserna faktiskt ska implementeras. Alinda Blomkvist menade att nyckeln ligger i att lära känna målgruppen, följa upp insatser på individnivå och låta brukarnas upplevelser kopplas till evidensbaserade metoder. Hon påminde också om resurser som kunskapsguiden.se, där Socialstyrelsen samlat utbildningsmaterial och filmer om personcentrerat arbetssätt.
Johanna Monsen betonade i sin avslutande kommentar vikten av tillit och gemensamt ansvar: ”Vi måste våga jobba som ett vi, inte som ett vi och dem.”
Lika mycket ledningsfråga
För ledare inom vård och omsorg innebär seminariets budskap en tydlig utmaning. Att arbeta personcentrerat och samordnat handlar inte enbart om metod – det är en ledningsfråga. Chefer behöver skapa strukturer som möjliggör delat beslutsfattande, långsiktiga relationer och gemensamt ansvar. Som Mikael Malm uttryckte det: ”Samarbetet får inte vara avhängigt av var man bor”. Han påtalade behovet av ett länsgemensamt samarbete mellan kommuner och regioner och ett ledarskap som förmår hålla ihop helheten, där en del av lösningen kan ligga i gemensam utbyggnation av mobila enheter.
Seminarium 13, En personcentrerad, samordnad vård och omsorg när behoven är som störst. Ett seminarium på Socialchefsdagarna 2025.
Text: Åsa Gustafsson, Göteborgs stad, Förvaltningen för funktionsstöd
Foto: Niklas Maupoix