24. EBP-resan. Då, nu och framåt

Anna Lilja Qvarlander, handläggare på Sveriges Kommuner och Landsting är moderator för seminariet. Hon presenterar alla deltagare.

Från vänster till höger: Anna Lilja Qvarlander, Sofia Lager Millton, Nicolina Fransson, Camilla Wiberg, Harald Gegner, Kjerstin Bergman och Anneli Jäderland. Ej med på bild: Carina Helgesson-Björk.

Startskottet

Varför är EBP-viktigt? Anna Lilja Qvarlander förklarar att målet med EBP är en jämlik, jämställd och evidensbaserad socialtjänst. När man arbetar med EBP är det viktigt att tänka på vad man lär sig av sina misstag och att resonera vad det finns för valida kunskapsstöd att ta till sig.

Startskottet för EBP-resan var Kerstin Wigzells debatt om socialtjänstens arbetssätt och hur man kunde göra det bättre. Efter detta var SKL ute i alla län och träffade socialchefer för att diskutera nyttan i satsningen. Överlag upplevdes ett starkt gehör från de chefer som tillfrågades.

Anna förklarar att de i seminariet ska göra ett antal nedslag i en historia som är mycket bredare, men med tanke på att seminarietiden ska hållas så måste den kortas ner.

Systematisk uppföljning

Kjerstin Bergman, samordnare barn och unga på SKL, kommer upp på scenen och talar om vikten av systematisk uppföljning och stödstrukturer. Hon talar dessutom om vikten av lokal evidens för att ha koll på hur det går för våra barn.

Kjerstin ställer sig själv frågor som ”Vem ska jobba med utvecklingsarbete när det inte finns personal?” och ”Hur skapar vi en attraktiv arbetsplats?”

Kjerstin förklarar att många inte vet vilka effekter EPB-satsningen har gett.

Utvecklingsledare

Harald Gegner, utvecklingsledare i Lunds kommun, berättar om utvecklingsledare gällande EBP och hur själva satsningen fungerar. Han förklarar även sin forskning där han dels varit utvecklingsledare i Lunds kommun samtidigt som han varit doktorand på Malmö universitet.

När EPB-satsningen startade blev regionala utvecklingsledare centrala. Målet med EBP är att ändra socialtjänstens arbetssätt, ta fram ny kunskap och sprida och implementera den kunskap som redan finns.

Ett återkommande tema är enligt Harald att många utvecklingsledare ser svårigheter att använda kunskapen i praktiken. EBP är ett begrepp som är viktigt i samhällsdiskursen men det kan ha olika betydelser för olika personer. Harald brukar förklara begreppet EBP som en tom behållare som man kan fylla med olika innehåll. Detta medför att begreppsanvändaren har ett handlingsutrymme vilket kan vara positivt.

I dagens läge samverkar och samarbetar ofta utvecklingsledare med högre chefer medan de socialarbetare som träffar brukare nästan dagligen sällan hörs och de ges ofta inte samma utrymme som utvecklingsledarna.

EBP på regional nivå

Carina Helgesson-Björk, socialchef i Gislaved och Sofia Lager Millton, regional utvecklingsledare Jönköpings län, kommer upp på scenen och förklarar hur de båda har arbetat med EBP på en regional nivå i Jönköping. De berättar att de försökt ha en långsiktig struktur, detta anser de båda vara nödvändigt eftersom de 13 olika kommuner som ingår i samarbetet alla har olika förutsättningar. Därför är en tydlig struktur väldigt viktigt.

De menar att det är bättre att arbeta tillsammans för ett gemensamt utfall än att varje kommun ska arbeta på egen hand. De menar att det är viktigt att handläggare på ett systematiskt sätt tar hänsyn till alla tre delar, vilka är brukarens erfarenheter, sin egen professionella yrkeskunskap och bästa tillgängliga kunskap (EBP).

Carina och Sofia berättar att det är viktigt att ha ett brukarperspektiv på verksamhetsnivå och att ha samarbete mellan forskning och praktik. Det är viktigt att rusta och göra professionen så trygg som möjligt via exempelvis kompetensprogram och introduktionsprogram.

Regionala samverkans- och stödstrukturer

Nicolina Fransson som är forsknings- och utvecklingsstrategi i Kommunförbundet Skåne förklarar att regionala samverkans- och stödstrukturers (RSS) funktion kan ses nästan som ett timglas. Någon som ska fånga upp kunskap som händer i mötet, fånga upp och tratta ner.

Enligt Nicolina så bildade de ett partnerskap istället för modell och hon hävdar att de inte kommer bygga ett färdigt system utan istället testa sig fram utifrån de behov som finns där ute. Partnerskapet bygger mycket på tillit och de som förväntas vara med kommer också att vara det.

Partnerskapet består av cirka 40 personer som träffas och samverkar. De arbetar på ett öppet sätt, om något behöver ändras så gör de det. I dagsläget arbetas det mycket med systematisk uppföljning. De har tagit fram en pilot angående välfärdsteknologi och har därför stort fokus på det.

Det är viktigt att ha någon form av drömbild. Visionen är att de inom partnerskapet ska vara drivna av behovet. De nämner ledorden ”rätt stöd på rätt sätt i rätt tid.”

Anna Lilja Qvarlander kommer tillbaka och ställer frågan ”Vart vill vi och vart är vi på väg?” till alla deltagare. De talar därefter om att det finns en samstämmighet i Sverige om att fortsätta arbeta med EBP som de gör idag. Men de menar att det är svårt att säga vart vi är påväg.

De menar också att det är viktigt att gå från styrande till att vara stöttande gällande EBP och att dessutom fortsätta på samma spår och vara uthålliga i arbetet med EBP.


 

Socialchefsdagarna 2018, seminarium 24. EBP-resan. Då, nu och framåt • Anna Lilja Qvarlander, handläggare Sveriges Kommuner och Landsting, moderator. Sofia Lager Millton, teamchef, regional utvecklingsledare barn och unga Region Jönköpings län. Carina Helgesson Björk, socialchef Gislaved. Nicolina Fransson, forsknings- och utvecklingsstrateg, Kommunförbundet Skåne. Camilla Wiberg, utredare Socialstyrelsen. Harald Gegner, doktorand Malmö universitet och utvecklingsledare i Lunds kommun. Kjerstin Bergman, samordnare barn och unga, Sveriges Kommuner och Landsting. Anneli Jäderland, handläggare Sveriges Kommuner och Landsting.

Text: John Tallvid, socionomstudent och trainee på Jönköpings kommun
Foto: © Frozentime