15. Ledning och effektstyrning – från sjukdomsfall till utfall

Föreläsare: Tomas Bokström, projektledare Social & Health Impact Center, RISE Research Institutes of Sweden.

Inledning och presentation

(PP bild 1–7)

Tomas Bokström inledde seminariet med en presentation av sig själv och de verksamheter som han företräder. Tomas själv har drygt tio års erfarenhet av arbete med utveckling av offentlig sektor och har bland annat jobbat på SKL med fokus på psykisk hälsa och sociala investeringar.

Nu jobbar han på RISE (Research Institutes of Sweden) som är en statlig och icke-vinstdrivande organisation som bland annat tar fram praktiska ekonomiska och ledningsverktyg för kommuner och region för att klara de samhällsutmaningar vi står inför och för att bidra till ett mer välmående samhälle. Detta innefattar arbete med att förbättra förmågan att kvalitetssäkrat mäta sociala och hälsomässiga effekter för såväl samhälle som individ och i praktiken brygga över stuprör med empiriska och evidensbaserade interventioner.

Tomas berättar även projektet SHIC, Social & Health Impact Center (där RISE är ägare). De stödjer i sitt arbete kontinuerligt offentlig sektor genom att identifiera och analysera orsaker, analysera, utforma och testa utfallsbaserade modeller för prevention. De vill även ta del av erfarenheter från pågående arbeten i landet och vara med och fundera på nya tillämpningsområden.

Alla aktörer mot samma mål

RISE är nybildat och består av flera olika forskningsinstitut. De vill inte bara nå och jobba med/mot näringslivet utan få ihop alla delar, de jobbar systemmässigt och vill driva innovation. RISE är inte så sektoriserat. Tomas beskriver dem som en stor och kraftfull organisation. De finns på ett tjugotal platser i Sverige och ägs av Näringsdepartementet. Tanken är inte att RISE själva ska ”hålla i massa saker” utan vara ett stöd.

Hälsa går in i alla välfärdssektorer och Tomas menar att det saknas kompetens och därför bildades detta center. Tanken är att vara en ny kapacitet och tillsammans med offentlig sektor testa nya lösningar. Målet är att få alla aktörer att jobba mot ett visst mål!

Bättre lärande om mätning

Andra mål är att generera bättre lärande om tex hur vi mätar och om vi mäter ”rätt” samt att jobba mer med prevention. Centret ägs av staten så det blir ganska mycket nationellt fokus men RISE & SHIC jobba även i världen. Det händer mkt inom t.ex. EU där man har mer fokus på ”social constructions”.

Vinnovastöd

Organisationen får stöd av Vinnova för att etablera centret och man hoppas att vid 2021 vara en del av social utveckling och det så kallade ekosystemet. I dagsläget är de fem medarbetare på centret SHIC + forskare med mätningarna och IT osv.

Sammanfattningsvis handlar RISE och SHIC om; effektiva insatser, standard för mätning av sociala effekter samt utfallsfokuserade modeller avseende kontraktering och upphandling samt spridning och erfarenhetsutbyte med akademi och aktörer i Sverige och internationellt.

Hur styr vi mot bästa möjliga utfall?

Tomas syfte med dagens seminarium är att så klart resonera kring frågan: Hur styr vi bästa möjliga utfall? Syftet är också att ge praktiska exempel och verktyg hur kommuner, regioner och statliga aktörer kan samarbeta och generera kunskap. Tomas vill med sitt föredrag även konkretisera effektstyrning och illustrera hur RISE tänker.

Agendapunkt 1: En utfallsfokuserad offentlig sektor

Vad menar vi med utfallsfokus? Ett svar på den frågan enligt Tomas är att vi måste vara duktiga på att utgå från behov, och från de största behoven.

Viktigt att tänka på att det vi vill göra är att få till stånd positiva förändringar och vi måste komma ihåg vilka finns vi till för. Då är inte målet att trycka in aktivitet (planer och samverkan) hela tiden och glömma det vi vill åstadkomma. Vi vill ha en balans mellan att skapa förändring och att fokusera på t.ex. resurser och aktiviteter.

Ett annat svar på frågan vad är utfallsfokus, är att det handlar om ett tvärsektoriellt arbete. Vi måste lyfta blicken. Det är så klart svårt, eftersom vi styrs av egna mål i verksamheten men där har RISE och vi som jobbar inom detta ett ansvar att ha helhet och inte tänka stuprör.

En annan viktig del för en utfallsfokuserad offentlig sektor är lärande! Det handlar om att våga dela med oss av både positiva och negativa erfarenheter. Vi vill driva organisationsutveckling.

Hur når man impact?

För att illustrera hur man når impact så visar Tomas bilden på en ”logikkedja” (se bild 8) som många nog känner igen. Vid en sån här bild (som är tänkt att användas IRL) så försöker man definiera hur man rör sig mot de effekter man vill uppnå och vad man behöver göra då.

För att förstå denna kedja måste vi vara bra på att just förstå behov samt diskutera hur vi definierar olika saker. Sen blir det viktigt att föra en diskussion om hur vi mäter (här ingår även upphandling och kontraktering). Allt detta måste in i hur offentlig sektor arbetar.

Om alla delar i kedjan uppfylls så kan det bli lättare att omsätta och nå impact. Nästa steg är uppföljning (som vi också kallar adaptive management) och slutligen vill vi ju implementera.

Tomas pratar om att det kan vara svårt med impact på individnivå. Det kan vara lättare med en mer långsiktig effekt (sprida lösning, ändra kultur osv) vi kan ändra policy. Tipset här är att helst redan i projektplanering fundera på hur ska vi SPRIDA, vi vill att det ska komma så många som möjligt till del. Ibland missar vi det, menar Tomas

Det blev en fråga från publiken om begreppet ”impact” (man kände inte igen ordet) och som svar på den så menade Tomas att de engelska begreppen ibland kan vara tydligare. (Impact betyder effekt, resultat, påverkan]

Kort reflektion om utfallsfokus

Publiken fick diskutera PP bild 9 en stund. Behövs större utfallsfokus? Vad krävs för att åstadkomma större utfallsfokus?

Agendapunkt 2: Förutsättningar & verktyg

För att komma till en utfallsfokuserad offentlig sektor så är det viktigt att ”surra alla vid masten” (Tomas säger att det är så han brukar formulera sig kring att få med alla).

Målbilden att att surra alla vid masten kommer från historien om Odysses och alla sirener som flyger omkring. Vad är då verktygen/analogin till surra vid masten?

Det första verktyget för att få med alla handlar om förankring (se PP bild 14). Börja med att få alla aktörer att nå en gemensam bild om vad vi kan göra annorlunda för att dels komma överens men även som hjälp att inte bli alltför distraherad. Här bör vi använda den data vi har om målgrupper tex och ha dialoger med alla nivåer (politiker, civilsamhälle, avnämare osv).

Vi vill försöka förstå vad som kan vara olika insatser för att få bättre resultat. Sen måste vi försöka förstå hur vi ska jobba vidare. Att få ett mandat och därefter få en mer konkret modell, vem ska betala t.ex, vad vet vi från forskning, sen jobbar vi vidare med ytterligare förankringsarbete och en tanke om vad man kan göra i verkligheten. Man kanske måste göra en upphanding och till sist är allt på plats och vi kan börja arbeta!

Denna kedja är rätt omfattande och krävande men ett sätt att få till en bra förutsättning för förankring. Det handlar om att få veta vad betyder det konkret för ”alla”.

Tomas konkretiserade därefter förankringsarbetet med ett riktigt case utifrån deras arbete med IPS (se PP bild 16–22)

Exemplet Örnsköldsvik och Botkyrka

Och ytterligare ett case i Örnsköldsvik och Botkyrka (se PP bild 23)

Caset om ”Socialt utfallskontrakt för arbetsmiljö och hälsa i Botkyrka och Örnsköldsvik” där kommunen investerar 20 miljoner i vardera kommunen under tre år. HR är projektägare. Vad gör man i detta arbete? Man jobbar t.ex. med Hälsosupport (som man anmäler sig till och har man flera sjukfrånvarodagar flaggas man och då kickar vissa rutiner in). Chefsstöd (arbetsmiljörådgivare) för de platser som har hög sjukfrånvaro. Här vill man arbeta proaktivt istället för reaktivt. Tomas menar att det ofta kan vara så att HR jobbar reaktivt. Man jobbar också med data/statistik/sjukfrånvaro.

RISE:s arbete består i att försöka identifiera vad det är det för mönster. Och i dagsläget så berättar Tomas att man såg att korttidsfrånvaro är väldigt kostsamt och kommunerna hade inte riktigt tänkt på det, för man har fokuserat mycket på långtidsfrånvaro. RISE kunde även se att riskgruppen var rätt stabil över tid. Under tre år var rätt många/samma i ”riskgruppen” (se PP bild 26) för definition av ”riskgrupp”.

Viktigt att ha en tydlig modell för hur man ska jobba med utfall. Sjukfrånvaro fluktuerar och är beroende på policyförändringar osv. Därför mäter man under detta projekt under tre år. Rise tar bort trenden, s.k. trend justerar. Hur sätter vi värde på detta. Rise använder Försäkringskassans modell på hur man räknar ut en sjukdag.

Tomas pratar fortsättningsvis om vikten av att ha fokus på både ekonomiska och sociala utfall (PP nr 30). Kopplingen mellan sjukfrånvaro och den ekonomiska effekten måste vara tydlig för att få med ekonomidirektören och politiken. Vi vill ha sociala utfallsmått också. Att må bra på jobbet. Om man ersätter för läkarbesök så kan det bli att man gör många läkarbesök och det är ju inte antalet vi vill ha utan att man mår bättre. Inte sätta värdet på outputen utan på outcomen (effekten).

För att få till stånd både ekonomi och sociala utfall så är det viktigt att kvalitetssäkra mått. Där menar Tomas att RISE har en unik position. RISE fungerar som Sveriges riksmätplats (RMP), se PP bild 32.

Vi har inte samma system eller mått att mäta hälsa som vi har med liter, därför blir det viktigt att tänka på åtminstone fyra punkter:

Fyra områden som måste åtgärdas

(PP bild 34–43):

1. Korrekt hantering av ordinala variabler:

När du gör din insats hur ska vi kunna jämföra den men någon annan aktörs insats till brukare? Diskutera vilka betydelser ordinala variabler har.

Linjärt: Svårt att summera dom rakt av men problemet är att vi ofta gör det.

2. Möjliggöra jämförelser. Vilken referens har man? Om man inte har referensmått blir det svårt. Vi saknar detta i våra ”mjuka” mått. RISE har jobbat med att titta på Parkinson och mäta funktionsförmåga tex. Det är olika svårighetsgrad och hur kan vi veta och jämföra att klippa gräset är 7,5 på skalan. Som sen blir ett sätt att tidigt upptäcka Parkinson.

3. Transparens vid mätosäkerhet: Vi är inte bra på att redovisa mätosäkehet och det kan leda till felbeslut.

4. Försöka ha få frågor i våra enkäter. Det måste vara praktiskt användbart men då kanske man tappar vissa saker, om man inte kan göra en ordentlig undersökning så kanske vi ska låta bli. Beslutsunderlagen blir lite suddiga. Behöver inte perfekt perfektion men det får inte bli för suddigt.

Riskdelning är en komponent. Ett sätt att se till att man binder både utförare och kommun vid masten.

Vårt budskap är vad kan vi göra för att det ska funka lite bättre.

Styrning och uppföljning

(PP bild 44)

  • Kontinuerligt samla alla: I tex Botkyrka finns ett särskilt insatsråd där möts alla och diskuterar optimierngspotentiallen. RISE levererar underlag och alla ska ha samma info och diskussionen ska vara inriktat på hur gör vi detta så bra som möjligt.  Botkyrka har redan nu en nettoeffekt på 9, 4 miljoner kr. Effekten kan suddas ut över tid men just nu ser det bra ut.
  • Löpande uppföljning

Designing for outcomes

Ett sista exempel på detta med effektstyrning är att jobba med Designing for outcomes, (PP bild 50) och det är ett samarbete med Oxford. Utifrån egna case hur kan dom komma vidare. Man jobbar i team och med sitt egna case och får ta del av dessa punkter. I dagsläget är ”commissioning for outcomes” något man har börjat jobba med i England.

Seminariet avslutades med några diskussionsfrågor

I snart ett år har vi varit med, vi börjar se ett hoppfullt resultat och det går åt rätt håll.Inte alla tycker det är vettigt men mina chefer tar emot det här och ser möjligheten i stödet och hjälpen och inte bara koncentrerar sig på varför man är sjuk. Nu tittar man på helheten på arbetsplatsen. Och där har det kommit fram jättemycket som att man inte får göra sin röst hörd. Eller ändra sammansättningen … Saker har kommit upp till ytan. Vi får hjälp av arbetsmiljöhandläggarna med enkäter och samtal.

Jag blev nyfiken på det här, kan vi ta del av, inom AO hur ska vi mäta och hur ska vi kunna beräkna? Finns det nån beräkning i mötet, om man vet att alla är för positiva kan man ta då ta med det i räkningen.

Tomas svarar: Det är det modellerna tar med i beräkningen, varför ligger klustrarna där?

Vad tyckte deltagarna?

En röst: Jag tar med mig att det är så viktigt att mäta långsiktigt. Och vad är det man mäter. Detta med läkarbesök som exempel var tydligt, vi har så och så många som har besökt läkaren men MÅR dom bättre? Om vi mäter det vill VILL ha svar på så kan vi ha bättre dialog med tex politiker. Vi mäter många gånger det vi KAN mäta och så kanske det inte ska vara.

En annan röst: Det var tydlig och intressant. Många reflektioner framförallt om man jobbar i stuprör och vill börja jobba mer tvärsektionellt. Seminariet innehöll många konkreta exempel.


Socialchefsdagarna 2019, seminarium Ledning och effektstyrning – från sjukdomsfall till utfall • Tomas Bokström, projektledare Social & Health Impact Center, RISE Research Institutes of Sweden. https://socialimpactcenter.se/

Text: Kicki Johansson, universitetsadjunkt, Umeå universitet
Foto: Selma Kalkan