Framtidens socialtjänst – från höga trösklar till mer samarbete

På Socialchefsdagarna 2019 i Umeå presenterar särskilda utredaren Margareta Winberg översynen av socialtjänstlagen. Därefter tar ett samtal vid, som leds av Monica Persson och Jonas Hampus från FSS. I samtalet deltar Monica Engström, huvudsekreterare och Emilia Danielsson, utredningssekreterare.

Margareta Winberg inleder med en tillbakablick på varför socialtjänstlagen skulle ses över. Det har hänt mycket i det svenska samhället på senare år, där vi har bytt ekonomisk politik och gått från tillit till kontroll. Det är fortfarande höga trösklar in till socialtjänsten och en stor administration sker på bekostnad av andra sociala frågor, inte minst de förebyggande. Verksamheten brister i frågor om jämlikhet, likvärdighet och jämställdhet och brukarna upplever ofta att de inte blir lyssnade på som de skulle önska. Anhöriga har också fått ta ett större ansvar för vård och omsorg, när samhället har sviktat.

Samarbete ett nyckelord

Margareta går därefter över till att blicka framåt. Hur ser framtidens socialtjänst ut?

– För brukaren ser vi en socialtjänst med låga trösklar, som är lättillgänglig och som finns där människorna behöver den. För professionen ser vi mer samarbete och mer utrymme att arbeta professionellt och självständigt. För kommunerna ser vi en socialtjänst som genom att planera och samarbeta ska förebygga ett mer kostsamt arbete. Vi vill även att socialtjänsten ska bygga på kunskap och utgå från vetenskap och beprövad erfarenhet, så långt det är möjligt.

I takt med att socialtjänstens ansvar blir större, blir det allt viktigare att samarbeta. Det gäller

samarbete mellan olika kommunala förvaltningar, mellan olika huvudmän och inte minst mellan kommun och region. Detta är inget man kan lagstifta om, utan det handlar om att förändra kultur och arbetsmetodik.

Förebyggande arbete, jämställdhet och brukarinflytande

För att förebygga sociala problem på samhällsnivå behöver socialtjänsten bidra med mer kunskap i samhällsbyggandet, på ett nytt sätt än tidigare. Genom fysisk planering kan man förebygga problem som segregation, hemlöshet och gängkriminalitet, och här har socialtjänsten stor erfarenhet och kunskap att bidra med.

– De låga trösklarna som vi vill ha, handlar även om att erbjuda insatser utan den gång som är i dag med biståndsbedömning och beslut. Vi vill att professionen ska få tid till annat än utredningar. Vi vill att kommunerna själva ska kunna avgöra om insatser ska ges utan biståndsprövning och beslut. Det kommer att göra socialtjänsten mer lättillgänglig och det ger även brukarna ett större inflytande.

Idag finns jämlikhet och likvärdighet i portalparagrafen. Utredningen kommer att tillföra begreppet jämställdhet, för att täcka aspekterna av kön.

– Alla människor ska behandlas lika, men vi kan konstatera att lagen idag har olika mål och värdegrunder för olika grupper. Och det kan man knappast anse vara jämlikt. Lagen borde fokusera mer på individen och dess behov – där alla har rätt till insatser av god kvalitet, oavsett vilken grupp man tillhör.

Till sist tar Margareta upp brukarinflytandet, som behöver bli större. I dagens barnavårdsärenden avsätter vi i genomsnitt två procent av ärendets totala tid, till att prata med barnet.

– Det är inte acceptabelt, även om jag förstår att det kan bli så. Individen är långt mer kapabel än vi föreställt oss. Människor vill oftast, och de vet om sin förmåga och oförmåga. Vi måste ge dem förutsättningar och tro på dem, och inse att det ibland tar tid.

Jonas Hampus, FSS: Från FSS:s sida tror vi inte att det är en god idé att plocka ut olika grupper i en egen lagstiftning, till exempel äldre. Socialtjänstlagen har en helhetssyn, som man tappar om man tar bort det perspektivet. Hur ser ni på det?

Jonas Hampus, Monica Persson, Monica Engström, Emilia Danielsson och Margareta Winberg.

Margareta Winberg: För ett år sedan fick vi ett tilläggsdirektiv med frågan: ska äldreomsorgen och andra frågor som rör äldre i socialtjänstlagen brytas ut och göras till en särskild lag? Det arbetet ska vi börja med nu i oktober. Vissa vill ha en särskild äldrelag, medan andra tycker det skulle vara fel. Vad skulle syftet vara? De som vill ha en äldrelag, vill ofta ha mer pengar till det som rör äldre. När en grupp får en egen lag, får den också mer ljus på sig.

Bara för att man är äldre betyder det inte att man inte kan hamna i de andra grupperna. Äldre har även missbruksproblem, är föremål för våld och så vidare. Resultatet av det resonemanget blir en minisocialtjänstlag för äldre. En äldreomsorgslag skulle ge större fokus på de frågorna, men det är komplicerat. Andra grupper med omsorg, skulle de då inte finnas i den lagen? De som kräver en äldrelag, har nog inte sett alla problem som kommer med frågan.

Jonas Hampus: I utredningen från 1970-talet talade man om socialtjänsten som skulle tillhandahålla lättillgänglig service. Det har blivit mindre av det, men det låter som att ni vill återinföra det. Hur ska man göra det?

Emilia Danielsson, utredningssekreterare: Lagen ger inte utrymme för att tillhandahålla insatser utan behovsprövning och beslut. Vi har ett tydligt uppdrag att komma fram med en lösning på hur man skulle kunna tillhandahålla insatser utan utredning och beslut, med mer fokus på individen. Vi trodde att det var en enkel fråga, men det finns svåra juridiska teknikaliteter med den här lagstiftningen. Biståndsbedömningen ska fortfarande finnas kvar, och den har man rätt till som individ. Det ska även utföraren informera om.

Monica Persson, FSS: Och den stora frågan om socialtjänstens uppdrag och ansvar?

Monica Engström, huvudsekreterare: Det är den svåraste men också finaste frågan vi har med oss in i utredningen. Vi kanske var lite naivare från början, och tänkte att vi inte skulle röra principerna om det yttersta ansvaret. Men det är jättesvårt att tydliggöra de olika ansvaren, för det är mycket som hänger ihop. Det handlar om resurser och förutsättningar, och om att kommunen ens ska ha en möjlighet att utföra det här uppdraget.

Principen om det yttersta ansvaret handlar om ansvaret på individnivå. Men i realiteten verkar det fungera som ett yttersta ansvar som andra huvudmän utnyttjar och säger: ”Vi har ingen möjlighet att lösa det här”. Därmed hamnar det på socialtjänstens bord, som får i uppgift att lösa andra huvudmäns resursproblem.

Vi ska bidra med att socialtjänsten får ett görligare, tydligare och bättre uppdrag. Det vi inte kommer att göra är att lägga på socialtjänsten nya arbetsuppgifter utan att det resurssätts. Det är en del av problemet, som vi inte vill bidra till. Kommer det ett nytt åtagande, vill vi också att det finns beräkningar på vad det kostar.

Margareta Winberg: Och för det här ändamålet har vi har en särskild referensgrupp med ekonomiskt tänkande personer, från bland annat finansdepartementet. De är med i konsekvensanalyser för ekonomin redan från början.

Jonas Hampus: Hur socialtjänsten uppfattas av medborgarna och hur man bemöter medborgarna, är inte alltid helt problemfria frågor. Hur ser ni på detta?

Margareta Winberg: Många nämner att det inte går bra med bemötandet. Det ska vi ta upp och troligen reglera.

Jonas Hampus: Jag upplever att socialtjänsten är svårare att ha att göra med när man befinner sig mellan insatser, än när man väl har kommer in i någon insats. Det behöver vi titta på själva: om vi är enkla att samarbeta med och hur vi får brukare och klienter delaktiga.  

Margareta Winberg: Jag tänker också på brukarens situation, när det är flera olika myndigheter som är inblandade. Då är det alldeles för många stuprör och svårt att göra ett bra jobb.

Monica Persson: Frågan om ett förtydligat barnrättsperspektiv: jag har under mina 13 år i socialtjänsten ofta sett att när barnens rätt ställs mot de vuxnas, vinner oftast de vuxna. Hur ska det gå ihop, när ni inte ser över föräldrabalken och när barnkonventionen blir lag?

Emilia Danielsson: Det vi kan göra är att stärka barnens bestämmanderätt i förhållande till socialtjänsten. Till exempel om barn över en viss ålder kan gå direkt till en samtalsgrupp, utan att vårdnadshavarna är med och beslutar om det. Vi måste väga förälderns bestämmanderätt till barnens, och i relation till Europakonventionen.

Monica Persson: Ofta förstår barnen att något är på gång, men har inte kopplat ihop det. De vet i vilken livssituation de befinner sig, men de förstår inte varför vi är där.

Emilia Danielsson: Socialtjänstlagen är inte fulländad, men man har rätt till information – det står redan. Vi ska se över att socialtjänstlagen verkligen motsvarar barnlagen, och vi kommer att skriva om det i vårt betänkande.

Monica Persson: Ibland hänger barnen bara med. Vi tar de vuxnas problem på allvar, men det är inte säkert att man stämmer av med barnen och frågar hur det blir för dem. Hur stärker man det? Har barnen rätt till en egen bedömning?

Margareta Winberg: Vi kan tillägga att vi i dessa frågor jobbar nära hälso- och sjukvården, för att ha samma perspektiv.

Jonas Hampus: Skälig levnadsnivå: är det ett begrepp som kan användas? Har orden fått en annan valör? Är gott bättre än skäligt? Eller är skäligt gott nog? Ord har en tendens att korrumperas eller förvrängas med tiden.

Monica Engström: Vi har den frågan i direktivet, och vi får inte höja ambitionen. Men vi ska komma fram till ett annat begrepp. Det går inte att jämföra rakt av med goda levnadsvillkor. Nivå i ”levnadsnivå” ger ett tak. Livskvalitet, är det vi tänker oss att det handlar om. Det är en stor utmaning att komma fram till något bra, men gör vi det kanske önskan om att dela socialtjänstlagen inte blir lika påtaglig.

Monica Persson: Fanns det inte misstankar om att ”skäligt” urholkas till en allt lägre nivå? Är vi överens om vad skäligt är?

Monica Engström: Ett nytt begrepp blir föremål för juridisk prövning. Många hävdar att även om tanken är det individuella behovet så kommer begreppet bedömas olika i landet, och det i sig är ett problem som vi aldrig kommer att lösa oavsett vilket begrepp vi än har. Det kommer alltid att finnas olika sätt att tolka det på.

Monica Persson: Från FSS sida har det varit fantastiskt roligt att få följa utredningen, som kommer att vara klar 1 juni 2020.


Socialchefsdagarna 2019, Framtidens socialtjänst. Särskilda utredaren Margareta Winberg, huvudsekreterare Monica Engström, sekreterare Emilia Danielsson. Samtalet leddes av Monica Persson, ordförande FSS och Jonas Hampus, FSS.

Text: Jenny Asp, textkonsult
Foto: © Mark Harris, Frozentime