Efter äldre- och socialförsäkringsministerns föredrag på Socialchefsdagarna 2025 hölls en fortsatt diskussion om äldreomsorgen, i en panel med representanter från Föreningen Sveriges socialchefer, IVO, SKR och Socialstyrelsen.
Medverkande från vänster till höger: Sabina Orstam, avdelningschef Kunskapsstyrning för socialtjänsten, Socialstyrelsen. Sabina Joyau, samordnare äldreomsorg, Sveriges Kommuner och Regioner. Peder Carlsson, avdelningschef IVO. Helena Åman, styrelseledamot Föreningen Sveriges socialchefer. Anna Tenje, äldre- och socialförsäkringsminister. (Foto: Niklas Maupoix).
Samtalsledare: Socialchefsdagarnas moderator Patrick Gruczkun.
Moderator: Vad är era tankar efter Anna Tenjes föredrag om regeringens arbete inom äldreomsorgen?
Helena Åman: Tack Anna för det fantastiska jobb som ni gör i regeringen för att skapa goda förutsättningar för äldreomsorgen! Nu har vi chansen att göra skillnad med den nya socialtjänstlagen. Tack för äldreomsorgslyftet och att det utvidgas till LSS, för där finns också seniorer och det är viktigt att satsa på dem! Vi har utmaningar inom äldreomsorgen, men också stora möjligheter. Vi behöver nu skapa en mer positiv bild som får människor, och särskilt unga, att komma och jobba hos oss.
Peder Carlsson: Tack Anna för den klarsynta bild som du gör av vikten av samarbete och samverkan mellan både kommun, region och stat. Det behövs i alla de former för att vi ska kunna lösa problemen.
En annan sak jag vill ta fasta på är de multisjuka äldre. De som kommer till ett äldreboende är ofta väldigt sjuka, och där har vi inte tidigare riggat för att kunna vårda på rätt sätt. Det återkommer ofta, att det svårt att möta de stora behov som finns. För att lösa det är samverkan fundamentalt.
Sabina Joyau: Äldreomsorgslyftet är ett av de viktigaste statsbidragen för äldreomsorgen, som faktiskt har gjort att kompetenskrisen har bromsats in. Därför är också de besked som du lämnar här nu i budgetpropositionen om en utökning på ett år väldigt viktiga. Det gör att flera kommuner kommer att fortsätta våga skicka medarbetare på längre utbildningar.
På SKR gör vi just nu en kvalitativ uppföljning av Äldreomsorgslyftet. Vi kommer komma med fler idéer på hur det här bör utvidgas för att möta de kompetensbehov som finns även framåt. Och så vill jag understryka att vi förstås behöver medel fortsatt också efter 2027. Två år är inte riktigt tillräckligt länge.
Sabina Orstam: Tack Anna för att du lyfter ledarskapets betydelse, som bär äldreomsorgen. Tre viktiga delar i detta: vikten av rätt kompetens (visste ni att vi har 140 000 beviljade med skyddad yrkestitel för undersköterskor?), skapa en attraktiv äldreomsorg (där 80 procent av de som jobbar inom äldreomsorgen tycker de har ett väldigt meningsfullt arbete) och ge förutsättningar för att jobba personcentrerat.
Och vad kan vi göra på Socialstyrelsen? Vi har vårt nationella kompetenscentrum för äldreomsorgen. Vi är ute varje vecka och möter verksamheter för att lyssna in hur vi kan hjälpa till att stärka äldreomsorgen. Vi har expertstöd hos oss. Vi kan sprida lärande exempel och vi kan bidra till att vi får en äldreomsorg som är kunskapsbaserad.
Moderator: Vad är dina tankar om sammanfattningen, Anna Tenje?
Anna Tenje: Vi har i många år diskuterat de här riktade statsbidragen, som ibland beskrivs som pressmeddelande-pengar – för att man ska få upp uppmärksamheten för en fråga. Det kan vara nog så viktigt, men jag är mer intresserad av att få till riktig verkstad. Jag delar verkligen uppfattningen om att Äldreomsorgslyftet har varit viktigt för att lyfta kompetensförsörjningen. Det gör stor nytta och jag är stolt över det.
Budgetprocessen är som den är och vi fattar beslut ett år i taget. Men nu behöver vi satsa och kraftsamla när det gäller resurserna. De är definitivt inte oändliga, oavsett om vi pratar om personal och differentiering av arbetsuppgifterna eller om rena pengar. Vi måste följa upp, vi måste se att de ger direkt effekt eller verkan och gör nytta för dem vi faktiskt är till för. Och där måste vi alla bli betydligt mycket bättre.
Fråga från publiken: Ambitionsnivån med anhörigstödet är positivt, men hur ska det resurssättas? I en tid då det redan är en utmaning med resurssättning.
Anna Tenje: Pengarna är ju medskickade, 787 miljoner kronor till både fast omsorgskontakt och anhörigstöd per helår, för att kunna anställa fler eller lägga mer tid för undersköterskor att sköta den viktiga uppgiften. Även till civilsamhället för att stärka upp anhörigstödlinjerna.
Moderator: Hur ser Socialstyrelsen på kompetensförsörjningsfrågan?
Sabina Orstam: Jag skulle vilja lyfta några faktorer som kan påverka, där den första är
hur vi kan vi förbättra samverkan mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten så att vi får en nära och samordnad vård. Det andra är att pröva nya arbetssätt och använda teknik och det tredje är att arbeta mer hälsofrämjande så att vi blir friskare och kan leva längre.
Men där tror jag också civilsamhället kan spela en viktig roll – och jag har fem medskick:
- Vi behöver värna och stärka de positiva sidorna med att arbeta i äldreomsorgen, eftersom många verkligen trivs.
- Men vi måste också förbättra arbetsmiljön och verkligen ta det på allvar. Det behöver vara från högsta politiska ledningen och genomsyra hela verksamheten. Det finns bra stöd att hämta i forskningen hur man kan jobba med olika metoder.
- Vi behöver stärka språkförmågan och ta vara på utrikesfödda medarbetare (40 procent av medarbetarna idag).
- Vi behöver skapa möjlighet att utvecklas i arbetet. Här har vi ett väldigt bra samarbete med SKR och RSS när det gäller yrkesresan, som nu även lanseras i äldreomsorgen.
- Glöm inte att följa upp effekterna när ni prövar nya arbetssätt, även i det lilla. Vi på Socialstyrelsen har tagit fram ett väldigt bra utvärderingsstöd för det.
Moderator: Och hur ser SKR på detta?
Sabina Joyau: En sak som är ganska tuff för landets kommuner just nu är att göra bedömningar av behoven av äldreomsorg framåt. Hur ser det egentligen ut? Eftersom andelen äldre som har äldreomsorg faktiskt har sjunkit rejält de senaste åren.
På SKR har vi tagit fram ett stöd i hur man kan göra den här typen av prognoser framåt. Vi lever allt längre, men det finns också en teknik- och samhällsutveckling som har gjort att man kan klara sig längre hemma högre upp i åldrarna genom att till exempel kunna beställa mat och medicin på nätet.
Enligt våra prognoser behövs 30 000–65 000 fler medarbetare fram till år 2033, beroende på hur behoven av äldreomsorg fortsätter att utvecklas Det är viktigt att man gör sina prognoser, tar reda på hur det ser ut i den egna kommunen och försöker lägga de här planerna.
Moderator: Synen på vårdyrket?
Helena Åman: Vi pratar om att vi behöver utveckla språkkunskaper för personer som vi redan har i vår verksamhet. Men vi behöver också attrahera de unga att söka vårdyrket och där är vi alla ambassadörer. Hur pratar vi om det här yrket? Vi behöver också komma ihåg att vård- och omsorgsutbildningarna på gymnasienivå är högskoleförberedande. Man kan vandra hela vägen från undersköterska till någonting annat om det är det man vill. Men vi behöver de här personerna i yrket under en 7–10-årsperiod för att de också ska skapa sig en bra erfarenhet för nästa steg i livet.
Panelsamtal tillsammans med Anna Tenje. (Foto: Niklas Maupoix)
Anna Tenje: Vad jag tycker är väldigt viktigt, om man nu ska ha modiga politiker som vågar prioritera, så gäller det att nyttja SKR:s verktyg när det gäller att räkna fram – inte bara scenarier för vad man kommer behöva – utan också hur det faktiskt ser ut i ens egen kommun. Och var man bör ligga när det gäller just delar av budgeten på äldreomsorgen. För det är klart att vi står inför en stor förändring nu.
Demografin talar sitt tydliga språk. Det föds allt färre barn och vi får betydligt fler äldre som än så länge klarar sig väldigt väl. Tiden man behöver mer hjälp och stöd ökar ju inte, utan minskar. Det är positivt. Men det handlar ändå om att vi ska ställa om till att jobba preventivt, och ja, då behöver vi fler händer. Plus att vi verkligen behöver göra prioriteringar. Så politiker behöver vara väldigt modiga och jag är fullt medveten om vilken strid det är att föra när man behöver prioritera mellan äldreomsorg och barn och unga. Men där ser jag också en stor möjlighet nu med fler barnskötare som kan växla över till att jobba inom äldreomsorgen eller LSS. För det behövs verkligen!
Moderator: Vilka erfarenheter har IVO av inspektioner av god och nära vård?
Peder Carlsson: Det vi pratar om här, som bra arbetssätt, är något vi har granskat under åren. Bra arbetssätt för att följa upp verksamheten och säkra att man har tillräckligt med personal som har tillräckligt med kunskap.
Vi har granskat sjukhusvården i flera år, med fokus på akutmottagningen där de flesta är äldre. Vi har inte alltid haft en fungerande primärvård som har varit aktiv i äldrevården. Det är väldigt tydligt att om inte primärvården och kommunen har ett bra samarbete, då drabbas sjukhusen. Funkar inte sjukhusen, då drabbas primärvården och så vidare.
Samverkan och hur man fattar beslut är avgörande, och vilka forum man har för det. Och samarbete behövs, för vi behöver öka det här arbetet i kvadrat – i nutid. Då får vi också ta den hjälp vi får av tekniken.
Moderator: Samverkan och goda exempel?
Anna Tenje: Som kommunpolitiker vill man gärna ha alla facit. Vilka har lyckats ställa om? Vilken modell funkar? Och på vilka platser gör funkar det? Det är svårt att fixa omvärldsbevakningen och att hitta de bästa exemplen, som vi bland annat kan göra på
Äldrekompetenscenter på Socialstyrelsen. Vi måste komma förbi det här med att man uppfattar det som att man får pisk på fingrarna och sedan inget hjälp och stöd.
Man ska få all uppbackning för att kunna göra det på ett betydligt bättre sätt. Här har staten verkligen en läxa att göra.
Sabina Orstam: Vi har mer att göra tillsammans, både IVO och Socialstyrelsen. Vi hade ett gemensamt seminarium i våras där vi bjöd in verksamheter som delade med sig av utvecklingsarbete och erfarenheter efter tillsynen. Men vi har också fått ett uppdrag från vår uppdragsgivare om att titta på hur kan vi göra en kvalitetsgranskning av socialtjänsten. Det har vi lite drygt ett år kvar på. Vi har påbörjat arbetet och det är inte helt lätt.
Peder Carlsson: I grunden är det kvalitet vi vill titta på och systematiska arbetssätt. I grunden inte så svårt: bestäm hur ni gör, gör det ni bestämt och följ upp det ni bestämt. Men vi är så olika många, med olika verksamheter i olika lokaler, att det inte är helt lätt att genomföra.
Moderator: Omställningen till nya socialtjänstlagen?
Sabina Joyau: Där vill jag sticka ut hakan lite och säga att andra verksamhetsområden inom socialtjänsten har mycket att lära av äldreomsorgen. 60 kommuner har haft det förenklade beslutsfattandet, med insats utan behovsprövning. Vilka erfarenheter har man haft där? Det andra är värdegrunden som infördes inom socialtjänstens verksamheter för äldre 2011. Hur har man jobbat med det ute i kommunerna? Här finns inspiration att hämta. Vikten av det förebyggande arbetet har man jobbat med sedan länge inom äldreomsorgen.
Med hjälp av den nya socialtjänstlagens fokus på förebyggande arbete hoppas jag att insatser i öppen verksamhet blir mindre konjunkturkänsliga framåt. Att man inte bara prioriterar bort dem när ekonomin är trång. Det kräver modiga politiker som förstår vad det här betyder. Men det krävs också en långsiktig finansiering från staten, för att kunna göra detta, särskilt när det kommer till det förebyggande arbetet.
Anna Tenje: Tack för ett bra samtal! Tack på förhand för publikfrågorna jag får med mig (som vi inte har hunnit ta upp), som kan ge kött på benen för framtida arbete. Det är viktigt med inspel och studiebesök, det ger så mycket energi och kunskap. Mina tre sista medskick:
- Spara inte in på anhörigstödet!
- Bygg ut dagverksamheten för personer med demens och stroke. Det är så betydelsefullt för anhöriga och det leder det preventiva arbetet, skjuter fram sjukdomstillstånd och avlastar.
Satsa på trygghetsboende. De kommuner som satsar på detta får minskad belastning på både hemtjänst och särskilt boende.
Panelsamtal tillsammans med äldreminister Anna Tenje på Socialchefsdagarna 2025. Panel: Helena Åman, styrelseledamot Föreningen Sveriges socialchefer. Peder Carlsson, avdelningschef IVO. Sabina Joyau, samordnare äldreomsorg, Sveriges Kommuner och Regioner. Sabina Orstam, avdelningschef Kunskapsstyrning för socialtjänsten, Socialstyrelsen. Samtalsledare: Socialchefsdagarnas moderator Patrick Gruczkun.
Text: Jenny Asp textkonsult
Foto: Niklas Maupoix