Vi lever i ett samhälle som hyllar evidens och manualiserad kunskap. Men det finns fler sorters kunskap än så. Jonna Bornemark är filosofen som i sin föreläsning på Socialchefsdagarna lyfter omdöme och situationsbaserad kunskap som minst lika viktigt i socialt arbete, om inte mer.
Från sitt hem i Stockholm möter vi Jonna Bornemark, via en stor skärm i Kongresshallen på Svenska Mässan i Göteborg. På grund av sjukdom kunde hon inte vara på plats, men hennes engagemang, tydlighet och pedagogiska stödord på papper går rakt genom skärmen ut till oss som sitter i publiken.
Till vardags är Jonna Bornemark professor i filosofi vid Centrum för praktisk kunskap vid Södertörns högskola, Centrum för praktisk kunskap. Hon forskar bland annat på AI (artificiell intelligens) på Trafikverket. Idag är hon här för att prata om tillit, kunskap och omdöme. Och det är just det professionella omdömet som vi ska ha tillit till. För på golvet har handlingsutrymmet krympt för de som arbetar med människor.
– Mina studenter har alla jobbat i flera år och många är chefer inom mellanmänskliga yrken. Vi fokuserar på hur man kan utveckla praktiska kunskaper som inte så lätt låter sig mätas. För att sätta ord på den kunskapen måste man stanna i det konkreta, annars hamnar vi så lätt i floskelproduktion, säger Jonna Bornemark.
Vi hyllar teoretisk kunskap …
Enligt henne behöver vi bredda vår syn på kunskap. Ryggraden i vad vi menar med vetenskaplig kunskap kommer från Aristoteles episteme (evidens). Det är kunskap som ska gälla alla, alltid och överallt. Episteme har hög status i vårt samhälle och den fungerar bra i text och formler. Men evidensbaserad kunskap täcker inte allt. Den har sina begränsningar i komplexa frågor med många påverkansfaktorer. Vi kan inte mäta allt.
– Till exempel är det svårt att ta fram en evidensbaserad metod mot mobbning. Faktorer som socioekonomiskt område och kön spelar roll – fenomenet mobbning är för komplext för att isolera till en manual. Då finns det de som säger att jaha, då har vi ingen kunskap. Och då blir jag mörkrädd. Vad har hänt med kunskapssynen? undrar Jonna Bornemark.
… men glömmer bort praktisk kunskap och situationskunskap
För det finns också andra slags kunskapsformer. Med techne (teknik) skapar vi något som inte finns i naturen. Den kunskapen sitter framför allt i kroppen, och är svår att skriva ner. Fronesis (gott omdöme) är en situationskunskap som ofta glöms bort. För de som jobbar med människor handlar det om var patienten, klienten eller brukaren befinner sig just idag.
– Kunskapen om här och nu kompletterar kunskapen som gäller alla, alltid och överallt. Fronesis är omdöme, men vi pratar sällan om vad vi menar med omdöme eller hur vi utvecklar det, säger Jonna Bornemark.
Hon tar upp en historia om när sjuksköterskan Christina skulle hjälpa en dam på toaletten på ett boende. Svea är på väg in i demens och är aggressiv, otrevlig och svår att hjälpa. Kristina blir arg över att ha blivit kallad ”din gråsugga” och undrar hur sjutton hon ska nå den här människan. Hon går tillbaka, slänger upp dörren och säger: ”Sitter du här din gamla skata?”. Då skiner Svea upp och de får äntligen en kontakt.
– Hur kunde det hända? Jo, de kunde mötas i det riviga och i irritationen över hela situationen. Men det här agerandet går ju inte att göra en manual på. Det gällde just där, just då och det var omdömet som fick Kristina att göra det rätta, säger Jonna Bornemark.
Även icke-vetandet är viktigt
Omdöme handlar om en situation, som ser olika ut varenda gång. Där finns det mycket vi inte vet. Vad människan vi hjälper har varit med om innan, hur hon har blivit bemött och vilka hennes grundläggande värderingar är. Ännu svårare blir det när vi möter en hel familj.
– Därför är lyssnandet omdömets centrala utgångspunkt. Vi behöver vara medvetna om allt vi inte vet. Men det har vi svårt att hantera idag. Vi ska veta som professionella, för vi lever i en kunskapskultur. Men världen är alltid större än vi kan ta in, även om vi tror att vi kan greppa allt, säger Jonna Bornemark.
Ta in situationen
Omdömesförmågan handlar alltså om att ta in så många aspekter som möjligt i situationen, inse att vi inte vet allt – men ändå kunna handla. Men hur ska vi göra då? Jonna Bornemark tar upp en rad element som kan hjälpa oss att navigera när vi ska använda omdömet.
1. Sinnen. Vårdpersonal har hela sin sinnlighet påslagen för att få så mycket information om patienten som möjligt. De kan se tonskiftningar i ansiktet, lyssna på andningen och till och med använda sig av luktsinnet. Skärmtillvaron under pandemin fick oss att inse hur stor skillnad det är mötas digitalt och på riktigt.
2. Känslor. När vi agerar på våra känslor händer det att vi slutar lyssna. Känslor kan täcka över, och det är därför de ibland får dåligt rykte. Men om vi tar bort dem, blir vi sämre på våra jobb. Vi behöver lyssna på fler lager av känslor, för att också komma åt vårt syfte och vad vi är här för att göra. Det viktigaste är att förhålla sig till känslorna, få syn på dem och kunna reflektera över dem.
3. Erfarenheter. Om vi har gjort något tusen gånger, tenderar vi att göra som vi alltid har gjort. Då slutar vi lyssna på situationen. Men vi kan bli bättre om vi använder oss av våra erfarenheter in i den nya situationen. Då kan handlingsutrymmet växa, ju mer vi tränar på det.
– Vi kan systematisera och ta vara på varandras sinnligheter, känslor och erfarenheter. Och den teoretiska kunskapen kan stötta oss i arbetet. Men vi blir fattiga om vi bara följer en manual, för det är så mycket som inte fångas upp i mellanmänskliga yrken. När vi låter evidensen och manualerna styra minskar vi handlingsutrymmet för kärnverksamhetens professionella, säger Jonna Bornemark.
Vi ägnar oss mer åt administration
Under 2000-talet har vi lagt mer pengar på administration, som har gått från att vara en stödverksamhet till en förlängd arm från ledningen.
– Vi blandar ihop granskning och kvalitet. Men granskning handlar om att få strukturer perfekta och se till att personalen gör rätt. Det är inte kvalitetsarbete, utan kan tvärtom sänka kvaliteten. När vi låter evidenskunskapen styra tror vi att vi är trygga och säkra, men det blir en falsk snuttefilt. För vi kan egentligen inte säkerställa någonting när det handlar om människor och komplexa problem, säger Jonna Bornemark.
Organiserar för omdöme
Alla organisationer har alltid en spänning mellan motstridiga krav. Det kan vara krav på att budgeten är i ordning eller krav på god kvalitet, krav på att göra som vi alltid har gjort, eller krav på att göra nytt. Tillsammans spänner dessa olika krav upp ett gemensamt rum.
– Ett kollektivt omdöme kräver att vi är olika, att vi har olika perspektiv och att vi lyssnar på varandra. En stor del av att vara professionell är att ha omdöme nog att hantera just den här konkreta situationen på ett så bra sätt som möjligt. Då behöver vi kunna prata med varandra om varför vi ibland gör olika, säger Jonna Bornemark.
Ett annat sätt att träna upp omdömeskunskapen är att vistas i det konkreta och i gråzonerna – i det som är svårt. Jonna Bornemark tar upp ett exempel på hur kirurger på en klinik i USA alltid diskuterade svåra fall, där de inte riktigt visste om de hade gjort rätt eller fel.
– Det kan tyckas vara modigt, för i Sverige är det vanligare att bara vara tyst om det. Men på den här kliniken menade de: ”Vårt yrke är för viktigt för att inte ta tillvara de svåra situationerna, så vi kan lära oss mer och bli bättre i vår profession.” Och det är nödvändigt för att utveckla omdömet, avslutar Jonna Bornemark.
Frågor från publiken
Hur ska vi använda vårt sunda förnuft? Finns det ett – eller har vi alla varsitt?
Den viktiga frågan är: Hur olika behöver vi vara för att göra ett bra arbete? Vi kan göra på olika sätt, så länge vi håller oss inom det gemensamma rummet. Annars är det ett dåligt omdöme. Vi måste också definiera: Var kan vi göra väldigt olika? Och hur kan vi ta tillvara olikheter? Det har vi varit dåliga på.
Det omätbaras kunskap, är det renässans för det?
Efter valet vet jag inte riktigt vart vi är på väg. Frustrationen växer över att handlingsutrymmet minskar i kärnverksamheten. Nu har det kommit till en nivå där man inte kan ignorera det längre. Det viktiga är att fortsätta, och oavsett regering förklara hur viktig praktisk kunskap är, för alla partier. Det är kunskap det handlar om – inte subjektivt tyckande.
Socialchefsdagarna 2022, den 28–30 september i Göteborg • Horisonten finns alltid kvar – våga lita på varandra. Jonna Bornemark, professor i filosofi vid Centrum för praktisk kunskap, Södertörns högskola.
Foto: © Frozentime
Text: Jenny Asp textkonsult