Så behöver vi stärka det yttersta skyddsnätet

Det gäller att hålla huvudet kallt och hjärtat varmt. Det menar Åsa Lindhagen, jämställdhetsminister och minister med ansvar för arbetet mot diskriminering och segregation. Vi ska inte låta de kalla vindar som blåser hindra oss från att fortsätta bygga starka samhällen – tillsammans. Och i detta samhällsbyggande är det avgörande hur vi tar hand om våra medmänniskor. I sin föreläsning på Socialchefsdagarna 2019 tog Åsa upp fyra viktiga frågor: hemlöshet bland barn, våld mot barn, mäns våld mot kvinnor samt hedersrelaterat våld. 

– Jag vill börja med att från politikens sida säga ett stort och ödmjukt tack. Tack till er som jobbar hårt, och som har vigt ert yrkesliv till att göra andra människors liv lättare att leva. Ni ger kraft till människor som fallit; ni uppmuntrar och inspirerar barn och vuxna att börja drömma. Ni gör en avgörande skillnad i människors liv, och till och med räddar liv. Tack!

Så inledde Åsa Lindhagen sin föreläsning för Sveriges samlade socialchefer, och hon berättade att socialtjänsten alltid kommer att ha en särskild plats i hennes hjärta. En socialtjänst som är det yttersta skyddsnätet i den gemensamma välfärden, och som bygger på medmänsklighet och solidaritet. Men idag blåser det kalla vindar, med starka röster som säger att vi inte kan hjälpa alla människor.

– Vi har idag ett land som Ungern, som inte längre fullt ut bedöms vara en demokrati. Här? 2019? Varningsklockorna ringer. De här kalla vindarna, de skrämmer mig. Men de fyller mig också av en oerhört stark känsla att det aldrig har varit så viktigt att varit människa på jorden, som nu. För jag tror att vi lever i avgörande tider. Och är det någon tid som man bör engagera sig för en bättre värld, så är det väl nu.

Barns rätt till ett tryggt hem utan våld

Som ansvarig för barnrättspolitiken i regeringen menar Åsa att frågorna om barns rättigheter och uppväxtvillkor är avgörande för att bygga ett gott samhälle. Att bli lyssnad på som barn är inte bara en rättighet, utan det är också en fråga om kvalitet. Om vi lyssnar på barnens erfarenheter och tankar, kan vi också möta dem bättre och ge dem bättre stöd.

Barn som bor under osäkra villkor far illa. Socialstyrelsen rapporterar att 10 000–15 000 barn har varit hemlösa (2017).  Detta påverkar det mesta i barnens liv: de känner otrygghet, utanförskap, oro, rädsla och skam. Även barnens föräldrar får svårare att söka jobb, bli friska och vara bra föräldrar när boendesituationen är osäker.

– Vi behöver prata mer om barns situation, när vi pratar om hemlöshet och svåra bostadssituationer. För barns uppväxt går inte i repris. Det är här och nu, för det enskilda barnet. Vi har därför ett jobb att göra när det gäller hemlösheten, både nationellt och lokalt, säger Åsa.

En annan viktig barnrättsfråga är rätten till en uppväxt utan våld. Idag växer 200 000 barn upp i hem med våld, vilket är nästan vart tionde barn i Sverige. Det handlar både om att barnet själv blir utsatt, eller våld mot en annan familjemedlem – ofta mamman.

Under förra mandatperioden inrättade regeringen det nationella centrumet Barnafrid i Linköping, för att samla och sprida kunskap om våld. Och nyligen tog regeringen emot en utredning om att göra det brottsligt att bevittna våld. Men mer behöver göras för att bekämpa våldet, menar Åsa.

– Hemmet är en plats där man borde få känna sig trygg. Men i ett hem med våld bor istället rädslan, smärtan, oron, ångesten, magontet och sömnsvårigheterna. Så ska inget barn behöva ha det. Inget barn ska behöva växa upp och vara rädd.

Våld mot kvinnor och hedersvåld – mer behöver göras

Mäns våld mot kvinnor är ytterligare en viktig fråga att ta tag i. Ungefär var fjärde kvinna kommer någon gång att utsättas av våld av en närstående. Det finns en koppling mellan skeva maskulinitetsnormer och våldsutövande, och detta är något vi behöver vi komma åt, hels redan i skolan, menar Åsa. Vi behöver också bli bättre på att upptäcka de som blir utsatta.

– Hedersrelaterat våld finns över hela världen, i alla religioner och utanför religioner. Ungefär 100 000 ungdomar lever med allt från begräsningar i kläder och yrkesval, till könsstympning och tvångsgifte. Här behöver vi göra mycket, från politikens sida. Socialtjänsten bör tidigt kunna ge stöd till barn, även om vårdnadshavaren inte ger sitt medgivande. Vi kan inte sätta föräldrars rätt att säga nej före barnens rättigheter.

Även om det långsiktiga och preventiva arbetet är viktigt, behöver vi också stärka och förbättra skyddet i akuta situationer. För det händer att de ungdomar som har flytt från en hederskontext återvänder till sin familj, eftersom ensamheten blir så pass stor. Ett sätt att samla samhällets resurser och skapa ett helhetsstöd i dessa frågor är att bygga upp fler myndighetsgemensamma resurscentrum. Idag finns de i fyra län.

– Idag gäller det att hålla huvudet kallt och hjärtat varmt, inte minst i politiken. Och ja, det blåser en del kalla vindar i världen idag, som säger att vi människor gör bäst i att tänka på själva. Men starka samhällen bygger vi tillsammans. Så låt inte de kalla vindarna lura oss att det finns en motsättning mellan att hålla huvudet kallt och hjärtat varmt. För det finns ingen motsättning, avslutar Åsa sin föreläsning.

Frågor från publiken

Kommer det innebära någon skillnad nu när barnkonventionen blir lag?

Ja det tror jag, men jag kan inte se någon revolution vid nyårsskiftet 2019/2020. Det hårda arbetet ligger framför oss. Min starka tro är att det på sikt kommer att ge skillnader för barns situation i Sverige. Det pratas redan nu om barnkonventionen i landet, vad den innebär för oss i vår verksamhet. Det sätter barn rättigheter i fokus på ett tydligare sätt.

När ska lagstiftningen ses över i föräldrabalken för att få in barnkonventionen där?

Föräldrabalken är viktig och föräldrarätten är stark i Sverige, och om föräldrarna säger nej är det ofta svårt att gå in med insatser. I januariavtalet mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna har vi kommit överens om att vi ska arbeta för insatser utan vårdnadshavares samtycke.

Socialtjänstens resurser går till stor del till akuta insatser, samtidigt som vi vet att för ett långsiktigt resultat behöver vi lägga våra resurser på förebyggande och tidiga insatser. Hur ska regeringen tillgodose att de resurserna finns?

Man måste satsa. Vi gjorde historiska satsningar på socialtjänsten i Stockholm under förra mandatperioden. Varje krona gör nytta, och på lång sikt kommer vi ha igen alla de pengarna. Det har tidigare skjutits till välfärdmiljarder, 250 miljarder kronor om året och 150 detta år. Min förhoppning att vi ska ha ett fortsatt fokus på det sociala arbetet.

Vad är regeringens fokus i arbetet mot segregation?

Regeringen har en långsiktig strategi i arbetet med att motverka segregation. Bland annat handlar det om arbete, bostad, brottslighet, civilsamhälle och utbildning. I de här frågorna finns ingen quick fix. Utvecklingen har gått i fel riktning. De ekonomiska klyftorna driver fram segregation, och de klyftorna skulle behöva minskas – det är en väldigt viktigt del. Jag tror på ett jämlikt samhälle med små klyftor. Men det är stora komplexa frågor, som vi jobbar med på bred front. Vi behöver jobba tillsammans inom statsrådens olika ansvarsområden.

Vad ska vi som socialchefer göra mer för de barn som är hemlösa eller har osäkra boendeförhållanden?

Det handlar om verktyg, och vad kan man erbjuda familjerna. Kommunpolitiken har ansvar för sina invånare, och det handlar om att ge socialtjänsten verktyg för detta. Som genomgångsbostäder, förturssystem, finns det andra sätt att få in barnfamiljerna i mer varaktiga boenden? I Stockholm sa vi tydligt att barnfamiljer inte ska flytta varje vecka, för det gör det inte lättare att sig ut situationen. Det kanske är lättare att lösa annat i sitt liv om man har tryggt boende. Hela kommunen behöver vara engagerad i, inte bara socialtjänsten. Vi har inte bara en social utan även strukturell hemlöshet, på en nationell nivå.

Kunskapen finns om våld i nära relationer eller hedersrelaterat våld, men resurserna saknas ofta. Vad kan regeringen göra för att säkerställa att medel går till detta?

När man satsar så kommer mörkertalet att minska, och då behövs det ännu mer pengar. Resurserna gör nytta. Det behövs kommunalt ansvar, men vi på nationell nivå behöver skjuta till resurser. Välfärdsmiljarderna är en del i det. Kommunerna vill inte ha statsbidrag som är riktade, utan få mer handlingsutrymme, och då hoppas jag att det finns politiker som brinner för de här frågorna.

Hur ska regeringen jobba för att komma åt orsakerna till våld och utsatthet, innan skadan är skedd?

Det krävs ett normförändrande arbetssätt. Vi behöver jobba för att komma åt hedersnormer, och det är svårt att ändra värderingar och normer. Men det går. Vi behöver jobba i skolan, med att prata om hur vi ska bete oss och behandla varandra. Det är ett långsiktigt arbete och vi behöver komma åt roten till problemet.


Socialchefsdagarna 2019, Stärkt arbete för barns rättigheter och ökad jämställdhet • Åsa Lindhagen, jämställdhetsminister och minister med ansvar för arbetet mot diskriminering och segregation.

Text: Jenny Asp, textkonsult
Foto: © Mark Harris, Frozentime