Tillit i styrningen skapar utrymme för det goda mötet

Idag har vi ett granskningssamhälle, där styrningen ofta sker med fjärrkontroll – långt från den faktiska verkligheten. Administration, effektivitetshets och cynism har gjort att människor inte längre har en chans att göra det goda arbete de vill göra. Hur ska vi vända detta? Jo, med tillit till medarbetare och medborgare, menar Louise Bringselius, fil. dr, docent vid Lunds universitet och forskningsledare i Tillitsdelegationen. Men för att det ska ske en förändring på riktigt måste tilliten ses som en styrprincip och genomsyra alla delar i verksamheten.

Louise Bringselius inleder sin föreläsning på Socialchefsdagarna 2019 med två motsatta bilder av medarbetare inom socialtjänsten. Den ena lyfter fram den starka passionen och engagemanget som definierar professionen. Där finns en stark vilja och lust att hjälpa andra. Den andra bilden visar att människor är trötta, uppgivna och går på knäna. De har inte längre utrymme att göra det goda arbete de vill göra.

– Vad beror då detta på? Framför allt har vi idag en övertro på styrning och kontroll. Ett granskningssamhälle har växt fram, där styrningen ofta sker långt från den faktiska verkligheten. Kommunernas varumärkestänkande leder till tävling istället för samarbete. Effektivitetshetsen gör att vi ska hinna mer, med mindre resurser, och en allt mer utbredd cynism skapar ett dåligt klimat och minskar tilliten.

Och vad har detta lett till? Det gör att vi inte kan hjälpa de vi finns till för. Vi jobbar i stuprör, följer regelverk och sitter fast i dokumentation och administration. Fler styr och räknar, men färre vårdar. Och vi vågar heller inte säga ifrån. Vill vi ha det så? Nej, det måste vända, säger Louise.  

Skapa utrymme för det professionella omdömet

Och det är med ökad tillit inom organisationen som utvecklingen kan vända. Tillitsreformen har satt ordet på kartan i Sverige och internationellt har forskningen om tillit fullständigt exploderat på senare år. Det finns mängder av belägg som visar de positiva effekterna av tillit, allt från bättre tjänster, mer samarbete, ökad effektivitet och engagemang till högre energi på jobbet.

– Men tillit måste börja i toppen och riktas till medarbetare och medborgare. Den ska starta med politikerna och gå från högsta ledningen till nämnder och nedåt genom chefsled. Vi ska minska detaljstyrningen och skapa utrymme i verksamheten. Låter det bra? frågar Louise, och publiken svarar med ett rungande: ja! 

Louise understryker att kärnan i socialtjänstens uppdrag är det professionella omdömet. Och det omdömet kommer från kunskap och erfarenhet över tid. Det går inte att reglera fram eller standardisera fram. Därför behövs ett ökat utrymme för professionen att kunna göra egna omdömen.

– Det är därför ni som socialchefer är så otroligt viktiga. Ni vet hur komplex verkligheten och vardagen är, och vilka svåra dilemman man kan ställas inför. I er profession har ni en förmåga att se helheten och översätta regelverken i en fungerande praktik. Vi behöver regelverk, men vi kan inte styra fram det goda mötet så mycket som vi har försökt under senare år.

Tillit som en styrprincip

Vi har länge styrt samhället utifrån byråkratiska och marknadsmässiga principer. En tredje styrprincip är tillit, som bygger på samarbete och kollegialitet. Och för att tillit ska kunna skapas i organisationer på lång sikt måste det börja längst upp i styrningen.

– Tilliten måste genomsyra alla delar i verksamheten. Det ska prägla all styrning, sättet man styr på, all struktur, alla riktlinjer och regleringar. Det måste märkas i allt, annars blir det bara läpparnas bekännelse eller några värdeord som man rullar ut till personalen, säger Louise.

Men rent konkret, vad kan tillit i praktiken innebära? Louise tar upp några vägledande principer: handlingsutrymme, öppenhet och psykologisk trygghet, nära stöd från samordnande staber, lärande från forskning och erfarenhet, helhetssyn och medledarskap, fokus för den vi finns till för och positiva förväntningar på omgivningen.

– Medledarskap är ett begrepp jag älskar. Det betyder inte att man som chef inte är chef. Chefen kommer ändå alltid ha en speciell roll, bland annat som paraply och vägröjare. Men medledarskapet sätter ansvar på alla att förbättra verksamheten. Alla kan och bör vara ledare – formella eller informella – och ta initiativ och ansvar för helheten.

Louise tar också upp vad tillit inte är. Det är inte blomsterspråk eller några abstrakta värdeord. Det är heller inte ”leaderism” och synen på att cheferna ska fixa allt. Tillit ska heller inte ses som ökade krav utan resurser: ”vi litar på att ni fixar detta, vi har tillit till er”. Och till sist, tillit ska inte innebära att ledningen vilar, att nu ska vi inte störa. Ledningen ska vara en facilitator som skapar förutsättningar för och servar kärnverksamheten.

Tillit genom hela kedjan och samverkan över gränser

– ”Bostad först” är ett bra exempel på hur man visar tillit genom hela kedjan ner till brukaren. Istället för att människor ska klara av massa saker, tar man bostaden först. Det blir bättre för alla. Vem hade trott att man skulle våga göra något så drastiskt?

Louise tar också upp självvald inläggning inom psykiatrin som ett exempel på tillit. Den upplevda tryggheten som kommer när patienter själva kan skriva in sig vid behov, har lett till färre vårdnätter.

För att kunna samverka över gränser och inte fastna i stuprör behöver vi stärka relationerna, jobba med kollegialt lärande och luckra upp administrationen. Vi kan också införa plattformar för att ta vara på medarbetares idéer och visselblåsare.

– Tillit föder tillit! Det handlar om ett tillsammansperspektiv och om att göra varandra bra, snarare om än en jakt på syndabockar. Vi behöver jobba på ett bättre sätt – det är en ödesfråga för socialtjänsten, avslutar Louise.


Socialchefsdagarna 2019, Tillit till medarbetare och medborgare – en ledningsfilosofi för det moderna kunskapssamhället • Louise Bringselius, fil. dr, docent och universitetslektor i organisation och ledning, Lunds universitet. Forskningsledare i den statliga utredningen Tillitsdelegationen.

Text: Jenny Asp, textkonsult
Foto: © Mark Harris, Frozentime