23. Att stimulera klient- och praktiknära forskning

Seminariet består av tre delar och presenteras av
Stella Jacobson, programansvarig för Nationella programmet om tillämpad välfärdsforskning inom Forte (Forskningsrådet för hälsa och arbetsliv)
Lars Plantin, professor, föreståndare för Forskarskolan för yrkesverksamma i socialtjänsten (FYS), Malmö universitet.
Harald Gegner, doktorand i socialt arbete vid Malmö universitet.

Harald Gegner, Stella Jacobson och Lars Plantin.

Forte

Stella Jacobsson inleder seminariet med att beskriva delar av Fortes verksamhet. Forte är en statlig forskningsfinansiär som finansierar forskning om hälsa, arbetsliv och välfärd. Forte ligger under socialdepartementet och finansierar forskning för cirka 600 miljoner varje år. Forte har både öppna och riktade utlysningar.

Vetenskapliga luckor inom socialtjänsten

2017 fick Forte i uppdrag av regeringen att genom ett tioårigt forskningsprojekt – i form av en forskarskola för yrkesverksamma socialarbetare – komma till rätta med de vetenskapliga luckor man uppfattade fanns inom socialtjänsten. Regeringen ansåg att socialtjänsten behövde bli mer kunskapsbaserad. Syftet med projektet var att bygga upp klientnära forskning och öka samverkan mellan forskning och praktik. Ett annat syfte var också att öka andelen forskarutbildade bland yrkesverksamma inom socialtjänsten.

En vinst med projektet var att de forskningsfrågor som skulle komma att adresseras skulle komma direkt från praktiken och syfta till att ge underlag för förändringar och förbättringar inom socialtjänstens verksamhetsområden. Därmed fanns också ett uttalat krav på en tydlig samverkan mellan lärosäte och socialtjänst genom hela forskningsprocessen.

Klientnära forskning

Klientnära forskning innebär i korthet att

  • forskning om socialtjänstens funktionssätt, resultat och effekter ger underlag för utveckling av socialtjänsten
  • frågeställningar är relevanta för socialtjänsten och klienter
  • forskningen bedrivs i nära kontakt med verksamheter inom socialtjänsten

Forskarskolan

Forskarskolan har 30 platser och antar tio forskarstuderande en gång per år under 2019–2021. De lärosäten som samverkar i forskarskolan är Lunds universitet, Malmö universitet, Göteborgs universitet och Linnéuniversitetet.

Föreståndare för forskarskolan är Lars Plantin, Malmö universitet och Kerstin Svensson, Lunds universitet

Lars Plantin presenterar forskarskolans intentioner och verksamhet. Han börjar med att berätta om den forskarskola som funnits ett antal år vid Malmö universitet – och om de misstag som begicks inom denna och som det nu finns chansen att reparera.

Svårt kombinera akademi, socialtjänst och privatliv

Kombinationen 50 procent forskarstuderande och 50 procent yrkesverksam visade sig vara problematisk. Deltagarna upplevde att det var svårt att förena akademins högt ställda krav med livet som yrkesverksam socialarbetare där det emellanåt händer akuta saker som behöver hanteras direkt, oavsett om tiden egentligen var avsatt för forskningsstudierna. Att få ihop tre olika logistiska arenor – akademi, socialtjänst och privatliv – var inte helt enkelt.

Det var också omsättning på personal inom socialtjänst vilket ledde till att man ibland tappade kontakten med fältet. Hur karriärvägen skulle se ut efter avslutad forskarutbildning var inte helt klart för arbetsgivaren inom socialtjänsten. Det fanns heller ingen tydlig planering för hur arbetsgivaren skulle få ta del av kunskapen, inte bara den egna doktorandens nya kunskaper utan också av annan forskning inom området.

Forskningsbehov styr dagens upplägg

Det upplägg som finns i forskarskolan idag ser annorlunda ut, främst genom att det har en mycket tydligare anknytning till praktiken.

De grundtankar som genomsyrar forskarskolan är att den ska producera forskning av hög vetenskaplig kvalitet baserat på forskningsbehov hos användare och yrkesverksamma inom socialtjänsten. Den ska också bidra till en långsiktig utveckling av vetenskaplig expertis och kunnande inom socialtjänsten och främja kunskapsbildningen inom socialtjänsten baserat på implementering och användning av forskning i klientbaserat socialt arbete.

För 2019 var temat för forskningen barn, ungdom och familj. 2020 är temat omsorg, äldre och funktionshinder, medan temat för 2021 är öppet för senare överenskommelse. Temana för 2019 och 2020 utgick från SBU:s genomlysning av kunskapsluckor inom socialtjänsten.

Antagningskrav och grundbehörighet

Antagningskraven är de samma som för alla forskarutbildningar, dvs den som ansöker ska ha en magister eller masterutbildning i ämnet eller i något närliggande ämnesområde. För forskarskolan är utbildning i samhällsvetenskap och specifikt socialt arbete viktigt. Merparten av de som antas till utbildningen är socionomer men även psykologer och sociologer kan komma ifråga, men ej de medicinska professionerna.

Grundbehörigheten utgår dock från att endast tillsvidareanställda inom socialtjänsten kan ansöka. Detta för att i möjligaste mån behålla kompetensen inom socialtjänsten. Den forskningsskiss som ligger till grund för ansökan utarbetas i de flesta fall tillsammans med arbetsgivaren. Vanligast är att projekten utgår från en kommun, men små kommuner kan i vissa fall gå ihop om en forskarstuderande.

Lars Plantin beskriver att projekten är spännande och utgår från intressanta och relevanta forskningsfrågor.

I projektet ingår en slags ambassadörer som på 10 procent av sin anställning informerar och förklarar för kommunerna vad akademiska studier innebär.

En fråga från åhörarna rörde varför forskarskolan endast leder till en licentiatexamen och inte en filosofie doktorsexamen? Svaret från Lars Plantin är att tanken med forskarskolan är att den ska komma kommunerna, socialtjänsten och dess klienter till godo, och att en filosofie doktorsexamen skulle riskera att den forskarstuderande blir kvar inom akademin.

Erfarenhet av att vara kommundoktorand

Till sist var det Harald Gegners tur att beskriva erfarenheter från att vara en så kallad kommundoktorand. Harald har varit doktorand inom den tidigare forskarskolan vid Malmö universitet. Han läser nu till en filosofie doktorsexamen men säger att han trots det vill vara kvar i praktiken.

Harald beskriver erfarenheten av att röra sig i skilda världar – praktiken och akademin – och menar att det är viktigt att arbetssituationen inom socialtjänsten ger möjlighet att växla mellan akademin och socialtjänsten.

Väsentliga skillander mellan akademi och praktik

Han talar också en del om väsentliga skillnader mellan akademi och praktik. Det är olika logiker, olika uppdrag, olika förväntningar, olika tempo och olika sätt att skriva och argumentera. Det är viktigt att få ihop dessa, att kunna förena och växla, att hitta ett mellanrum och en balans i olikheterna för att både kunna växla mellan och förena dessa olikheter.

Han menar också att det är viktigt att efter examen ha en fot kvar i akademin – att bli lite av en hybrid mellan akademiker och praktiker, en brobyggare mellan socialtjänst och akademi. Det handlar till viss del om att översätta och förmedla tankar och idéer från ”den andra sidan”.

En praktikers röst i vetenskapssamhället

Att socialtjänsten har medarbetare som deltar i akademiska sammanhang som seminarier och forskningsdiskussioner ser Harald som ett plus för kommuner och socialtjänst genom att medarbetarna blir en röst i vetenskapssamhället, dvs praktikers röster kommer in i ett vetenskapligt sammanhang.

På samma vis är det positivt för akademin att ha medarbetare som lyfter in ett praktikperspektiv i en teoretisk diskurs. Detta kan på sikt leda till att akademins teoretiska masterutbildningar i socialt arbete kan komma att kompletteras med mer praktikinriktade masterutbildningar.

Ytterligare ett plus med att kommun och socialtjänst har egen forskningskompetent personal är att de inte behöver anlita universitetsforskare för dyra pengar för att utveckla en forskningsbaserad socialtjänst. Att idéer om forskningsfrågor kommer direkt från praktiken bidrar till att den kunskap som de egna forskarna tillför kommer praktiken tillgodo.


Socialchefsdagarna 2019, seminarium 23. Att stimulera klient- och praktiknära forsknign och öka samverkan mellan forskning och praktik • Stella Jacobson, programansvarig för Nationella programmet om tillämpad välfärdsforskning inom Forte (Forskningsrådet för hälsa och arbetsliv). Lars Plantin, professor, föreståndare för Forskarskolan för yrkesverksamma i socialtjänsten (FYS), Malmö universitet. Harald Gegner, doktorand i socialt arbete vid Malmö universitet.

Text: Inger Ekman, universitetsadjunkt vid Institutionen för socialt arbete, Umeå universitet
Foto: © Mark Harris, Frozentime