17. Barnkonventionen 2020, är vi redo?

Vad roligt att få vara här igen, det är tredje året! Det säger Magnus Jägerskog, generalsekreterare för Bris, när han välkomnar Socialchefsdagarnas publik till sitt seminarium.

Jag hoppas att ni ska gå härifrån med känslan av att vi vet vart vi är på väg. Hoppas att ni ska känna lite GDPR-stresskänsla! (Skratt) För jag tror att det finns något nyttigt med den stressen när man ska ta tag i saker som måste förändras. Kanske den som vill ha med sig en checklista att bocka av att bli besviken.

Att jobba med mänskliga rättigheter handlar om att ha med sig värderingar i bakhuvudet – strukturer och boxar att checka i, är inte riktigt samma sak.

Jägerskog berättar kort om sig själv:

Generalsekreterare på Bris, har jobbat i civilsamhället och varit chef för statliga bolag i 20 år. ”Haft lite olika hattar”, säger lite skämtsamt att han kan gå under benämningen civilsamhällesbyråkrat.

Magnus Jägerskog är generalsekreterare för Bris.

Seminariet kommer att innehålla

Kort bakgrund till barnrätten, inblickar hur man kan se vart den kommer ifrån och ur vilket sammanhang. Vi kommer även att stanna upp vid strategier och vid vanliga hinder för att jobba med barnrätt. På slutet kommer jag att peka på bland annat barnrättsdilemman – när man hamnar i dilemmafrågor så funkar inte de här boxarna som ska kryssas för. Dagens särskilda fokus är att prata personligt utifrån en chefsroll.

Barnkonventionen – från önskvärd till lagstadgad skyldighet

Den börjar gälla om 96 dagar.

– Vad tänker ni?, frågar Magnus publiken.

– Bra, äntligen.

– Känns det stressande?, frågar Magnus och någon nickar. Det kanske borde vara stressande, fortsätter han, det är bra med press.

Sverige ratificerade ett avtal om barnkonventionen 1989. Det skulle bli vägledande för allt arbete som handlar om barn. Barnkonventionen skapade ett slags ramverk, det gav ett gemensamt språk, ett delat golv, en bottenplatta för det samtalet. Tanken var också att det skulle leda till förändringar i samhället, att man skulle stärka barns rätt i samhället.

Mycket har hänt sedan dess, och anpassats och iallafall påverkats av Barnkonventionen. Transformeringsarbetet visade också på att barnkonventionen ska påverka annan typ av lagstiftning, men det finns mycket mer att önska.

Uppfattas som teoretisk och utopisk

Det har gått långsamt, vi ser ingen bredare strukturell förändring i samhället när det kommer till barns rätt i samhället. Barnkonventionen uppfattas av många som teoretisk och utopisk. Vad är poängen med att det blir lag kan man då fråga sig? En förhoppning är att lagen ska skynda på kunskap. Det som framkom nu i arbetet med att inkorporera den är att man känner lite mer press.

Det som också händer nu, är att man pratar mycket om Barnkonventionen.

I och med att barnkonventionen blir lag så kommer också det att stärka den juridiska ställningen. Man kommer förmodligen också att få se normerande effekt över tid. Ett exempel som tas upp från Bris synpunkt angår lagen mot barnaga, lagstiftningen 1979. Sverige var första land i världen att lagstifta mot barnaga. På 1960-talet var attityden till barnaga i Sverige positiv. Det har skett en dramatisk förändring till idag, när de flesta skulle säga att det är helt fel att slå barn. Lagen hade med andra ord en normerande effekt.

Tillbaka till 1979: många förlöjligade lagstiftningen och sa att man inte kan lagstifta saker som sker i hemmet. Men det har ändå fått normerande effekt.

Implementeringen av Barnkonventionen som lag kommer kanske att bli viktigast för de mest utsatta. I Norge kan vi se positiva effekter som inte setts i Sverige, då Barnkonventionen redan är lag där.

Bakgrund om barns rättsliga rättigheter

Gäller varje enskilt barn. Sverige har idag 2 miljoner unika barn, men rättigheterna för dem är identiska. Barnkonventionen är en av FN:s kärnkonventioner, Sverige ratificerade 1990 de 54 rättigheter som den innehåller. Magnus käpphäst är att hela tiden poängtera rättigheterna i sitt sammanhang.

Barnkonventionens grundprinciper

Grundprinciperna hittar man i Barnkonvensionens artikel 2 om barns lika värde och artikel tre om barnets bästa.

En reviderad översättning gör att det som tidigare benämndes ”barnets bästa ska komma i främsta rummet” nu benämns ”Prövning ska ske och bedömning och beaktas i beslut för barnets bästa”.

Den nya översättningen beskriver att det ska vara en metod för prövning för barnets bästa och att det sen ska beaktas. Det är alltså en stor skillnad på teori och praktisk verksamhet. Men meningen är att man ska kunna gå tillbaka och hävda att man tagit beslut utifrån det som står i konventionen.

Barnkonventionen minimikrav, ingen målbild

Ett viktigt perspektiv är att inte se barnkonventionen som någon slags målbild, utan att den snarare beskriver ett minimikrav. Detta gäller inte bara barnkonventionen utan alla mänskliga rättigheter. Ett annat perspektiv är att barn är rättighetsbärare här och nu.

Man säger att ”barn är framtiden”, men pensionärer är inte dåtiden. Man kan inte prata om en grupp som framtiden och en annan som dåtiden. Rättigheterna handlar om här och nu, men dess efterlevnad påverkar såklart framtiden.

Hur omfattande är då denna utmaning?

Som man frågar får man svar. Om man studerar alla remissvar som inkom på barnutredningens slutbetänkande pekar en klar majoritet på att vi står inför omfattande utmaningar på grund av att samhället tyvärr inte lyckats med att se till barnets bästa i alla lägen.

Utredningen blir klar i september 2020. Det är många avvägningar som ska göras, exakt vilken lag kommer att påverkas? Enligt transformeringsutredarna är de största utmaningarna inte juridiska utan det handlar framförallt handlar om implementeringsfrågor.

Mycket av det arbetet pågår redan. Den som vill fördjupa sig kan läsa utredningen om straffrättsligt skydd för barn som bevittnar våld mellan närstående.

Exempel på strukturella brister

Två exempel på strukturella brister i arbetet med barn:

Hur man använder sin tid. Två procent av arbetstiden används för möte med barn. Och det är klart att det blir svårt att tillmötesgå det som står i barnkonventionen på så lite tid. När det kommer till prövning av barnets bästa, om man måste ha samtalat med barn, är det strukturellt möjligt att på ett generellt plan kunna fatta beslut genom barnets bästa om man har så lite kontakt med barn? Magnus Jägerskog menar att barn- och ungdomsvården därför måste reformeras för att kunna följa barnkonventionen.

Barn kommer inte till tals när det gäller beslut som handlar om dem själva. Detta gäller t.ex. migration, rättsväsendet, socialtjänst. Dessa brister såg man genomgående i samhället som helhet. Det säger mycket om hur omfattande den här utmaningen är.

Objekt eller subjekt?

En annan utmaning är hur vi ser på barn, som objekt eller subjekt. Det är återigen en värderingsfråga. Magnus säger att han ska återkomma till det.

Vanliga hinder för barnrätt i praktiken kan enligt publiken vara att man har felaktiga eller inga verktyg, metoder, kunskap eller beslut om att det här är viktigt.

Magnus fortsätter och säger att ett vanligt hinder är att beslut saknas från högsta instans, det saknas verktyg för uppföljning och även en struktur för hur arbetet ska fördelas saknas.

Har personer som jobbar med barnrättsfrågor mandat? När man jobbar med såna här ledningsfunktioner, måste man jobba för att det uppfattas som viktigt för alla inblandade.

Fråga från publiken: ”Det är ju ändå lag, ska vi fatta beslut om att våra medarbetare ska följa lag? Det ligger i sakens natur att man ska följa de lagrum som finns.”

– Bra och viktigt. Apropå normerande effekt, vad är det för skillnad när det blir lag? Frågan är hur lever man upp till lagen. Finns resurser för att jobba med de här prövningarna om barnets bästa?

Culture eats strategy for breakfast

Jägerskog nämner uttrycket ”culture eats strategy for breakfast”. Den kultur som finns i en organisation präglar ofta mer än ramarna man sätter upp. Hur ser vi på barn och hur påverkar det vårt arbete i praktiken?

Generellt finns det en ganska låg kunskap om barnrätt. Det är också en stor kunskapslucka i praktisk tillämpning. En annan viktig del är bristen på vision kring de här frågorna. Man måste själv tro på det här. Har tanken landat i hjärtat och sen spridit sig? Bristen på vision kan betyda mycket när det handlar om värdegrundsfrågor.

Vad behöver vara på plats 2020?

Det beror på vad du jobbar med. En viktig nyckel är att se på dessa frågor som implementeringsfrågor och att skapa rätt förutsättningar för dem i arbetet. För att kunna förstå behöver man rätt kunskap. Den andra delen är vilja. Ledningens beslut ska sippra ner och följas upp. Det kräver att man vill avsätta tid för att jobba med de här frågorna.

Det finns ytterligare en nyckel och det är att barnrättsarbetet är ett ständigt pågående arbete. Det handlar inte om att ha en workshop och sen är man hemma. Man behöver tänka strukturellt i årscyklar och planera in det här, annars tror jag att man kommer fastna i vardagen och då blir det inte prioriterat.

Jägerskog tipsar:

Det finns många praktiska verktyg. Barnombudsmannen har ett uppdrag att stötta myndigheter, SKL har bra riktlinjer som ni kan ta del av, det finns även lathundar inför prövning för barnets bästa.

Jag tycker att det finns en bra poäng när SKL jobbar med frågorna jämfört med när jurister gör det. Det blir närmare praktiken och verkligheten och materialet är skrivet på ett mer handgripligt sätt.

Det är en utmaning med barn med funktionsnedsättning, säger Magnus Jägerskog och en person i publiken anser att vi måste utbilda föräldrarna till barn med funktionsnedsättningar för att kunna jobba med det.

Barnrätten och värdegrundsarbetet

Det raljeras lite, att det är trevligt med barnkonventionen men den handlar inte riktigt om de mänskliga rättigheter som typ Amnesty. Barnkonventionen handlar om barnens grundläggande rättigheter och är den konvention som flest länder i världen har ratificerat. Bredden finns inte i någon av FN:s kärnkonventioner.

Vi ser vuxna som kompetenta och mogna att ta beslut. Barn har inga rättigheter som att rösta eller ställa upp i val. Vad vill jag säga med detta? Jo, det finns mycket som handlar om barnsyn – och barnsyn kan utgöra ett hinder när vi jobbar med barn. Barnrätten handlar dels om att ge skydd för barn, en skyddslagstiftning som ska värna om en utsatt grupp i samhället. Men vår syn på barn som ”skyddsvärda objekt” hur påverkar det vår syn på barn? Skulle ni själva vilja att omgivningen betraktade er som nån som behövde ”skydd”? Vad gör det med en människa?

Att leda – med barnrätten som ledstjärna

”Vi ska leda som vi lär”. Jag menar att vi ska stärka barns rättigheter i vårt dagliga agerande, hur vi lever måste genomsyras av barnrätten. Det är kanske inte så enkelt som det låter.

Lotsmodellen jobbar vi med, ett logiskt tillvägagångssätt. Varje enhetschef måste kunna redogöra för på vilket sätt de har gjort barn delaktiga i det specifika målet. Från ekonomi till sakfrågor.

Jägerskog beskriver hur de jobbar där han är chef: Obligatoriska kurser i barnrätt. Alla måste delta, fördjupade utbildningar och uppföljningar.

Övning – barnrättsdilemma: Vi får ett dilemma att diskutera, vilket är intressant i smågrupper, men tyvärr räcker inte tiden till för att diskutera det i storgrupp.


Text: Lovisa Dahlqvist och Johanna Thuresson, socionomstudenter, Umeå universitet
Foto: © Mark Harris, Frozentime