Vem har ansvaret för hemlösheten? Text 1

Seminarieledare Rikard Vroland, avdelningschef på Ekonomiskt bistånd och boende, Malmö Stad.

Det finns ingen enskild aktör eller huvudman som har hela bilden eller hela ansvaret. Föreläsningen tar avstamp i och utgår från Malmös socialtjänst och dess arbete med hemlösa. Malmö har som många av våra städer sett en stor befolkningsökning, det är en enkel förklaring till varför det inte finns bostäder åt alla. Den regionala bostadsförmedlingen är Boplats Syd.

Malmö har en historia av bostadsbrist, anmärkningsvärt är att det inte är en homogen grupp som har svårt att få bostad, utan den är väldigt spridd. Barnfamiljer är särskilt drabbade och utsatta, det i sin tur är en konsekvens av flyktingkrisen 2015.

Är bostaden en rättighet?

Åtminstone enligt regeringsformen, socialtjänstlagen, bostadsförsörjningslagen och barnkonventionen.

Det är ett grundläggande behov att ha någonstans att bo och en självklarhet för alla. Trots det har vi problem med hemlöshet.

Det beror på att det i regel inte är en utkrävbar rättighet. Det finns några undantag såsom särskilt boende enligt SoL och grupp/servicebostad enligt LSS. Enligt bosättningslagen är det en skyldighet för mottagande kommun att ordna bostäder för nyanlända men det saknas en nationell samsyn. Boendefrågan hanteras väldigt olika i Sveriges kommuner.

Socialtjänstens ansvar är mycket begränsat enligt rättspraxis från Högsta Förvaltningsdomstolen. En kommun kan dock bestämma att socialtjänsten ska bistå med bostad.

Är man helt bostadslös och har speciella svårigheter görs så kallade nödprövningar. Störst prioritet läggs på hemlösa barnfamiljer. Just antalet hemlösa barnfamiljer är något som har utsatts för mycket kritik såväl internt som externt.

4 procent av alla barn i Malmö (2018) bodde i akut eller tillfälligt boende under året.

2018 är det svåraste året hittills, Malmö inledde då en satsning för att möta den ökade belastningen och behovet.

30 miljoner kronor satsades på socialtjänstens verksamhet mot hemlöshet. Bland annat lades resurser på uppsökande verksamhet, man utvecklade egna boenden och upphandlade externa platser.

Malmö stads arbete med hemlösa

Representanter från Malmö stad, Arbetsmarknads- och socialförvaltningen, Anna-Karin Lindberg och Linn Lindfors, berättar om hur Malmö stad har förändrat sitt sätt att arbeta med hemlöshet.

Malmö har de senaste åren ändrat sitt sätt att arbeta med hemlöshet. Man har börjat sträva efter att hitta mer långsiktiga och hållbara lösningar för människor som lider av psykisk ohälsa och/eller kämpar med missbruksproblematik. Man utökade satsningen på Bostad Först och samlade ett team för att fånga upp dem som föll mellan stolarna i bostadsprövningarna. Numera nödprövar man klienterna varje vecka. Systemet som finns i Malmö förutsätter att människor ska vara aktivt bostadssökande. Socialsekreteraren guidar och stöttar och kan sätta in extra stöd och insatser om så behövs. Det är nödvändigt och viktigt med samarbetspartners för att processen ska fungera. Det finns bostadssocialt stöd att använda sig av.

Långa kötider

En av de många utmaningarna ligger i de långa kötiderna till en bostad. Stora lägenheter till rimliga priser är också få. Stora barnfamiljer blir därför en särskilt utsatt grupp. Inkomst är vad som gör en hyresgäst attraktiv i hyresvärdens ögon, då är det betydligt enklare att få en bostad. Många barn lever följaktligen under svåra omständigheter. Man nödprövar därför veckovis, försöker hitta långsiktiga lösningar i den mån det är möjligt för att barnen ska få så god kontinuitet som möjligt.

En stor del läggs också på förebyggande arbete som att förhindra vräkningar och arbeta för att hitta lösningar.

Hemlöshet är en flerårig komplex problematik. Nedan följer två exempel på hur Malmö stad arbetar med några av dem som söker hjälp med bostad.

”Kim” har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Utsatt för hedersrelaterat våld. Fast hos make som dör, därefter hos sina svärföräldrar. Börjar i samband med ett läkarbesök att få stöd från socialtjänst. Riktad insats med höga krav på samverkan mellan olika myndigheter. Funktionsstödsförvaltningen enda insats som är kvar, målet är att avveckla stöttorna allteftersom individen blir alltmer självständig.

”Louie”, samverkan kring missbruk, psykisk ohälsa, barn, ekonomiskt bistånd, psykiatri, anhöriga, AMA, IFO, LE, EBB, FSF. Arbetsträning, förstahandskontrakt. Strävar efter att avveckla insatser.

Sammanfattningsvis: vissa grupper kan inte bli hjälpta fullt ut av socialtjänsten. Alla kan bli hjälpta av rätt stöd. Många hushåll har inte tillgång till bostadsmarknaden, inte ens till allmännyttans bostäder.

Paneldiskussion

Marlene Engström, moderator/diskussionsledare

Martin Grander, forskare Malmö Universitet: Det saknas en form av ansvarsutkrävande. Ligger på kommun, socialtjänsten och Malmö skulle kunna göra mer. Malmö använder allmännyttan till viss del, det produceras en del bostäder till rimligt pris. Finns en rädsla för att passera kölogiken som är den härskande normen. Vill lansera begreppet förtur. Många godkänner inte bostadsbidraget som en inkomst eller försörjningsstöd. Inkomstkraven har ingen funktion eller bevis för vilka som har råd att betala hyran. Allmännyttan är ingen ensam lösning, den är viktig men det krävs ett flertal åtgärder.

Anneli Phlipsson, Hyresgästföreningen: Regering och riksdag ger förutsättning. Finns ingen politik som matchar vad som står i grundlagen. Finns verktyg, men inte tillräckligt. Skattelagstiftning, bostadsbidraget har legat still i 25 år. Kommunen sitter med problemet i knät. Nödlösningar som följd. De andra aktörerna drar sig tillbaka. Rak kö är inte den enda lösningen, transparens och tydlighet är vägen framåt. Inkomstkraven är orimliga som en tröskel in till en bostad.

Mikael Nilsson, Boverket: Det finns ingen snabb lösning på problemet. Socialtjänsten är den viktigaste aktören under 1960- och 1970-talen, därefter sker ett ideologiskifte. En välfärdsstat i kombination med att kommunerna har det yttersta ansvaret. Malmö har skruvat till det yttersta, ändå blir det bara en nödlösning. Finns ingen samlande myndighet, fattigvårdspolitik. Socialtjänsten vill inte vara en bostadsförmedling. Förturerna var problematiska under 1990-talet, svårt att rangordna vad som är viktigast på skalan. Kommunerna måste få kontroll över en del av sina bostäder i kommunen. Boverket kan få en del för första gången sen 1940-1950-talen i bostadspolitiken.

Joel Aguna, Liberalerna: Går att förändra. Liberalerna tillsammans med Socialdemokraterna styr i Malmö. Tror på att se människan. Måste täppa till luckorna. Boplats Syd kom till genom en bostadsdiskriminering. Hyressättningen går förbi lönesättningen, politiken måste komma ifatt. Vill se en flexibilitet från hyresvärdarna. Deltids- och timanställda bortprioriteras i dagsläget. Fortsätta satsa och tro på att ge alla tak över huvudet.

Kommentar efter seminariet från seminariedeltagare Lars Öberg, socialnämndens ordförande i Gävle kommun

Det är intressant att se vilka problem andra kommuner ställs inför och hur de hanterar dem. Min egen kommun har inte samma problematik som Malmö. Det gjorde att den första delen av föreläsningen var mer relevant för mig, som behandlade lagstiftning och ekonomiska förutsättningar att påverka bostadspolitiken i landet. Man behöver staten i ryggen för att åstadkomma verklig förändring i den här frågan.


Socialchefsdagarna 2021 den 24–26 november i Malmö • Seminarium 11: Vem har ansvaret för hemlösheten?
Text: Anton Lind, socionomstudent vid Lunds universitet
Foto: © Malmö stad