Här kan du se bilderna Cormac Russell visade.
Observera att illustrationerna i presentationen är upphovsrättsskyddade: Artwork by Graham Ogilvie. Concept Development by Cormac Russell. Copyright © Cormac Russell, 2025.
Cormac Russell, författare samt grundare och vd till Nurture Development, säger på Socialchefsdagarna 2025 att vi behöver ett paradigmskifte. Där vi bygger starka, lokala gemenskaper som ser människors resurser – istället för att enbart förlita oss på institutioner. Vi ska inte stärka människor– utan göra det möjligt för dem att stärka sig själva.
Relationen mellan våra institutioner och gemenskaper
På Socialchefsdagarna 2025 gästades vi av Cormac Russell, författare samt grundare och vd till Nurture Development. (Foto: Niklas Maupoix)
Cormac Russell kommer från Irland och har arbetat med sociala frågor i 25 år i över 35 länder. På Socialchefsdagarna 2025 tar han upp en av våra tids största utmaningar: att förena våra institutioner och gemenskaper (communites) på ett bättre sätt.
Han menar att vår välfärd inte finns på marknaden, utan i gemenskapen. Över världen ser vi just nu att förtroendet för offentliga institutioner sjunker. Samtidigt förväntar vi oss mer av dem än någonsin. Det är en paradox som vi måste ta på allvar, för vi kan inte skapa utan förtroende.
– Förtroende byggs när människor inom institutioner tror på gemenskapen, och på människors kapacitet och tillgångar. Men idag ser vi ofta på utsatta människor och samhällen som att de saknar kapacitet. Den nya socialtjänstlagen i Sverige kräver att vi ändrar syn på de vi hjälper: från passiva klienter, till aktiva medskapare. Och från omsorg som givande och tagande – till omsorg som samskapande.
En bättre modell för socialt arbete: där vi ser människors gåvor
Cormac Russell menar att vi behöver en ny berättelse och en bättre modell än den rådande, där vi försöker laga trasiga människor och fixa problem med ett visst program eller metod. Han riktar skarp kritik mot den dominerande modellen inom socialt arbete där institutioner agerar som att de har ”monopol” på människors välbefinnande.
– Vi har blivit så specialiserade och individualiserade att vi missar den stora bilden och rotorsakerna till problemen. Vi måste börja tänka helhet och gemenskaper istället. Och sluta upp med att institutionalisera människor, och köra slut på oss själva som socialarbetare. För vi måste vara ärliga: det har inte fungerat särskilt bra, säger Cormac Russell. (Foto: Niklas Maupoix)
Han menar att vi istället behöver vi se de som behöver hjälp som medborgare med unika gåvor, kapaciteter och sociala roller som kan aktiveras och bidra till sin gemenskap. För paradoxen är att alla kan det, även om de befinner sig i en svår situation.
Som i fallet med Robin, en man som riskerade att placeras på ett institutionsboende efter att ha hamnat i djup depression efter sin frus död. Genom att en socialarbetare frågade vad Robin tyckte om att göra innan hans fru dog, upptäcktes hans passion för att snida gångstavar. Idag leder Robin en grupp där han lär ut sitt hantverk, har fler vänner än tid att umgås med dem, och mår betydligt bättre – både fysiskt och psykiskt.
– Robin hade 400 gångstavar i ett skjul. Genom att koppla ihop honom med grannar som behövde stavar blev han en värdefull resurs i sin gemenskap. Idag är han lycklig, har ett nätverk och hemma. Välfärd handlar inte enbart om att konsumera tjänster – utan om att skapa sociala vävar där människor kan leva meningsfulla liv, säger Cormac Russell.
Resurser för att bygga hållbara gemenskaper
För att göra detta skifte krävs en annan syn på de sociala tjänsterna. Forskning om hälsa visar att 85 procent av välbefinnandet handlar om faktorer som personlig agens, ekonomi och kvalitet i livet. Endast 15 procent handlar om de faktiska vård- och omsorgsinsatserna. Cormac Russell tycker att vi är för besatta av insatser och ber oss ställa frågan:
– Om de vi hjälper hade våra löner, skulle de välja att betala med sin lön för den insats du erbjuder? Det är en bra utvärderingsfråga, för det skulle de flesta inte. Vi behöver lyfta blicken och utvärdera insatsernas kvalitet och det liv klienten lever, och bygga stöd som kompletterar – inte ersätter – människors egna resurser och skyddsfaktorer, säger han.
Russell lyfter fram sex resurser som är avgörande för att bygga hållbara gemenskaper:
- Medborgarnas gåvor och talanger – vad kan människor bidra med?
- Föreningar och nätverk – informella grupper som skapar sammanhang.
- Lokala institutioner – skolor, bibliotek, religiösa samfund.
- Fysiska utrymmen – parker, torg, gemensamma ytor.
- Utbytessystem – hur människor hjälper varandra utan pengar.
- Berättelser och kultur – gemensamma värderingar och traditioner.
I grund och botten handlar det om resurser, relationer och nätverk och att bygga närsamhället starkt kring sådant människor bryr sig om. Föreningar är en sådan sammanslutning av människor som oftast spelar en kritisk roll för ett gott liv. Utöver att vara en bokcirkel eller idrottsgrupp gör de oftast så mycket mer, som att välkomna flyktingar eller mota bort ensamhet.
– Problemet handlar ofta om vilka man har eller inte har i sitt liv. Kan vi börja ställa frågan till de vi hjälper: Vilka har du i ditt liv? Vilka träffar du tills vi ses nästa gång? En enkel handling som gör stor skillnad är att se till att alla har minst tre vänner i området där de bor, menar Cormac Russell.
Gå från ledare till lokala förmedlare och gemenskapsbyggare
Viktiga roller som kan göra stor skillnad i arbetet är en lokal förmedlare (connector), gemenskapsbyggare (communitybuilder) eller gemenskapsinspiratör (community animator). Cormac Russell tar upp flera exempel där dessa bygger broar mellan isolerade människor och skapar nätverk lokalt.
– Många som mår dåligt kan inte ta sig så långt, så att arbeta i närområdet och ordna aktiviteter på gångavstånd är en bra princip! Vi kan tänka om och låta människor träffas i sina grannskap, istället för att behöva ta sig till ett sjukhus eller annan plats. På köpet lär de känna sina grannar, något som betyder mycket. Gemenskaper är inte bara fint att ha, de är en bärande del av ett samhälle. menar Cormac Russell.
Utmana status quo och var en god bråkstake
Russell varnar för faran med att socialarbetare antingen blir för styrande eller för passiva. Istället förespråkar han att utmana status quo utan att ta över.
– Vi måste sluta göra saker åt eller för människor. Istället måste vi skapa förutsättningar där de kan göra saker med varandra och för sig själva.
Han påpekar att i en fungerande demokrati är professionellas roll att stötta medborgarnas arbete – inte tvärtom. Detta kräver att vi ser människor som aktiva medborgare, inte passiva klienter, bygger förtroende genom att tro på gemenskapers kapacitet och skapar ritualer och vanor som främjar inkludering.
– Men att göra detta skifte kommer inte att vara lätt, för det är det aldrig att utmana status quo. Var inte rädd för att skapa good trouble, för det kommer vi att behöva.
”Lär känna dina grannar innan du behöver dem. För du kommer att behöva dem.” (Foto: Niklas Maupoix)
Frågor från publiken
Sverige har blivit ett mångfaldigt land. Hur skapar man en känsla av sammanhållning och gemenskap i en situation där vi är mer olika, religiöst, kulturellt och språkligt?
Cormac Russell: Det är en väldigt central och viktig fråga. Det är viktigt att erkänna att gemenskap inte bara uppstår av sig själv, utan den sociala förmågan att välkomna främlingar och ta emot dem som grannar är något vi måste lära oss. Pedagogiken som krävs kallar jag för community animation (gemenskapsaktivering).
Ett exempel är en mångkulturell stadsdel där en ensamstående mamma oroade sig för att hennes dotter gått med i ett gäng. Genom att en gemenskapsinspiratör samlade nio föräldrar med liknande oro – trots deras olika bakgrunder – skapades ett nätverk som tillsammans med barnen kunde hitta lösningar.
Genom små handlingar bygger vi upp socialt kapital och civila muskler, som gör att människor lär sig att det finns bättre sätt att välkomna varandra. Inte som främlingar, utan som vänner som ännu inte har träffats. Det har enorm potential.
När man ger människor makt att skapa gemenskap och initiativ finns det alltid en risk att de skapar något som står i strid med demokratiska värderingar. Hur balanserar man att vara en möjliggörare utan att förlora kontrollen över det man möjliggör?
Cormac Russell: Det är en viktig fråga. Jag utgår återigen från en platsbaserad pedagogik och gemenskapsaktivering – som är värdecentrerad och inte neutral. Vi vill stödja människor att skapa generativa, fruktbara och rättvisa relationer med varandra. Vi vill inte stödja dem att göra vad som helst, utan det finns gränser. Det finns en balans, och jag tror att alla i det här rummet vet hur man hittar den balansen.
En känd svensk prepper har sagt: ”Det bästa du kan göra för att förbereda dig för en kris är att lära känna din granne.” Vad säger du om det?
Cormac Russell: Det stämmer. Och jag skulle tillägga: lär känna dina grannar innan du behöver dem. För du kommer att behöva dem.
Cormac Russell var en av storföreläsarna på Socialchefsdagarna 2025.
Text: Jenny Asp textkonsult
Foto: Niklas Maupoix