17. På spaning efter ett socialt hållbart samhälle

Camilla Blomqvist, Kristina Lindfors och Sandra Goll-Rasmussen Nielsen ledde ett seminarium på temat social hållbarhet i samhällsplaneringen.

Camilla (till höger) och Kristina (mitten) är numera stadsdelsdirektörer i Göteborgs Stad men i presentationen representerade de Stenungsunds kommun som de nyligen lämnat som socialchef respektive samhällsbyggnadschef.

Sandra (till vänster) är processledare på Göteborgsregionen och leder ett innovationsprojekt inom ramen för samarbetet. Seminariet handlade om hur man kan stärka det sociala perspektivet i samhällsplaneringen och samarbeta för att utveckla den sociala hållbarheten.

Arbetets bakgrund

Camilla Blomqvist tecknade en bakgrund till arbetet. År 2014 avslutades Socialchefsdagarna med frågan om vilka de största socialpolitiska utmaningarna var. ”Ökad segregation” och ”Bostadsbrist” föreslogs av publiken.

En insikt hos Camilla och Kristina blev att detta inte kan lösas av socialtjänsten, ett samarbete med samhällsbyggnadssidan måste finnas. Därför tog de med frågan till Göteborgsregionen (GR) för en dialog i nätverken för socialchefer och samhällsbyggnadschefer. Social hållbarhetsbegreppet hade börjat växa till sig men var fortfarande diffust, men det kanske var detta det handlade om? En arbetsgrupp från de båda nätverken bildades och har arbetat på allt sedan dess, med stöd av GR.

I början av samarbetet var deltagarna upptagna av definitionen, vad är egentligen social hållbarhet? Men ganska snart bestämde man sig för att istället fokusera på hur den sociala hållbarheten kan synas i kommunerna. Gruppen började med att beskriva vad man gör själv i respektive kommun och ställde sig frågan vad man skulle kunna utveckla. De båda nätverken åkte till Malmö, redan på vägen hem organiserades för ett kommande seminarium på bussen. Seminarierna för gemensamt lärande har sedan varit återkommande i samarbetet. Då bjuds forskare och kommunföreträdare in för att dela med sig av sina exempel.

– Det har inte varit så märkvärdigt, vi har lärt av varandra och kunnat utveckla våra metoder tillsammans, sa Camilla, och fortsatte:

– Vi har tassat lite från de båda nätverken, samhällsbyggnadscheferna har varit mer offensiva men från socialtjänstens sida har vi insett att vi inte kan lämna över frågan om social hållbarhet till samhällsbyggnadssidan.

Definition av social hållbarhet i samhällsplaneringen

I samarbetet har fokus varit på konkret handling, att samarbetet leder till en skillnad. Det räcker inte med bra dialog. Så småningom tog man sig an definitionen av social hållbarhet i samhällsplaneringen:

Jämlik tillgång till

  • Välfungerande boende- och livsmiljöer
  • Rekreation (natur, fritid och kultur)
  • Service och jolllektivt4rafik över tid och rum.
  • Tillit och social sammanhållning genom
  • Delaktighet
  • Mötesplatser
  • Sammanlänkande stråk.

– Samhällsbyggarna älskar begreppet sammanlänkande stråk, sa Kristina, men vi blev verkligen inspirerade av Malmö som tagit fasta på innebörden av begreppet, exempelvis har man utformat lekplatser där alla kan mötas.

Konkreta exempel

Camilla och Kristina gav fyra konkreta exempel från kommunerna i GR-området:

Alingsås: Där sker ett samarbete mellan socialtjänsten och samhällsbyggnadsavdelningen med det kommunala bostadsbolaget och man har kunnat göra skillnad genom ägardirektiven. Alla kommunala bolag har ägardirektiv. Det är ett instrument som politiker kan använda. I Alingsås finns det skrivningar om social hållbarhet, exempelvis att renoveringar ska ske varsamt, att tillgänglighetsanpassningar ska ske så att människor kan bo var. Inte minst viktigt är att det också kommit in formuleringar om ekonomin så att man människor har råd att bo kvar.

Göteborg: Har utvecklat en modell för social konsekvens analys (SKA), som man tar på allvar. I Göteborg görs alltid SKA tidigt i processerna. Ett spännande exempel är ambitionerna med socialt blandat boende i Frihamnen, som är en testarena. Människor ska känna att detta är en plats som tillhör Göteborgarna. Förutom blandad bebyggelse planeras för olika hyresnivåer i samma hus, vilket är ett spännande inslag.

Stenungsund: Kommunen har bestämt sig för att satsa tillsammans med det kommunala bostadsbolaget. Tillsammans man intervjuat boende. Vad gör att man trivs? Vilken utveckling behövs för att man ska vilja bo kvar på lång sikt? En handlingsplan har tagits fram som innehåller grillplatser, lekparker och en kick-board-ramp bland annat. Rampen lockar dit unga från andra områden. Fritidsgården är numera öppen på helgerna. En lördag varje vår är det ett lopp i området, för barn och vuxna, som har blivit en succé.

– Det man vill ha är möjligt, ganska enkelt att åstadkomma, sa Kristina.

Man ser till att det finns en massa verksamhet i området. Komvux, familjecentraler, affärer, pizzerior, att det rör sig människor. Många som kommer dit flyttar på grund av hyran, men ambitionen är att den tiden man bor ska vara riktigt bra. Klotterfria tunnlar och vackra trädgårdar ska finnas just här. Nu pågår planering för förtätning. Många gillar området, man ska kunna göra boendekarriär.

Kungälv: Kommunen har tagit ett övergripande grepp om översiktsplanen som nu har ett socialt perspektiv. Utsatthetsaspekterna har beskrivits och man har konstaterat att människor med utsatthet i huvudsak bor i tre områden. Kungälv har bestämt sig för ett samhällskontrakt, och ska redan år 2020 ha halverat utsattheten. Kontraktet tecknas ihop med föreningar, företagare och myndigheter för att alla ska vara med.

– Gör det ngn skillnad då? Jag tänker på Ruben Östlunds fyrkant, sa Kristina, säger vi att det gör en skillnad så gör det kanske det.

Men hur skulle vi då kunna utveckla metoderna vidare?

– GR är så otroligt bra på att fånga dialogen, sa Camilla. Vi sökte och fick projektmedel och på så sätt kunde vi ta arbetet vidare ett steg till.

Vinnovaprojekt Social innovation i samhällsplaneringen

Sandra Goll-Rasmussen Nielsen tog vid i presentationen. Vinnova har bidragit med medel till projektet Social innovation i samhällsplaneringen och en förstudie kunde genomföras med medel från kommittén för inrättandet av myndigheten Delegationen mot segregation.

Nyckelbegrepp i projektet är kompetens, metoder, tid, ledarskap och mod. Projektet startade i januari i år. RISE deltar som kunskaps- och metodstöd. I projektet deltar fem kommuner. Ett samarbete sker med Hyresgästföreningen, Älvstranden Utveckling och Göteborgs stads fastighetskontor samt Alingsåshem, de utgör en referensgrupp som förstärker projektet.

Ansatsen i projektet är mellankommunalt samarbete, tvärsektoriell samverkan, medskapande på alla nivåer och grund för beslutsfattande som kan leda till minskad segregation.

Innovationslabb på tre samlingsplatser

Ett fokus i projektet är innovationslabb som genomförs på tre samlingsplatser:

Innovationslabb på lokal nivå. Fem lokala innovationslabb med sex metoder: Socialt investeringsprojekt, markanvisning som socialt instrument, regional SKAi detaljplaneprocessen, seniorperspektiv i samhällsplaneringen, dialog som metod och inflytande asmt socialt bostadsförsörjningsprogram. Kommunerna stöttar varandra med stöd av GR och RISE.

Regionala innovationslabb, som är mobila och sätts upp vid varje tillfälle. Det första hade vi i september, i Stenungsund, och handlade om hur man åstadkommer medskapande processer.

Seminarieserie där alla kommuner är välkomna.

Labb pågår över tid, workshop är ett tillfälle

Labb – vad är då det? Det handlar om att ta sig an labb som kultur, sa Sandra. Labb skiljer sig från en workshop genom att ett labb pågår över tid, workshop är ett tillfälle. Det lokala labbet består av tvärsektoriella arbetsgrupper som tar sig an arbetspaket med teman inom kommunen. Labbet pågår över hela projekttiden. Första halvåret var koncentrerat för att bygga upp labbformationerna i kommunerna. I labbet arbetar man fram idéer och tar fram enkla prototyper som testas, utvärderas, justeras och testas igen. Man måste inte vara klar, idén bygger på att testa sig fram.

Det regionala labbet är på turné. Det har processats fram i det som brukar kallas design thinking. Man arbetar med händerna, tar fram prototyper snabbt. En idé var exempelvis att det behövs kompetens för att facilitera komplexa samhällsutmaningar, hur skulle man kunna lösa det? Här byggde deltagarna prototyper som bestod av äggkartonger, flirtkulor och mycket annat, det blev ett sätt att inte bara prata, men det bidrog till att slipa tankarna. De prototyper som togs fram arbetar nu de lokala projektledarna vidare med.

Iakttagelser hittills

Några iakttagelser så här långt är att från att vara i en organiseringsfas under första terminen har man nu kunnat börja själva jobbet. Nu vågar man börja testa. Ett exempel är att Lerum står värd för seminariet nästa vecka, de har prototypat fram ett dialogverktyg som de vill testa på seminariet.

– Innovation kan upplevas skrämmande och främmande men vi vill förflytta oss till att öka graden av innovativitet, sa Sandra. Det krävs mod att börja pröva innovationer, vägen är ju inte utstakad.

Framgångsfaktorer

Camilla, Kristina och Sandra lyfte några av framgångsfaktorerna:

– Vi har börjat göra genom att koppla ihop våra kompetenser. Vi har haft ett kommunalförbund som drivit. Det behövs någon som håller i. Alla har mycket att göra men GR har tagit hand om det. Vi har itne behövt vänta. Vinnova har bidragit med medel. Vi har hållit oss till det konkreta, exempelvis att använda de befintliga instrumenten och fört in de sociala perspektiven där.

– Ta era kollegor från samhällsbyggnadsavdelningen under armen och kör, var det avslutande budskapet.


Socialchefsdagarna 2018, seminarium 17. På spaning efter ett socialt hållbart samhälle • Sandra Sandra Goll-Rasmussen Nielsen från Göteborgsregionen. Camilla Blomqvist och Kristina Lindfors representerade Stenungsunds kommun.

Läs mer om projektet här

Text: Elisabeth Beijer, Göteborgsregionen
Foto: © Frozentime