26. Tidiga och samordnade insatser för barn och unga

Medverkande på scen: Lisa Andersson kommunikatör Socialstyrelsen (moderator). Kjerstin Bergman projektledare Socialstyrelsen. Ebba Silfverstolpe Agardh, projektledare Skolverket. Deltagare från ett av de lokala utvecklingsarbetena: Helena Enfelt, Region Västerbotten. Eva Brantholm, socialtjänsten Åsele kommun. Anita Eriksson, förskolechef Åsele kommun och medlem i styrgruppen. Robin Mikaelsson – Vilhelmina kommun, TSI:s operativa arbete.

Regeringsuppdrag

Detta är ett regeringsuppdrag till Socialstyrelsen och Skolverket vars syfte är att förbättra samverkan mellan elevhälsa/skolan, hälso- och sjukvård och socialtjänsten.

Ebba Silfverstolpe Agardh är projektledare på Skolverket.

Bakgrunden till uppdraget är att flera tillsynsrapporter visar på att flera barn och unga faller mellan stolarna på grund av brister i samverkan. De får inte den hjälp de behöver.

  • Skolan har ansvar på universell nivå – de når ut till alla barn och unga.
  • BUP har ansvar på den indikerade nivån.
  • Den selektiva nivån – det är här barn och unga faller mellan stolarna.

Planeringsarbetet inleddes 2017. 2018 beslutades att stöd skulle ges till 36 utvecklingsarbeten i 16 regioner, ca 90 kommuner. Vissa regioner väljer att samordna sina kommuner därav så många kommuner.

Av de 36 utvecklingsarbetena var det bara elva som jobbade operativt. Resten var i planeringsarbetet. Sju hade påbörjats före regeringsuppdraget.

Det nationella stödet till utvecklingsarbeten kan riktas till

  • Nätverk
  • Juridiskt stöd
  • Systematisk uppföljning
  • Utbildning
  • Stimulansmedel
  • Barns delaktighet
  • Digital arbetsplats
  • Fysiska besök

Systematisk uppföljning beskrivs av seminarieledarna som en ”black box, vi vet inte så mycket om de problem som finns”.

Betydelsen av tidiga insatser

Det är viktigt att barn inte blir bollade med. Det är viktigt att barn vet vart de ska vända sig för att få hjälp. TSI (tidiga och samordnade insatser) kan vara en lösning. TSI är lönsamt för samhället då det ger minskat lidande för individen.

Målet med det vi gör är att barn och unga ska få samordnat stöd och att det ska vara långsiktigt. Med projekt finns alltid en risk att de drivs av eldsjälar, men vi hoppas att det här ska bli långsiktigt.

Hälsa, lärande och trygghet i Åsele

Anita Eriksson, förskolerektor, Eva Brantholm, socialsekreterare och Helena Enfeldt, kurator på Sjukstugan berättar om Åseles arbete.

I Åsele jobbar de med vad de kallar HLT – hälsa, lärande & trygghet, ett samarbete mellan sjukstugan, skola samt socialtjänst. Arbetet sker i Åsele kommun. Det startade i samband med att första linjen startade. Till en början samarbetade de med Umeås HLT (2016), fick ta del av Umeås handbok och styrdokument som använts för detta arbete. Därefter utvecklade de en egen modell.

En central fråga i arbetet är hur problematiken kan se ut kring barn som behöver stöd?

De ger information till de unga genom skola och samtal om vilka insatser som kan erbjudas.

De tydliggör varför det är viktigt med tidiga insatser, ger information om hur de kommer att arbeta. Det finns en styrgrupp (landstinget, skola, familj omsorg) och en operativ grupp (kurator och sjuksköterska samt kurator, skolsköterska och socialtjänstens individ och familj).

De har HLT-möten varannan vecka på fasta tider. Dessa tider är ”heliga” och går ej att tumma på. Alla verksamheter kan aktualisera en familj till mötet. Samtycke behövs från familjen för att ett arbete med familjen ska kunna påbörjas. SIP görs till familjen.

Ärendeprocessen i trebokstavsförkortningar

Ärendeprocessen ser ut som så att ett samtycke måste inhämtas från den berörda familjen innan ett första möte kan hållas. Under det första HLT-mötet diskuterar man, planerar och erbjuder familjen insatser eller åtgärder. Därefter påbörjas förändringsarbetet med familjen (ORS/SRS, SIP). Sedan hålls kontinuerligt HLT-möten för att följa upp överenskommelser från det första mötet.

Frågor till Åsele:

Ni började arbetet redan innan projektet drog igång, vad var största utmaningen?
Vi var så på, tydligt från cheferna att det här är något som ska prioriteras. Utmaningar efter vägen med bl.a. personalomsättning. Personalomsättningen innebär att man måste börja om från början.

Svårt att få med någon verksamhet?
Nej inte riktigt utan det var tydliga direktiv från cheferna att vi skulle samverka och då var det bara att göra.

Förändringar som skett efter vägen?
När man byter folk måste man backa och börja om. Informera nya om vad som gjorts. Presentera att det här är vi.

Vad har ni haft för styrkor/framgångsfaktorer?
Att vi vill det här. Vi stöter och blöter! Vi kan köra avidentifierade ärenden, vilket är en styrka. Alla inbokade tider är en viktig faktor i att upprätthålla detta.

Vilka utmaningar har ni haft efter vägen?
Olika verksamheterna tycker olika. Vi har fått backa och be ledningen styra upp det problem. Ex om styrdokument.

Vad är bäst med att jobba som ni gör?
Problemen hinner inte bli så stora utan vi får komma in i tid och inte bara släcka bränder. Vi har föräldrar som är rätt frustrerade och de får komma och få ut sin frustation relativt snabbt. Vi har olika perspektiv och det är en styrka. Individuell plan.

Om man tänker på barn och unga, vad är största skillnaden för dem?
De vet vem som gör vad, att det inte krockar med möten mellan verksamheter. Man behöver inte komma och dra sin historia en gång till i ytterligare ett möte. Man får skolans bild samtidigt och det ger en bättre helhetsbild.

Skillnad för er?
Det är tidskrävande, men det hjälper oss. Går fort när det väl är igång. Det blir tydligt för föräldrarna som vet vart de ska vända sig.

Vad kan andra lära sig av lilla Åsele?
Man behöver inte uppfinna hjulet igen. Man ska våga köra i diket, det går att ta bärgningsbil upp och köra om. Olika världar i olika verksamheter. Stöta och blöta för att komma till förståelse för varandra. Man behöver förståelse för varandras regler, lagar, tankar. Misstag händer och det tar tid att lära sig att samverka. Skola och socialtjänst är två olika världar. Våga stöta och blöta med varandra. Vi får förståelse för varandras professioner.

Vad gör ni nu?
Vi kör rakt fram full fart. Man kan inte vänta. Inte köra fast på att man behöver ha det här och det här och det här klart.

Nätverkssamordnarens roll

Robin Mikaelsson från Vilhelmina kommun jobbar som nätverkssamordnare för TSI Norr. Rollen är att vara en länk mellan de olika nätverken i utvecklingsarbetena och skapa plattformar för utbyte.

Utmaningarna är ganska lika i de olika städerna. Många glesbygdskommuner, jobbar med långa avstånd och få resurser. Lite ”do or die” för att kunna få till insatser för att hjälpa unga.

Man har god nytta av varandra i arbetet. Jobbar med HLT. Stöter på liknade problem i de olika kommunerna men tar hjälp av varandra. Erfarenhetsutbyten i träffar. Dessa träffar sker med hjälp av projektpengar. En träff än så länge, en till kommer ske i november.

Hur har ni nytta av varandra?
Fyra jobbar med HLT, samma bas och gör att man stöter på samma utmaning och därmed att dela erfarenheter. Mycket tips och stort behov av erfarenhetsutbyte.

Från nationell nivå ser det ut att gå bra för gleskommuner.
Långa avstånd, och verksamheter ligger långt bort, det kan vara 15-20 mil till BUP. TSI är en bra pepp då det handlar om förankring, hos både förvaltning och enhetschefer. Om vi får det igång och blir en vana så kan det lyckas.

Vilka andra modeller finns än TSI?
Skottlandsmodellen. Det är ett koncept som handlar om multidisciplinär samverkan, från att barn föds tills de är myndiga.
Gemensam värdegrund och gemensamma utbildningar och nationella mål.
Förstärkt första linjen, barnpsykolog på vårdcentralen.
Förstärkt elevhälsa.

Finns det någon av modellerna som är bättre/sämre?
Det kan vi inte svara på. Det har gått för kort tid. TSI kommer utvärderas av en extern utvärderare. Kan inte svara på vilken som är bättre men vi kommer komma till kärnkomponenter.

Hur går det nationellt?

Den lokala kontexten spelar stor roll. Är det glesbygd eller ska vi få in flera kommuner regionalt? Pågår mycket nationellt. Det huvudsakliga stödet går till dessa 36 men även till andra.

Politisk förankring är viktigt. Med politiska skiften kan det bli förändrade resurser och stöd. Viktigt att det är förankrat i flera led, till chefer osv. Vissa säger att det är inget problem för oss, det här är vad och hur vi ska göra.

Det här måste vara ett långsiktigt utvecklingsarbete som får implementeras ordentligt. Det behöver ta tid att komma igång. Avsätt tid till möten och träffar!

Kostar det mycket att börja jobba såhär?
I längden lönar det sig men visst är det kostsamt, rent pengamässigt. Alla tre verksamheter måste vara överens om att det finns risk att en verksamhet går back.

Annars är det klassiska att man drar ner på det förebyggande arbetet för att behålla en kärnverksamhet.

Den i publiken som inte jobbar så här idag – kan man visa för ledningen att det är värt att ställa om?
Ja det kan man. Det finns en verksamhet i Norge som har jobbat fram en modell där man räknar ut kostnader och följer dessa. Den skulle vi vilja titta närmare på. [Se också nationalekonomen Ingvar Nilssons modell om sociala investeringar, red:s anm]

Det är lätt att man fastnar i stuprör. Det är lätt att man bara förebygger brott ELLER missbruk ELLER något annat. Men TSI krokar i alla olika områden.

Vilket stöd går att få om man vill följa det här?
Det kommer att finnas på myndigheternas hemsidor. Vi kommer vartefter att publicera mer material, filmer från besök hos olika kommuner osv. Det kommer troligtvis också att läggas ut på kunskapsguiden.se.

Seminarieledarna visar filmen ”Livet är inte alltid så lätt” som är gjord inom ramen för uppdraget.  

Frågor från publiken

Vad finns det för farhågor i era kommuner? Åsele är ju en ganska liten kommun. Vad finns det för skillnad? Kan tänka mig att det är svårare i en större kommun?

Kjerstin svarar: Falun är med, men ingen av storstäderna har ansökt om att få vara med.

Anita svarar: Det är svårt i en liten kommun också där de ska kunna allt själva men med mindre resurser. Då finns det en trygghet i att kunna samverka och ringa varandra för stöd. Den högsta prioriteten är att våra barn och unga ska må bra. Gör de det kommer kommunen att gå bättre.

Apropå resurser, vi alla får pengar tilldelade som vi försöker ta vara på. Stadsbidrag använder vi till sådana här saker. Det vi får nu kommer vi använda för att jobba med segregation i skola. Mål att börja arbeta med den här modellen.

Svar: Man kan inte ha med alla på en gång. Men man måste börja någonstans. Om den här skolan har ett bra samarbete med BUP så är det en bra start

Representant från Falun kommun: Vi är med i Skottlandsmodellen ”Tillsammans för varje barn”. Det satsas en stor summa pengar på detta projekt. Pengarna kommer hamna på Skolförvaltningen.

Anna-Maria Lindgren – Ansvarig för socialtjänsten i Åsele: För mig är det här en besparing. Förra året hade vi underskott. Vi har inte råd att INTE jobba förebyggande.

Representant från SKL: Många som ringer och frågar hur man ska gå tillväga för att få statliga bidrag. Hur gjorde ni i Falun?

Falun svarar: Det har varit mycket motstånd men det har börjat lossna nu. Politiker har börjat förstå att det är allvarligt. Det är nog 3–4 år sedan vi var i startgroparna.

Representant från stadsdel i Göteborg: Hur jobbar ni med SoL?  Det har hindrat oss från att göra dessa satsningar i och med bidrag och sådant.

Kjerstin svarar: Familjerådgivningen blir ofta socialtjänsten här. Genom dem kan man få bidragen.

Representant från Sunne kommun: Utmaningen kring långsiktiga och kortsiktiga besparingar. Vi jobbar liknande men har även tagit in LSS då vi ser ett behov av dess kunskap.

Detta är socialtjänstens absolut viktigaste uppdrag. Lyckas vi här lyckas vi i hela linjen. Lyckas vi inte här kommer vi inte ha någon äldreomsorg i framtiden.

Socialchefsdagarna 2019, seminarium 26. Tidiga och samordnade insatser för barn och unga • Lisa Andersson kommunikatör Socialstyrelsen. Kjerstin Bergman projektledare Socialstyrelsen. Ebba Silfverstolpe Agardh, projektledare Skolverket.
Deltagare från ett av de lokala utvecklingsarbetena: Helena Enfelt, Region Västerbotten. Eva Brantholm, socialtjänsten Åsele kommun. Anita Eriksson, förskolechef Åsele kommun och medlem i styrgruppen.
Robin Mikaelson, Vilhelmina kommun, nätverkssamordnare TSI Norr.

Text: Sanna Kasos och Matilda Eriksson, socionomstudenter, Umeå universitet
Foto: © Mark Harris, Frozentime