Dr Sarah Carlick, director of MeSafe (foto: Niklas Maupoix)
Seminarium 2 Children’s digital access to child protection work
Hur kan digital teknik göra stöd och skydd mer tillgängligt för barn? Det var en central fråga under seminariet med Dr Sarah Carlick, som har forskat om barns tillgång till socialt barnskydd genom appar i mobilen.
Inte många relevanta appar för barn
I en studie har hon undersökt appar i Google och Apples appbutiker under perioden 2014–2023. Studien visar att det, trots det stora antalet appar som finns, är få som är relevanta för barn som behöver information, stöd eller möjlighet att rapportera utsatthet och övergrepp. De flesta lösningar riktar sig dessutom till vuxna snarare än direkt till barn.
Detta blir särskilt intressant eftersom det digitala idag finns i nästan alla delar av barns liv. Sarah Carlick menade att det däremot inte finns i samma utsträckning där samhället vill skydda barn och minska de risker de utsätts för.
Fel när digitala lösningen kommer först
En stor del av seminariet handlade om hur digitala lösningar utvecklas. Alltför ofta skapas först ett system. Därefter frågar man socialarbetare eller barn om vad de behöver. Risken är då att lösningen inte fungerar för dem som faktiskt ska använda den.
I stället lyfte Sarah Carlick betydelsen av samskapande. Barn, socialarbetare, teknikutvecklare och andra berörda behöver vara med från början. Det handlar inte om att digital teknik ska ersätta relationen i socialt arbete, utan om att den kan ge ytterligare möjligheter att nå barn där de befinner sig.
Det kan vara särskilt betydelsefullt för barn som lever i svåra situationer. Under seminariet nämndes bland annat våld i hemmet, människohandel och sexuell exploatering. Om ett barn har svårt att söka hjälp genom de vanliga vägarna skulle digitala lösningar kunna vara ytterligare en väg till information, stöd eller kontakt.
Samtidigt betonades att området fortfarande är relativt oreglerat och att mer kunskap behövs om vad som faktiskt fungerar. Digitala lösningar behöver vara säkra, begripliga och utvecklade utifrån de behov som barn och professionella faktiskt har.
Mot slutet använde Sarah Carlick uttrycket ”safety by co-design”. Om vi pratar om barns röst och barns bästa behöver vi också hitta sätt att involvera barnen när lösningarna som är tänkta att hjälpa och skydda dem utvecklas.
Frågor och svar
Har du sett något nationellt intresse från myndigheter? Jag tänker exempelvis på NHS, polisen eller andra aktörer som skulle kunna hjälpa till att få i gång detta?
Jag tror att vi står precis inför ett genombrott där fler kommer att förstå att detta är vägen framåt. Många säger att de vill arbeta så, men socialtjänsten har också många andra prioriteringar – bland annat att få ärendehanteringssystem att fungera och kunna kommunicera med andra system. Jag upplever att jag ligger lite före i frågan och att andra kommer att hinna i kapp. Till slut har vi inget val, eftersom det digitala genomsyrar våra liv.
Du har stor erfarenhet av samskapande. Har du arbetat tillsammans med barn i utformningen av den här typen av appar eller i andra samskapande processer?
Ja, det börjar komma alltmer. Ett exempel är ett projekt i Dubai som utvecklades genom samskapande. Det viktiga är vilka som finns med från början. Barn, socialarbetare, teknikutvecklare och ibland även föräldrar behöver utveckla lösningarna tillsammans. Idag tas digitala system ofta fram först och därefter frågar man användarna vad de behöver. Det riskerar att leda till lösningar som inte fungerar i praktiken. Utvecklingen går mot mer samskapande, men vi är inte där ännu.
Seminarium 2 Children’s Digital Access to Child Protection Social Work. Ett seminarium på Socialchefsdagarna 2026
Text: Charlotta Falkholt, Göteborgs stad, förvaltningen för funktionsrätt
Foto: © Niklas Maupoix