Ledarskapets utmaningar 

Hur förbereder man sig för en stor utmaning och vilken del av kroppen är viktigast för att nå målet? Under sin föreläsning fokuserade Renata Chlumska på vikten av mentala förberedelser ­– oavsett om det rör sig om bergsbestigning eller mer ”vanliga” verksamheter.

– Det enda jag tänkte på i tolv timmar i sträck var att sätta den ena foten framför den andra. Hur litet varje steg än var, så var det ett steg närmare målet.

Så beskrev äventyraren Renata Chlumska sin bestigning av Mount Everest. Med sina dubbla medborgarskap blev hon första svenska och tjeckiska som nådde toppen. Året var 1999, men det var som baslägerchef för Göran Kropps expedition till berget tre år tidigare som hon förälskade sig i berget. Då insåg hon vad som väntade och vad som krävdes i form av förberedelser.

– Miljön kring Mount Everest är den mest fantastiska naturupplevelse man kan tänka sig, men 1996 var ett av de mest olycksdrabbade åren i bergets historia. Det gav mig en insikt i vilka faror man ger sig in i. Vare sig du har de bästa förutsättningarna runtomkring dig eller inte, måste du vara förberedd själv och inte gasa för fort. Många av de personer som förolyckades gjorde det på grund av att de inte vände i tid. Att klara av att säga stopp till dig själv var verkligen något som jag lärde mig, betonade Renata Chlumska.

Förberedelser i rätt tempo

Hisnande klättringsbilder från Renatas toppbestigning 1999 visade publiken på Socialchefsdagarna 2018 vilka påfrestningar som Mount Everest innebär. En bild där Renata och hennes fotograf använde en stege för att ta sig över en djup glaciärspricka fick symbolisera vikten av förbereda sig i rätt takt.

– Man behöver inte stirra ner i avgrunden direkt. ”Hur möter jag det här i en trygg miljö” var en fråga som jag ställde mig många gånger när jag förberedde mig. För just den här typen av passager skaffade jag mig en stege, lade den på plan mark hemma och gick på den med full klätterutrustning. När man känner sig trygg på den nivån så höjer man ribban lite och tar små, små steg framåt. Det tar tid, men det är övning och repetition man lär sig av, sa Renata Chlumska.

”Mitt målsnöre var inte toppen”

Ett kort filmklipp från stunden då Renata står på världens högsta punkt blev ett känslosamt inslag under föreläsningen. Det var dock inte den slutgiltiga målbilden för att kunna klara av expeditionen.

Renata Chlumska har precis nått toppen av Mount Everest, den 5 maj 1999 (foto: renata.nu).

– Målet är väl att nå toppen när man klättrar i berg? NEJ! Då har du bara kommit halvvägs, men det är lätt att begå det tankemisstaget. Det finns inte utrymme för det eftersom du behöver cirka 60 procent av krafterna kvar när du ska ner. Så mitt målsnöre var inte toppen, utan baslägret, poängterade Renata Chlumska.

– Hur stora muskler vi har eller hur vältränade vi är avgör inte hur långt vi kommer. Det finns det en annan del av kroppen som är viktigare. När du ska kliva ur tältet i 30 minusgrader, är det viktigaste att du tror på det, annars lyckas du aldrig i verkligheten. Där finns det en likhet med er värld. Ni står också inför stora utmaningar och har mål som ni ska uppnå. Det handlar om att vara modig och att våga peka med hela armen och säga att ”dit ska vi!”. Har man det engagemanget så ökar chanserna att nå målet.

Mentala förberedelser för att nå olika mål var ett återkommande tema under Renatas föreläsning. Förberedelserna får inte bli för fyrkantiga och faktafyllda.

– Bygg upp ett framtida tillstånd inom dig själv. Ladda sedan de tillstånden med inlevelser och känslor, inte bara siffor och fakta. Gör man de målbilderna tillräckligt starka blir de som magneter.

Stanna, men stanna inte för länge

Nästa råd till deltagarna på Socialchefsdagarna 2018 var att sätta upp delmål och att våga stanna och reflektera över framtiden när varje delmål nås. Renatas paddelexpedition runt USA, med start och mål i Seattle, fick utgöra exempel på det. Det längsta paddelpasset i kajaken var 28 timmar i sträck. Det fanns också planerade och oplanerade stopp som spelade stor roll i att expeditionen slutfördes.

– Du orkar inte köra stenhårt hela tiden. Kalibrera din kompass och stäm av längs vägen! Jag hade satt upp en mängd delmål för att kunna stanna upp, reflektera och fundera över hur det ser ut framåt. Det vann jag mycket på. Men stå inte still för länge, då blir det trögare att komma igång igen.

USA-expeditionen innebar också långa cykelpass med kajaken på släp. De enorma uppförsluten i Klippiga bergen var extremt tuffa och många gånger fick Renata frågan av förbipasserande om hon hade kommit vilse där hon cyklade omkring med en kajak mitt ibland bergen. Kajakens tyngd gav dock extra fart när nedförsbackarna väl började.

– Är det verkligen värt det när det är så jobbigt? Ja, det är det och du måste hålla fast vid din vision när uppförsbackarna är som brantast, för det vänder för eller senare. Det som är jobbigt på ena sidan backen kan bli en tillgång och resurs på andra sidan.

Rymden nästa

Hur hittar då en äventyrare nya perspektiv? För Renata Chlumska är planen klar. En plats som passagerare på en resa ut i rymden är bokad, även om projektet inte har någon utsatt starttid ännu.

– Det är ett projekt som jag inte styr själv, men som passagerare har du också ett ansvar. Jag skulle kunna luta sig tillbaka och bara åka med, men jag vill vara engagerad och bidra till stämningen med mitt förhållningssätt.

Ännu längre fram finns en dröm som också innebär ett äventyr långt ifrån jordens yta.

– Min nästa utmaning efter rymdresan blir att bestiga månens högsta berg. Jag kanske inte blir först att göra det, men jag ska göra det. Våga sikta mot månen och spänn bågen – det är då du kommer till stjärnorna!

Passa också på att se en intervju med Renata Chlumska (foto: Göran Johansson).


Socialchefsdagarna 2018, Ledarskapets utmaningar • Renata Chlumska, äventyrare.

Text: Erik Skördåker, copywriter
Foto: © Frozentime