Seminarium 14 Ett år med NUSO – vad har vi lärt oss och vad händer framåt?
Medverkande: Birgitta Persdotter, forskare Karlstads universitet och Cecilia Karlström, projektledare NUSO, SKR.
Om NUSO
Seminariet presenterade de viktigaste erfarenheterna efter det första året med NUSO – Nationell Uppföljning inom Socialtjänstens Omställning.
NUSO är en satsning som syftar till att förverkliga en kunskapsbaserad socialtjänst, där forskning, praktik och erfarenhet möts i en kontinuerlig utvecklingsprocess.
Bakgrunden till NUSO går långt bak. Redan 2005 väcktes idéerna i samband med magisterarbeten vid Karlstads universitet. När BBIC (Barns Behov I Centrum) lanserades 2015 lades grunden för ett mer strukturerat arbetssätt, men implementeringen saknade tydlig plan.
Sedan 2019 har man vid Karlstads universitet kombinerat ISU-modellen (Individens Stöd och Utveckling) med forskningsstöd, särskilt med fokus på barns våldsutsatthet. Detta arbete ledde fram till starten av NUSO år 2023 – en nationell plattform för datadriven verksamhetsutveckling inom socialtjänsten.
En ny roll för forskning i socialt arbete
Cecilia Karlström, projektledare NUSO, arbetar på avdelningen socialtjänst, utbildning och arbetsmarknad på SKR. (Foto: SKR)
En av huvudpoängerna under seminariet var att socialtjänstens kunskapsutveckling kräver en förändrad roll för akademin. Det räcker inte att forskning bedrivs parallellt med praktiken – resultaten måste också återkopplas, diskuteras och omsättas i den kommunala verkligheten.
NUSO bygger därför på en nära samverkan mellan forskare och praktiker, där kommunerna aktivt deltar i datainsamling, analys och reflektion. Detta gör att kunskapsutvecklingen blir både lokal och nationell på samma gång.
Syftet med NUSO
Syftet är att undersöka nuläget i kommunernas socialtjänst, följa förändringsprocesser över tid och förstå hur arbetet påverkas av olika strukturella och organisatoriska faktorer. NUSO ger kommunerna verktyg för att:
- Identifiera behov hos invånarna
- Förstå hur olika insatser används och med vilken effekt
- Jämföra resultat över tid och mellan regioner
- Utveckla mer förebyggande och träffsäkra arbetssätt
Flera kommuner vittnade om att NUSO redan gett nya insikter — till exempel att vissa upplevda ”sanningar” inte stämmer när man ser till faktiska data.
Centrala lärdomar från det första året
1. Tillgänglighet och kontinuitet
Statistiken visar en tydlig nedgång i tillgänglighet under sommarmånaderna. Detta påverkar barn och familjer i behov av stöd. Frågan är nu hur kommuner kan organisera sig för att upprätthålla stödinsatser även när personalstyrkan minskar – exempelvis genom gemensamma beredskapsresurser eller samordnade ferieplaner.
2. Tvärprofessionellt samarbete
En återkommande iakttagelse var bristen på professionell bredd i utredningarna. Endast 5 procent av ärendena har psykolog med i arbetet, trots att många barn uppvisar psykisk ohälsa eller trauma.
NUSO betonar därför behovet av tvärprofessionella team, där socialtjänst, hälso- och sjukvård, skola och ibland även ideella aktörer arbetar tillsammans.
3. Barns delaktighet
Ett centralt utvecklingsområde är att stärka barns delaktighet – särskilt i inledningen av utredningar och vid uppföljning. Data visar att barns röst ofta kommer in sent i processen eller inte alls.
Barn som fått vara delaktiga visar sig dock i högre grad ge sitt samtycke till stödinsatser, vilket understryker vikten av delaktighet som både en rättighet och en framgångsfaktor.
4. Barn som anhöriga
Skillnader i hur olika typer av ärenden hanteras framträdde tydligt. Vid misstanke om våld mot barn startas nästan alltid utredning, men vid missbruksproblematik hos föräldrar är andelen betydligt lägre.
Det visar att barn som anhöriga till föräldrar med beroende eller psykisk ohälsa riskerar att ”hamna mellan stolarna”.
5. Fokus på skyddsfaktorer
Dokumentationen i socialtjänstens system är ofta skev – riskfaktorer beskrivs i detalj, medan skyddsfaktorer som stödjande föräldrar, fritidsaktiviteter eller sociala nätverk ofta utelämnas. Ett mer balanserat dokumentationssätt skulle bidra till ett resursfokuserat arbetssätt där även barnets styrkor synliggörs.
6. Samtycke och delaktighet i beslut
En viktig och bekymmersam insikt är att många tackar nej till stöd:
- 60 procent av de vuxna ger inte sitt samtycke när socialtjänsten bedömt att stöd behövs.
- Drygt 50 procent av barn över 12 år samtycker inte. Sannolikheten för samtycke ökar om barnet har svensk bakgrund, en diagnos, är flicka, eller har deltagit aktivt i samtal. Det visar hur förtroende, tydlig information och delaktighet är avgörande för att insatser ska accepteras.
Forskarens reflektioner: sortering och uthållighet
Birgitta Persdotter är ansvarig forskare i NUSO-projektet, Karlstad universitet. (Foto: Karlstads universitet)
Forskaren lyfte särskilt fram den kraftiga utsorteringen i systemet. Endast en tredjedel av de barn som aktualiseras får en faktisk insats, trots att många bedöms ha behov. Det innebär att en betydande andel barn återkommer gång på gång utan att få varaktigt stöd.
Det finns därför ett behov av mer uthålliga och samordnade stödinsatser, särskilt för barn som lever i komplexa familjesituationer präglade av våld, missbruk eller psykisk ohälsa.
Barn som behöver prioriteras är de som:
- Utsätts för skadligt bruk, psykisk ohälsa eller kriminalitet,
- Lever i konfliktfyllda eller våldsamma hem,
- Uppvisar tidiga beteendeproblem som kan förebyggas genom tidiga insatser.
Dessa barn finns i kontakt med flera samhällsarenor – förskola, elevhälsa, sjukvård och socialtjänst – vilket kräver samverkansmodeller som går bortom traditionella organisatoriska gränser.
Förbättringsområden i dokumentation och uppföljning
En röd tråd genom seminariet var behovet av enhetliga begrepp, strukturer och kriterier för både anmälningar, utredningar och uppföljningar. Det efterlystes:
- En tydligare nivågradering av anmälningar och insatsnivåer
- Stöd för tvärprofessionellt samarbete
- Implementering av risk-, behovs- och mottaglighetsprinciperna
- Enklare och mer konsekvent dokumentation av skyddsfaktorer
- Gemensamma digitala system för uppföljning och analys
Utan en sådan enhetlighet blir det svårt att jämföra resultat och dra lärdom på nationell nivå.
Vägen framåt: höstens och framtidens utveckling
Till hösten planeras flera initiativ inom NUSO-arbetet:
- Visualiseringsplattform – ska göra data mer tillgänglig och användbar för både chefer och medarbetare.
- Ny datainsamling – med fokus på uppföljning av insatser och barns delaktighet.
- Analysworkshops – där kommunerna får stöd i hur man kan tolka och använda sina resultat.
- Resultat-PM – två rapporter planeras under hösten.
- Lokala utvecklingsarbeten – redan 50 procent av kommunerna har startat sådana utifrån sina NUSO-resultat.
Dessutom har ett forskningsnätverk etablerats med 25 forskare från elva lärosäten, som tillsammans arbetar för att utveckla kunskapsfältet och stötta implementeringen av resultaten i praktiken.
Flera nya projekt är också på gång, bland annat:
- De yngsta barnens situation
- Barn som anhöriga och omsorgsgivare
- Förebyggande samverkan mellan aktörer
- Sorteringsprocesser inom barn- och ungdomsvården
- Regionala stödmodeller för socialtjänstens omställning
Nästa stora NUSO-omgång planeras till 2027/2028–2030/2031, där hela 159 kommuner redan är anmälda inom områdena vuxen och funktionshinder.
Birgitta Persdotter och i bakgrunden Cecilia Karlström. (Foto: Niklas Maupoix)
Avslutande reflektion: ett långsiktigt systemskifte
Avslutningsvis betonade föreläsarna att NUSO handlar om mer än statistik och nyckeltal – det handlar om att förändra hela kunskapskulturen inom socialtjänsten. Genom att förena praktik, data och forskning kan man bygga en verksamhet som lär av sig själv och ständigt förbättras.
Liknelsen som avslutade seminariet var talande:
”Utvecklingen av NUSO kan jämföras med framstegen inom barncancervården – från två till tre procents överlevnad på 1960-talet till 90 procent idag. Det visar vad systematik, forskning och uthållighet kan åstadkomma.”
Seminarium 14 Ett år med NUSO – vad har vi lärt oss och vad händer härnäst? Ett seminarium på Socialchefsdagarna 2025.
Text: Daniel Westler, Göteborgs stad, Förvaltningen för funktionsstöd
Foto: Niklas Maupoix