Pandemins konsekvenser för socialtjänstens verksamhet

Vilka konsekvenser har pandemin haft för socialtjänstens verksamheter? Socialtjänstens förutsättningar och verksamhet under och efter pandemin.

Seminarieledare: Kerstin Gunnarsson, Agnes Lindvall och Linn Wallén. Alla tre är verksamma som analytiker vid Myndigheten för vård- och omsorgsanalys.

Den nordiska äldreomsorgen

Kerstin Gunnarsson som är analytiker presenterar rapporten Den nordiska äldreomsorgen. Det var ett ämne som kom i fokus under pandemin och där alla svagheter kom upp på bordet. Rapporten är ett faktabaserat kunskapsunderlag och tidigt knöt myndigheten till sig experter i Finland, Danmark och Norge som kunde kvalitetsgranska deras texter.

Rapporten är en bred kartläggning som saknar patient- och brukarperspektivet, eftersom det saknas jämförbara data.

Nio resultat

1. På övergripande nivå är äldreomsorgens utformning liknande mellan länderna, men det är svårt att bedöma skillnader i insatsernas omfattning och deras innehåll och kvalitet.

2. Länderna har liknande insatsformer men det är vanligare med institutionsboenden i Norge och avlönad anhörigvård i Finland.

3. Tillgången till omsorg bygger på liknande behovsprövning, men egenavgifterna varierar. (Behovsprövning sker i alla länder. Den mesta äldreomsorgen finansieras av skatter.)

4. I alla länderna kan kommunen lägga ut omsorg på privata utförare, men Sverige utmärker sig med en hög andel vinstdrivna utförare.

5. Personalen består främst av omsorgspersonal och sjuksköterskor, och alla länderna rapporterar att kompetensförsörjningen är en utmaning.

6. Sveriges uppdelning av huvudmannaskapet mellan vården och omsorgen kan försvåra integreringen av läkarvård och omsorg för personer med äldreomsorg.

7. Läkartillgången i äldreomsorgen kan också vara en utmaning, i alla länder.

8. Det finns stora likheter i den rättliga regleringen av äldreomsorgen, men i Sverige saknas en tydlig reglering av möjligheterna att ge vård och omsorg till personer med nedsatt beslutsförmåga.

Frågan om personal  (punkt 5)

  • Bemanning lika vardagar under dagtid, på annan tid finns ingen information.
  • Finland skiljer ut sig med lägre bemanning än övriga länder.
  • I Finland har personalen mer utbildning och jobbar oftare heltid.
  • Det saknas uppgifter om personalkontinuitet

Faktorer som försvårar jämförelsen

Jämförelser mellan länder försvåras av betydande kommunal variation och avsaknad av gemensam terminologi och statistik.

Rapporten visar att det finns stora variationer i äldreomsorgen mellan kommuner inom respektive land. Det är större skillnader mellan varje land, än inom landet.

Slutsats 1

Det är stora likheter mellan länderna i en europeisk kontext: hög ambitionsnivå, liknande insatsformer och gemensamma demografiska utmaningar.

  • Finland har större demografiska utmaningar, även om Sveriges utmaning är stor.
  • Utmaningarna är de samma, inget land går före de där har lyckats lösa utmaningen.

Slutsats 2

Sverige lägger högst andel av BNP på äldreomsorgen, men det är svårt att se en jämförelsevis större omfattning på insatserna.

  • Sverige och Norge lägger 2,3–2,4 procent av BNP på äldreomsorg. Danmark 2 procent, Finland 1,5 procent.
  • Andelen äldre som omfattas av äldreomsorg är inte högre i Sverige.
  • Svensk äldreomsorg hade inte en högre bemanning eller mer kvalificerad personal

Framåtblickande frågor

– för lärande, utveckling och styrning i äldreomsorgen

1. Ambitionsnivån i Sverige är högre sett till finansiering än till andel äldre med insatser. Vad beror det på?

2. I alla länder kan kommunen lägga ut omsorg på privata utförare. Hur påverkar det att Sverige har en högre andel vinstdrivande och lägre andel idéburna aktörer?

3. Alla länder visar tecken på bristande samordning mellan omsorg och hälso- och sjukvård, men leder Sveriges delade huvudmannaskap till större utmaningar?

4. Hur kan vi säkerställa att äldre personer i Sverige som inte har förmåga att samtycka till en insats får den vård, omsorg och trygghet som de behöver?

5. Hur kan de gemensamma utmaningarna kring äldreomsorgens kompetensförsörjning bemötas?

6. Hur kan lokal anpassning av äldreomsorgen kombineras med större nationell jämlikhet?

7. Hur kan vi öka förutsättningarna för att jämföra äldreomsorgens måluppfyllelse, inklusive brukarupplevd kvalitet mellan och inom länder?

Rapporten Under rådande omständigheter

Analytikerna Agnes Lindvall och Linn Wallén tar vid och presenterar rapporten Under rådande omständigheter. Den arbetade de med hösten 2020 och den publicerades januari 2021. Den tar upp konsekvenser av pandemin för individ- och familjeomsorgen, då mycket hände under kort tid.

Ett sextiotal intervjuer gjordes med chefer inom IFO, regionala utvecklingsledare, sakkunniga och forskare.

Konsekvenser under hösten 2020

Under hösten 2020 såg man inga tecken på allvarlig påverkan på förmågan att upprätthålla stöd och skydd. Vissa beskrev en försämrad samordning och förlängda processer inom socialtjänsten. Man gick från fysiska möten till digitala, via telefon eller på avstånd utomhus. Där finns skillnader hur man hade lagt restriktionerna

– Man upplevde även positiva erfarenheter av omställningen, med nya mötesformerna på längre sikt. Man såg även risker, där digitala möten inte fullt ut kan ersätta det fysiska mötet. En långvarig begränsning skulle ha negativ effekter av kvaliteten. Man såg även risker med att öppna verksamheter ställdes in och prioriterades ned, säger Linn Wallén.

  • Angående ärendeutveckling fanns en varierande bild
  • En gemensam oro fanns över större mörkertal och ökad utsatthet i flera grupper. Många såg ett ökat behov på sikt.
  • De mest utsatta drabbades mest och många befarade att utsattheten skulle öka.
  • Det digitala utanförskapet beskrevs som en utmaning, när mycket nu ställdes om till digitalt.
  • Man såg ingen större påverkan av personalbortfall under denna period.
  • Nya målkonflikter och svåra avvägningar uppstod. Man behövde minimera smittspridning men samtidigt uppfylla uppdraget och ge hjälp till de som behöver det.

Tidiga lärdomar 2020

  • Socialtjänstens verksamheter är flexibla och har förmåga att möta akuta kriser.
  • Men vid långvarig påverkan på alla delar av verksamheten behövs tydligare riktlinjer för prioritering.
  • Cheferna behöver stöd i balansgången mellan att skydda sin personal från risker och att uppfylla verksamhetens uppdrag.
  • Hemarbete och minskat fokus på internt utvecklingsarbete kan ge mer tid att arbeta med klientärenden.
  • Samverkan med aktörer är viktigt. Kvaliteten i stödet påverkas av hur andra offentliga aktörer klarar sitt uppdrag och de prioriterar i kris.
  • Det finns skäl att stärka krisberedskapen inom socialtjänsten. Nationella riktlinjer om socialtjänstens roll behövs.
  • Bristen på data och effektiv informationsöverföring ökar uppgiftslämnarbördan för kommunerna vid större samhällshändelser och kriser.

Konsekvenser 2020–2021

  • Kvalitet kan påverkas negativt. Omställningen ändrade mycket och i en fortsatt pandemi kan risk/nytta balansen förändras. De ändringar man först gjorde kanske inte är hållbara lösningar efter ett års tid. Digitala möten kan leda till ett uppdämt behov av fysiska möten och hembesök. Man får även sämre insyn, försämrat samspel, tappade relationer och förlängda förhandlingsprocesser. Kvaliteten kan påverkas av andra aktörer som sjukvården och arbetsförmedlingen. Det blir även svårt att upprätthålla personalkontinuitet.
  • Ökade behov. Arbetslöshet, isolering, stress och många andra faktorer kan leda till ökade behov. Man har inte sett nån ökning än utan det kommer ta tid innan effekterna kommer. Det gäller framför allt de som redan är socialt utsatt, befinner sig lite på gränsen. Då kan pandemin vara sista knuffen.
  • Förebyggande och tidiga insatser knuffas undan. Under hösten 2020 har inte ökningen varit särskilt stor. Men det är stora mörkertal och ökningen kan ske successivt. Det kommer även se olika ut i Sverige 290 kommuner. Under pandemin behövde man fokusera och då valde man ofta bort förebyggande insatser för en högre beredskap för beroende, missbruk och våld i nära relationer. Sjukvården gjorde egna prioriteringar och samordning hamnade vid sidan av.
  • Digitaliseringen kommer kräva systemutveckling. Det har skett en snabb utveckling digitalt, där man snabbt behövde ställa om arbetssätt och hitta lösningar på problem som uppstått. Kravet på arbeta digitalt kommer finnas kvar. Under 2021 har man försökt hitta långsiktiga hållbara arbetssätt för att bedriva verksamheten.
  • Viktigt att följa utvecklingen. Pandemins sociala konsekvenser är fortfarande rätt okända, därför är det viktigt att fortsätta följa utvecklingen. Och helst på ett effektivt sätt som inte belastar verksamheten alltför mycket (som i detta fall genom att samla in primärdata).

Rekommendationer

  • Kommunerna behöver säkerställa att anpassningarna till pandemin är långsiktigt hållbara och utgå från individuella behov. Det är enormt viktigt att individens förutsättningar beaktas. För vissa kan det fungera bra med digitala möten, medan det är svårare för andra. De som arbetar närmast klienterna måste göra egna bedömningar för vad som är lämpligt.
  • Regeringen bör ge lämpliga myndigheter i uppdrag att utveckla vägledningen till verksamheterna om arbetssätt och prioriteringar under pandemin. Det behövs en vägledning i hur man ska förhålla sig till Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Stöd i digitala verktyg, i vilka situationer det är lämpligt och hur det ska genomföras.

Socialchefsdagarna 2021 den 24–26 november i Malmö • Seminarium 12: Vilka konsekvenser har pandemin haft för socialtjänstens verksamheter?
Text: Jenny Asp textkonsult
Foto: Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys