11. Ge ungdomarna en chans! Systematisk målgruppsbedömning för rätt insats

Ett samverkansprojekt mellan Statens institutionsstyrelse och Föreningen Sveriges socialchefer. Projektet kom till när det handlade om vården kring ungdomar. Hur ser vårdkedjan ut? Hur kan vi bidra till detta?

Projektet började planeras under 2018 utifrån en gemensam viljeinriktning mellan SiS och Föreningen Sveriges socialchefer om att få till en effektivare, mer kunskapsbaserad vård anpassad till behoven hos såväl ungdomarna själva som kommunerna. Tyvärr har vi nog alla inom projektet erfarenheter av kostsamma insatser som varken motsvarat behov eller som följts upp över tid.

Vi ville både träffas men också se hur det ser ut i praktiken. Projektet har funnits i kommuner i hela Sverige, och i små och stora kommuner, för att få större spridning.

Katarina Munier, enhetschef Stockholms stad, Sandra Macleod, leg. psykolog SiS och Marie Frendin, projektledare SiS.

Bakgrund till projektet samt hur samverkan sett ut

Inlåsning, väntan och förvaring är beskrivningar som återkommer från ungdomarna. Man är där och väntar på att få ta sig därifrån. ”Varför lyssnar ingen på mig?” ”Säg bara vad jag ska göra för att ta mig härifrån!” Beskrivningarna från ungdomarna är oroväckande.

Det är intensivt och många gånger kaotiskt att veta vad man ska göra med ungdomen. Tack vare det här samverkansprojektet har man möjlighet att sätta sig ner och prata med ungdom, socialtjänst, skola och föräldrar för att komma fram till en behandling.

Många behöver hjälp med rutiner som dusch, kläder osv. Med vad som ska hända efter akutplaceringen väntar man ofta med. Det här är akutplaceringar.

2017: kösituation när man sökte till en SiS-plats. SiS behövde göra något för att hjälpa ungdomar med de problem de sökte sig till oss med, även på en samhällelig nivå. Det gäller också att kunna skilja ut vilka som har mest nytta av en sådan placering och vilka som i stället kommer att ”smittas”, dvs. smittas av de redan placerades beteende.

Akutavdelning – målgruppsbedömning

Det gäller att hitta den behandlingsform som passar för ungdomen. Behandlingen får inte vara en belastning. Behandling sker på akuttjänsten de första 14 dagarna. Bedömningen om behandling ska ske i samverkan med utredare på socialtjänst och SiS. De behandlingar som det kan sluta med är SiS behandling, öppenvård, familjehem, HVB, stödboende.

Genom att göra ungdomen delaktig i utredningen får de en större känsla av sammanhang och känner att de blir hörda och lyssnade på. Se ungdomen i sitt sammanhang, inte bara det aktuella problemet utan olika kretsar runt hen så som vänner, familj, intressen. Man ser även till risk för återfall, beslutsstöd. Senare tids forskning har visat på skolans centrala del i ungdomars hälsosammanhang. Dessa delar ska tas med i bedömningen.

Psykolog, sjuksköterska, socionom och person från skolan (syv, elevhälsa) är med i bedömningsteamet för att snabbt kunna komma fram till en passande behandlingsform.

Pilotprojektets omfattning

  • Fem ungdomshem
    Johannisberg, Ljungaskog, Nereby, Råby och Tysslinge
  • 89 ungdomar akutplacerade i minst 14 dagar har genomfört målgruppsbedömning
    34 flickor 55 pojkar
    48 skolpliktiga 41 ej skolpliktiga
    6 ensamkommande

Uppföljning är viktigt – och det är resultat från uppföljningen vi kommer att ge er här. Vi har gjort enkäter, ringt upp och frågat om man har fått nytta av målgruppsbedömningen.

Målgruppsbedömning

Ungdomar mår ofta dåligt av ovetskap. Det är en grupp som sällan har psykologkontakt efter den första bedömningen.

  1. När jag får reda på att en ungdom hamnar på vår avdelning tar jag kontakt med socialtjänsten och kollar huruvida det är lämpligt med målgruppsbedömning. Inte alltid det är lämpligt. Kan ha tackat ja till annan plats eller vara under annan utredning.
  2. Teammöte. En lärare, en psykolog, en socionom. Det är viktigt att de läst in sig på området som är viktigt för just den här ungdomen. De diskuterar vad som är lämpligt för ungdomen. Sedan träff med ungdomen om vad denne anser lämpligt.
    Samtal med ungdomen
    a) Psykologen – gör en bedömning huruvida den psykologiska biten ser ut.
    b) Socionom – intervjuar föräldrarna för att få deras bild av hur de anser att barnens behov ser ut samt hur de sociala bitarna ser ut.
    c) Lärare – tar kontakt med tidigare skola. Gör bedömning hur behovet ser ut för utbildning nu.
  3. Psykolog som bestämmer hur det ska sluta baserat på olika behov.

En sammanfattning görs av riskfaktorer och behov. Målgruppsbedömningen beskriver de insatser som ungdomen anses behöva.

Fallet med ”Stina Stensson” delas ut så att åhörarna kan läsa. Beskriver att Stina hade ett missbruk som var värre än de tidigare trott. Bedömer att hon behöver frihetsberövad placering. Utredning och nära samarbete med socialtjänsten behövs här. I efterhand är hon tacksam. I början var Stina och hennes mamma inte fullt positivt inställda till placeringen men de hade ändå förståelse för att den behövdes för att fullt ut kunna hjälpa Stina.

Vad tycker ungdomarna om projektet?

Många av ungdomarna känner sig hörda och uppskattar det ökade fokuset som SiS och socialtjänsten ger dem. Många av ungdomarna håller med om att behandlingen och dess innehåll är lämpligt. Dock håller de inte alltid med om rekommendationer som innebär en fortsatt låsbar placering. Många av de föräldrar de mött under projektet uppskattar att få vara en del av det här och få ge sitt perspektiv.

Fler professioner är inne på akutavdelningarna och träffar ungdomarna. Arbete som kräver mycket resurser. Men det är betydande för ungdomarna.

”Det är ett av de mest givande och roliga arbeten jag jobbat med. Hoppas att vi får fortsätta med det i framtiden.” säger Sandra Macleod.

Socialtjänstens perspektiv

Fånga på ett övergripande plan vad som är socialtjänstens ansvar.

Stora utmaningar inför placering, bland annat att en placering är ett stort ingrepp i individens liv, den sker ofta med tvång och det blir nödvändigt att flytta ungdomen från hemmiljön. Den låsta dörren är symbolisk.

”Smittorisken” – medför vidare problem som ungdomen plockar upp under placeringen

Omstart/nystart – förnyad vårdplacering.

Vad ska hända sen?

Det är mycket material som ska skickas in. SiS ringer och vill ha material om ungdomen. Kan vara komplicerat att hinna få in material från olika instanser (skola, BUP) speciellt i nya ärenden samt gamla ärenden som man inte arbetat strikt med.

Bra rapporter och tydligare bedömningar av vårdbehovet. Bra att bedömningen integreras med omdömen från olika professioner till ett gemensamt utlåtande. Bedömningen har inte alltid innehållit någon direkt ny, tidigare helt okänd information om ungdomen utan har mer validerat socialtjänstens kunskap om området.

Samverkan har förbättrats i och med målgruppsbedömningarna. Meningsfull samverkan. Ibland uppstår olika bedömningar om ungdomens vårdbehov. Socialtjänsten följer inte SiS rekommendationer. Hur ska man hantera detta på ett professionellt sätt? En fördjupad dialog mellan SiS och socialtjänsten för att öka förståelsen vore önskvärt.

Kö till SiS medför problem. Man vill ha tempo och att det ska hända något och sen blir man satt i kö vilket resulterar i frustration hos ungdomen.

När man gör målgruppsbedömningen ser man positiva resultat från ungdomen själv. Bedömingen används inte bara långsiktigt utan även i akutplaceringen.

(Visar på PP och läser upp kommentarer från anställda inom socialtjänsten som jobbar med detta.)

Mer förståelse för varandra

Sammantaget kan sägas att tack vare samverkansprojektet har vi gått från en negativ bild av samverkan till en mer positiv bild och mer förståelse för varandra. Svängt från skepsis till något som kan vara lovande.

Så långt som vi nu kommit med vår utvärdering är att målgruppsbedömning är både genomförbart och användbart. Den blir stöd för god samverkan och god dialog. Målgruppsbedömning stärker barnperspektivet genom att ungdomens röst blir hörd. Akuttiden professionaliseras.

Fråga från publiken: Hur ser ni på antalet dygn man är placerad inom SiS?
Det vet vi inte riktigt. Finns absolut tankar om att se över det. Finns ambition om att korta tiden.


Socialchefsdagarna 2019, seminarium 11. Ge ungdomarna en chans! Systematisk målgruppsbedömning för rätt insats. Marie Frendin, projektledare SiS. Sandra Mecleod, leg. psykolog SiS. Katarina Munier, enhetschef Stockholms stad.

Text: Sanna Kasos och Matilda Eriksson, socionomstudenter, Umeå universitet
Foto: © Mark Harris, Frozentime