Seminarium 15 Ett framgångsrikt arbetssätt för att stoppa våld tidigt i barns liv
Medverkande: Feryal Lövström, socialsekreterare och samordnare Islandsmodellen Stockholms stad. Liselotte Tronders, enhetschef och implementeringsansvarig Islandsmodellen Stockholms stad. Hans Hedberg, kommunpolis, lokalpolisområde Skärholmen.
Sedan 2020 har Stockholms stad framgångsrikt implementerat Islandsmodellen – ett arbetssätt som bygger på nära samverkan mellan polis och socialtjänst vid våldshändelser i familjer med barn. Målet är att stoppa våldet i barns liv så tidigt som möjligt och att ge både våldsutsatta och våldsutövare stöd när ”motivationsfönstret” fortfarande är öppet.
Liselotte Tronders berättar om implementeringen av Islandsmodellen. Hans Hedberg och Feryal Lövström till höger. (Foto: Niklas Maupoix)
Vad har de gjort?
Stockholm har etablerat ett strukturerat samarbete där polis och socialtjänst möts direkt på plats vid larm om våld i hemmet. Tidigare tog det ofta flera dagar innan socialtjänsten informerades, vilket gjorde att viktig information och motivation gick förlorad.
Den nya modellen innebär att socialsekreterare nu åker ut tillsammans med polisen för att omedelbart erbjuda skydd, stöd och uppföljning till både barn och vuxna.
Alla stadsdelar i Stockholm deltar, och även åklagare och arresten har inkluderats i arbetet för att säkerställa en sammanhållen kedja.
Arbetet har kompletterats med månatliga samverkansmöten, ärendeuppföljningar och kontinuerlig utveckling av rutiner och statistik.
Vad bygger modellen på?
Islandsmodellen bygger på principen att snabb, samordnad insats direkt vid våldshändelsen kan stoppa våld i barns liv och förebygga upprepad utsatthet. Genom att polis och socialtjänst möts samtidigt på plats, får båda parter en gemensam bild av situationen och kan agera snabbt och träffsäkert.
Grunden är ett barnrätts- och säkerhetsperspektiv: allt våld som barn bevittnar eller utsätts för ska uppmärksammas oavsett vem som är förövaren. Modellen vilar på ett tydligt ansvar – polisen utreder brott och säkrar trygghet, medan socialtjänsten erbjuder skydd, stöd och långsiktiga insatser.
Arbetssättet har också anpassats till de nya lagarna, som barnfridsbrottet, vilket ytterligare förstärkt modellens effekt.
Hur gjorde de?
Hans Hedberg, kommunpolis i lokalpolisområde Skärholmen. (Foto: Niklas Maupoix)
När ett larm om våld i hemmet inkommer via 112 aktiveras en tydlig kedja. Ledningscentralen skickar nu ut mer än en polispatrull för att skapa trygghet. Polisen gör en första bedömning på plats, separerar de vuxna och observerar barnen. Parallellt kontaktas socialtjänsten, som förbereder sig genom att kontrollera historik, pågående ärenden och annan relevant information.
Om behov finns åker socialtjänsten ut till bostaden och möter polisen utanför för att samordna arbetet. Tillsammans går de in i hemmet, observerar miljön, samtalar med barn och föräldrar och gör gemensamma bedömningar.
Genom att agera i det akuta skedet kan socialtjänsten få en direkt och levande bild av barnens reaktioner, relationerna i hemmet och eventuella risker – något som inte kan ersättas av en skriftlig anmälan i efterhand.
Den färska informationen gör utredningarna mer träffsäkra och motiverar familjerna till hjälp och stöd medan fönstret fortfarande är öppet. Efter insatsen dokumenteras allt, och vid månatliga möten analyseras varje ärende för lärande och förbättring.
Ledarskapet och den kollegiala kulturen är avgörande – både polis och socialtjänst ser sig som ett gemensamt team kring dom här ärendena.
Vilka var framgångarna?
Arbetssättet har gett flera tydliga framgångar. Ledtiderna har blivit kortare, och fler våldsutsatta får stöd i tid. Samtidigt fångas våldsutövare upp tidigare och får möjlighet till hjälp för att förebygga att våldet upprepas.
Socialtjänstens bedömningar har blivit mer träffsäkra eftersom de nu grundas på direkta observationer istället för fördröjd dokumentation. Detta har även lett till bättre underlag för rättsprocesser – barnens första berättelser kan användas i efterföljande förhör och har också bidragit till fällande domar.
Den kontinuerliga uppföljningen och återkopplingen mellan myndigheterna har stärkt samverkan och skapat en kultur av tillit och ansvarstagande. Polisen och socialtjänsten upplever att samarbetet inte bara förhindrar våld i akuta situationer utan också ger långsiktiga effekter för barns trygghet och familjers förändringsvilja.
Dessutom har Islandsmodellen inspirerat andra kommuner att utveckla egna varianter, och arbetssättet har visat sig skapa synergier även inom andra brottsförebyggande områden.
Islandsmodellen i Stockholms stad visar att det är möjligt att förändra arbetssättet kring våld i familjer på ett konkret, effektivt och mänskligt sätt. Genom att agera snabbt, samordnat och med barnens bästa i fokus har staden skapat en modell som både räddar liv och stärker tilliten mellan myndigheter och medborgare.
Seminarium 15, Ett framgångsrikt arbetssätt för att stoppa våld tidigt i barns liv. Ett seminarium på Socialchefsdagarna 2025.
Text: Emma Sundling Klinton, Göteborgs stad, Förvaltningen för funktionsstöd
Foto: Niklas Maupoix