2. Brister och risker i boendemiljö

Den övergripande fråga som kommer att diskuteras på seminariet är: Hur kan man arbeta och leda för att skapa en trygg och säker hemmiljö för personer med funktionsnedsättning, med insatsen boende enligt LSS eller personlig assistans? Frågan ställs med anledning av uppmaning från IVO om verksamheternas behov av förbättring.

Seminariet leddes av: Sofia Wallström, generaldirektör för IVO, Rebecka Forsberg, projektledare hos IVO, Maria Hellström, enhetschef inom omsorg och funktionshinder, Härnösands kommun. Moderator: Anders Kandelin, kommunikationschef IVO.

Lena Holmlund från arrangören FSS inleder och presenterar moderatorn Anders Kandelin som hälsar deltagarna välkomna. Jobbar till vardags som kommunikationschef på IVO. Han menar att vi är alla delar av ett och samma system, tillsammans för brukarna. Frågan för dagen kommer ge upphov till många andra frågor.

Rebecka Forsberg presenterar sig själv. Berättar om sitt projekt som hon leder för att utveckla brukarnas boendemiljöer.

Sofia Wallström (se bild) presenterar sig själv.

Hon har tidigare varit generaldirektör för TLV (Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket), har lång bakgrund inom staten, suttit i departement. Har jobbat som särskild utredare och tittat på mycket styrningsfrågor. Just nu tittar hon på frågor om sjukhusbyggen (Nya Karolinska). Hon är också jurist med en större del omsorgsfrågor kopplat till hälsa och sjukvård samt socialtjänst.

Från Socialchefsdagarna 2019 vill hon ta med sig följande: ”Det är så många områden som är representerade och jag vill möta människor där jag kan sprida vad jag gör och lyssna in genom att lära känna.’’ En ’’lärakänna-ambition’’ med fokus på att bygga kontakter.

Vad hoppas Rebecka Forsberg få ut av dessa dagar? Det är även hennes första deltagande på Socialchefsdagarna. ”Vill ta med hem hur vi tillsammans i IVO kan öka förtroendet hos brukare, hur ska vi jobba för att uppnå en god miljö för brukare.”

Rebecka berättar lite kort om tillsynen om boendemiljö (tolv kommuner och 25 verksamheter har man tittat på). Hur är tillsynen upplagd och vilka resultat har man sett?

Film med citat från brukare tagna ur verkligheten: ”Personalen skämtar och använder ironi.” ”Mer resurser som har rätt kompetens.” ”Personalen säger saker som gör mig ledsen.” ”Mer tid för aktiviteter.”

Varför har IVO valt just detta område? Denna grupp ökar, över 28 000 personer har den här insatsen. Därför är det viktigt att titta på ett systematiskt kvalitetsarbete för att minska riskerna. En utsatt grupp utan möjlighet att få sin röst hörd.

Vad är den allra viktigaste orsaken? Dom behöver vår hjälp, och klagomålen ökar till IVO, 34 klagomål per månad. Det är en trend man inte vill se.

Moderatorn pekar på ett behov av verktyg i ett tidigt skede för att undvika att missförhållandena blir så stora att det går ut över brukare eller personal.

Vilka typer utav brister kan man se? (Se PP uppmärksammade brister)

Syftet med förstudien till tillsynen var att öka brukarnas möjligheter att få sin röst hörd. Vad upplever de för brister? Stöd, medbestämmande social samvaro, etc. Bristerna som visas var det man fick med sig i förstudien innan tillsynen. En riskbaserad tillsyn anses vara viktigt.

Är det något bristområde som förvånar? Rebecka svarar att trenden med övergrepp är oroväckande, har ökat markant från personal. En negativ trend. Frågan är: Vad är det man ser? Är det okunskap eller vad handlar det om? Ingen analys kring orsakerna har gjorts. Men en kvalificerad gissning är bristen på personal och kompetens. Bemöts man på ett olämpligt sätt finns det risk att man tar till utåtagerande beteenden, våld.

Publikfråga: Kan det finnas för blandade behov på boenden som ger upphov till övergreppen?
Ja, svarar Rebecka, om behoven är vitt skilda så behövs mer kompetent personal, men helst ska behoven hos boende vara ganska lika.

Publikfråga: Finns det en riskstruktur på olika boenden? Och vad gör vi åt det? Behövs grundkompetens eller spetskompetens?
Rebecka svarar att brukare med olika behov kräver större kompetens hos personalen för att bemöta dom. Utbildad personal och mer anpassade boenden vore önskvärt. Man vill gärna bo med likasinnade.

Den systematiskt teoretiska grund som tillsynen baserats på

(Se PP) Enligt den metoden så krävs det att man har ett fungerande arbete kring området. Modellen är modifierad för att passa till IVO. Det räcker inte med processer och rutiner, man måste jobba med systematiskt kvalitetsarbete och titta på frågorna ständigt. Man vill inte bara hitta brister utan dessutom hitta orsaker. I förstudien fångade man in det väsentliga för brukarna och tog det in i tillsynen.

Hade det någon faktisk betydelse att utgå från brukarens upplevelser?
Det blev en mer träffsäker tillsyn.

Tillsynsnivåerna micro, meso, macro ger olika resultat. Vi har pratat med brukare och skickat enkäter till gode män. Finns det en samsyn i problematiken? Det går att få svar på genom dialog.

Eftersom organisationer blir mer komplexa kommer vi kanske bedriva mer utav den här typen av tillsyn där man tittar på systemet?

Jo, eftersom bristerna återkommer kanske det beror på andra orsaker utanför själva verksamheten. Vi vill komma tillbaka till brukaren och få dom att ha det bättre. Alltså fina processer och rutiner i all ära men upplever brukarna att det blivit bättre? Vi vill ha en verksamhetsutveckling. Rebecka säger att IVO kan vara en katalysator som hjälper verksamheterna se orsakerna.

Seminarievärden Lena Holmlund ställer en fråga: Jag är nyfiken på mikro-meso-makro-nivåerna: Tittar ni på konsekvenser utifrån vad brukaren har för möjlighet att få hjälp?
Rebecka svarar: Vi har tittat på hur brukarna får hjälp från övriga instanser, psyke, primärvård, tandvård. Vi har samlat in data om hur de upplever men inte orsaker till varför de upplever som de gör.
Sofia Wallström svarar: IVO har ett regeringsuppdrag, hur kan IVO bidra till omställningen ’’god och nära vård’’? Första december ska ett svar skickas till regeringen kring hur IVO kan bidra.

Vad har Rebecka sett hittills? Systematiskt kvalitetsarbete! Verksamheter i allmänhet är duktiga på att ha en struktur för samverkan med hälso- och sjukvård och andra instanser MEN när det kommer till utvärdering och förbättring ser man brister i tillsynen. Vad innebär personalbrist för brukarna? Har man gjort egenkontroller där man faktiskt kontrollerar rapporteringsskyldigheten kring lex Sarah? Nämnden underrapporterar. Systematiskt kvalitetsarbete är kärnan i att upptäcka vad som brister och förebygga det, menar Rebecka.

Sofia Wallström är ju ny på IVO med tankar och idéer, vad tänker hon när Rebecka berättar om tillsynen? Många beståndsdelar återkommer, riskbaserad, en mer verksamhets- och situationsanpassad tillsyn. Involvering för patient och brukare.

Vad tänker Sofia angående inriktningen? Regeringen har under olika faser tyckt att saker och ting inte varit bra. IVO är bara sex år gammalt. Regeringen uttryckte en stor förhoppning. Ett brett mandat ges. I denna decentraliserade vård- och omsorgsvärld ser staten sitt behov att ta ansvar. IVO ska inte bara granska utan också bidra (seminariedeltagarna nickar instämmande).

IVO:s potential att utveckla tillämpningen av uppdraget tas emot väl. Man får inte ha en repressiv kultur, IVO ska bedriva sin verksamhet i en lärande ton för att behålla fokus på brukarna. Här kommer behovet av dialog in.

”Om det inte når fram till brukaren finns det ju inte. En värld med framtida påfrestningar, det handlar om att var och en av oss måste fundera på hur man kan nå längre. Samarbete och förtroendekapital efterlyses bland de som möter varandra. Gapet mellan hur det är sagt att det ska vara och hur det faktiskt är kommer öka. I det gapet möts verksamheterna, då måste man hitta bättre sätt att mötas.’’

Moderatorn frågar Rebecka om hur hon tror verksamheterna kommer bemöta tillsynen: Det är viktigt att IVO förstår verksamheternas utmaningar. Det måste vara verksamhetsanpassat för att nå ett mål tillsammans. Det händer mycket i omvärlden. Som tillsynsmyndighet måste man vara med på banan.

Moderatorn vill hålla sig kvar vid den genomförda tillsynen och presenterar Maria Hellström: Hon arbetar som verksamhetschef i Härnösand för omsorg och funktionshindrade. Hon började i mars och blev glad när hon fick brev från IVO. Två verksamheter skulle besökas. Veckorna rullade på och besöken skulle ske i mitten av maj.

En dag i april fick Maria ett samtal och förstod av innehållet att hon skulle ha mycket att göra framöver. Det som beskrevs var missförhållanden vid en av gruppbostäderna, kränkningar och verbala hot, sexuella anspelningar. Initialt chocktillstånd. När inspektörerna intervjuar Maria får hon frågor och hon ger en bild av de fungerande gruppbostäderna också. Arbetsrättsliga åtgärder. Maria vill få implementeringen att fungera.

Hur tänker Maria framåt? Vilka åtgärder? Förutom utredningen så har man tagit ett helhetsgrepp, 22 gruppbostäder och 11 dagliga verksamheter. Vara närvarande och föra dialog. Inte affärsidé utan värdegrund. Som kollega ska man säga till om något som inte är bra uppstår. ’’Dysfunktionella strukturer’’, det som inte syns. Upptäcker man sådant måste man agera, ställa frågor på djupet? Det räcker inte med allmängiltiga screeningfrågor, man behöver andra som brukaren har förtroende för. Om nån inte vill äta i matsalen på två veckor, eller något annat som avviker från det normala, kan det vara ett uttryck för att nånting inte är som det ska.

Moderatorn undrar om det är så lätt att ställa dom djupare frågorna som Maria efterlyser: ”Det är bara att se hur svårt det kan vara att få ut någonting från sina barn.’’

Seminariedeltagarna får diskutera med varandra om de brister som tagits upp och Marias exempel. Finns några framgångskoncept? Anders samlar in förslag och presenterar på skärmen.

Så anser Socialchefsdagarnas deltagare att man kan reducera riskerna:

  • Hos mig har vi regelbundna dialogmöten med fokus på kultur och mål.
  • Öka handledning och se till att det finns kontinuerligt.
  • Delaktighetsmodellen är ett bra verktyg! Funcamodellen och brukarrevisioner är också mycket bra och kraftfulla verktyg.
  • Utbildning i pedagogik och stöd i implementering.
  • Diskussioner inom verksamheter kring vad skulle kunna vara en lex Sarah i vår verksamhet. dvs ligga steget före.
  • Jobba med egenkontroll och värdegrund
  • Kompetensutveckling utifrån brukarnas behov

En chef från Göteborg: ”Det är svårt att få personal med tillräcklig kompetens, cheferna kan själva se vilket behov personalen har. Stödpedagoger används och utbildas först. Vi har tagit fram utbildningsmaterial för personal.’’

En chef från Frösunda: ”Värdegrunden är att kunden bestämmer, man ser en skillnad att kunderna får bestämma och våga säga nej. Det gör att man upptäcker på ett tidigare stadium om saker inte fungerar och kan vidta åtgärder. Frösunda har en bascertifiering för personal.”


Socialchefsdagarna 2019, seminarium 2. Brister och risker i boendemiljö • Sofia Wallström generaldirektör IVO, Rebecka Forsberg projektledare IVO, Maria Hellström enhetschef inom omsorg och funktionshinder i Härnösands kommun. Moderator: Anders Kandelin, kommunikationschef IVO.

Text: Emanuel Nyström och Samuel Jonsson Pettersson, socionomstudenter Umeå universitet
Foto: © Sofia Runarsdotter