11. Skola, vård, omsorg – och den psykiska ohälsan

För tre år sedan satt Magnus Jägerskog, generalsekreterare på Bris, hemma i sitt kök och skrev på datorn då ett av hans barn kom och frågade vad han gör. Han svarade att han sitter och arbetar och frågade sitt barn om hon vet vilka Bris är? Barnet svarade ”ja det vet jag, de är bra och det går att ringa dit och vara anonym om man vill prata”. Magnus säger att det är just det många barn vet om Bris: det går att ringa dit och det går att vara anonym.

Den största anledningen till att barn kontaktar Bris är på grund av psykisk ohälsa. Men innan Magnus kommer djupare in på ämnet ger han information om Bris.

Bris-fakta

Bris startade 1971 av Berit och Gunnel efter ett uppmärksammat och mycket tragiskt fall där en styvpappa slog ihjäl sitt barn. Organisationens första mål blev att jobba för ett förbud mot barnaga och 1979 var Sverige det första landet i världen som införde ett sådant.

Magnus poängterar att han tycker det är så häftigt att civilsamhället kan vara med och påverka, att det var just två privatpersoner som för 50 år sedan startade Bris. Begreppet påverkan var med från starten av Bris och är än idag den röda tråden i arbetet.

Bris verksamhet syftar till att stärka barns rättigheter och består i att stödja barn, påverka beslutsfattare och mobilisera samhället.

Bris har yrkesutbildade anställda såsom socionomer och psykologer som ger ett professionellt stöd till barnen. Det sker dels genom chatt, mail och telefon, dels genom direkt stöd till barn i utsatta situationer. Ofta sker det i samverkan med kommuner.

Magnus Jägerskog är generalsekretarere på Bris (foto: Fredrik Hjerling). På Socialchefsdagarna 2018 bjöd han in publiken att kontakta Bris för samverkan i framtiden.

En annan del av verksamheten är Bris nätverk som idag samlar cirka 4000 medlemmar, en mötesplats med syftet att främja samverkan och stärka barns rättigheter. Just nu under hösten ligger fokus på frågan hur jobbar vi med barnkonventionen i praktiken?

Magnus presenterar statistik från Bris årsrapport som heter Skola, vård och omsorg. Magnus säger att de alltid skriver en enklare version av årsrapporten för barn och lägger skämtsamt till ”eller för politiker”.

Allt finns att tillgå på https://www.bris.se.

Vidare går Magnus igenom bilder på PowerPoint där statistik är hämtad från tidigare nämnda årsrapport eller från förra årets rapport Barns psykiska ohälsa – det är dags att bryta trenden. (Vänligen ta del av dessa för fullständig förståelse).

Vem kontaktar Bris?

Snittåldern är 14 år. En hög andel barn finns i den senare delen av tonåren. Det är inte många samtal som kommer in från 7–8 åringar.

80 procent av samtalen är från tjejer. Icke binära barn mellan en halv och en procent.

Den vanliga samtalslängden är 20 minuter, maximalt ska samtalen sträcka sig över 45 minuter.

Magnus läser upp ett citat där ett barn beskriver sin ångest.

När ett barn kontaktar Bris kategoriseras kontaktorsaken och dokumenteras i 55 olika grupper. I snitt har varje samtal 2,5 kontaktorsaker. (Se bild ”kontaktorsaker 2017”).

Varför kontaktar barnen Bris?

Det går att se ett samband mellan gruppen ”psykisk ohälsa” och gruppen ”skola” och/eller gruppen ”familj”, vilket Magnus förklarar beror på att ett barn som har familjerelaterade problem som grund till psykisk ohälsa kanske också mår dåligt i skolan. Eller ett barn som har problematik i skolan kan också få det problematiskt hemma. Men Magnus är tydlig med att det inte är direkta orsakssamband; det går inte säga att det ena orsakar det andra.

Det som är anmärkningsvärt är att det förra året skedde en kraftig ökning i gruppen ”skola” med 25 procent. Men det skedde också en stor ökning inom grupperna ”familj” och ”vänner”.

Förra året skedde också en ökning med 17,5 procent av kontaktorsaken ”sexuella övergrepp”. Ökningarna skedde främst sommartid då många festivaler ägde rum men också i november som har ett samband med #metoo-rörelsen. Magnus säger att dessa samtal bland annat kommer från barn som burit sina erfarenheter länge inom sig och äntligen vågar prata om dem. ”Vi måste våga prata om och ha ett mer kritiskt samtal om bland annat porren i dagens samhälle!”

Psykiska ohälsan går ner i åldrarna

Stress ökar konstant hos barnen. Stress ingår inte i gruppen ”psykisk ohälsa” utan har en egen. Stress behöver per definition inte vara negativt om vi kan hantera den, det är först när man inte kan hantera stressen som den blir skadlig.

Magnus går vidare och visar en tidslinje där man kan se att barn som uppger sig ha psykosomatiska symtom har fördubblats och att Sverige har en mycket kraftigare negativ utveckling än våra grannländer har.

I statistik med psykisk ohälsa bland 13–15-åringar har Sverige legat högt innan. Men det går nu att se en ökning av den psykiska ohälsan hos gruppen 11-åringar. Magnus ställer sig frågande till publiken, vad är det som har hänt?

Han går vidare och pratar om skolan. Vad hände 2011? Andelen barn som tycker mycket om skolan har sänkts hos 11- och 13-åriga flickor samt hos 15-åriga pojkar.

Utifrån Socialstyrelsens rapport går det att utläsa att ungas vårdkonsumtion har fördubblats mellan åren 2006 och 2016.

Det har också skett en ökning med 100 procent av antidepressiva läkemedel i åldern 5–19 år mellan åren 2006 och 2015. Är det ett mått på att den psykiska ohälsan har ökat? Det är svårt att svara på men forskning visar att det finns en förhöjd risk för suicid vid förskrivning av antidepressiva läkemedel.

Varför ökar den psykiska ohälsan?

Magnus visar en bild av en våg där ena sidan har ”objektiva påfrestningar” och ”upplevda påfrestningar” och den andra sidan har ”förmåga att hantera”.

De objektiva påfrestningarna är de vi inte kan värja oss mot som dödsfall, trauman och annat som inträffar utan att vi kan påverka det. Upplevda påfrestningar handlar bland annat om förväntningar att klara sig bra i skolan, vara vältränad och gärna bli bekräftad av på detta via sociala medier.

Magnus ställer sig frågan om barns situation idag har blivit tuffare? Och har samtidigt barnets förmåga att hantera detta kompenserat?

Skolan

Magnus läser ett citat från ett barn som mår dåligt över skolan. Det finns en tydlig koppling mellan barns mående och barnets skolprestationer. Kopplingen mellan att klara skolan och hur man mår är glasklara – forskning är tydlig inom det området.

Pisa visar en gradvis försämring sedan år 2000. Det är en liten peak uppåt vid de senaste mätningarna vilket är positivt, men man behöver se ett längre sammanhang för att kunna säga att ”trenden har vänt”.

Hur det kommer det att gå för barnen som inte klarar skolan? Kommer de få ett jobb? Hur påverkar det deras mående?

Forskningen visar att tidiga insatser är av stor vikt. Men vilka är de tidiga insatserna och vilka är viktiga?

Magnus säger att snabb feedback har visat sig viktigt för barnen. Helst ska den ske direkt i klassrummet. Arbetsro är en annan viktig aspekt. I en studie har Skolverket följt hur arbetsro ser ut i skolan. 30 procent av eleverna på gymnasiet uppgav att de saknade arbetsro på hälften av lektionerna. Den siffran har sett likadan ut i 15 år. Detta, säger Magnus, är något som aldrig skulle accepteras på en arbetsplats; aldrig accepteras för någon som är över 18 år.

Magnus nämner även stressen som kommit i kölvattnet på kursbetygen på gymnasiet, att behöva prestera och jaga betyg och meritpoäng hela tiden. Här pratades om att politiker nu vill återinföra ämnesbetygen.

Magnus berättar vidare att vi idag har stora problem inom skolan och det handlar primärt inte om att förebygga psykisk ohälsa. Utan skolan ska främja hälsan! Han undrar om dagens betygsystem främjar hälsa? Är skolan konstruerad för att förbereda barn för vuxenlivet eller stressar skolan barnen? Magnus tror det senare.

Det finns mycket som behöver förändras i skolan. Men Bris hör i samtalen med barnen att det finns faktorer inom familjesituationen som också bidrar till den psykiska ohälsan – en cocktail av orsaker som handlar om familjen, men som påverkar skolan och barnens hälsa. Många lösningar finns inom skolans väggar, men inte alla.

En annan kontaktorsak som ökat från sommaren 2017 till sommaren 2018 är självmordstankar och skadebeteende. Men frågor som rör samhällets stödfunktioner ökade också, till exempel barn- och ungdomspsykiatrin och socialtjänsten. Magnus summerar med att det behövs fler händer och fötter som kan tillgodose barnen. Stödet har inte ökat i samma omfattning som den psykiska ohälsan har ökat.

Reformerad vårdkedja

Vi behöver en reformerad vårdkedja, menar Magnus Jägerskog. Idag är det för långa köer till Bup. Magnus presenterar tre nivåer.

  • Nivå ett: Vi behöver se en elevvårdskedja där man tidigt kan ge eleven stöd i skolan.
  • Nivå två: Primärvården behöver förstärkas med psykoterapi och KBT för att möta barns behov av detta. Här behöver det anställas fler psykologer och socionomer med psykoterapeutkompetens.
  • Nivå tre: En specialiserad sjukvård.

Kan det vara en realistisk tidsplan till år 2023 för att ro detta i hamn?

Fråga från publiken

Jag gick i skolan på 1980-talet. Det var en tuff skolgång, vi mådde jättedåligt i skolan! Men på den tiden var det aldrig någon som frågade barnen om hur de mådde? Det är bra att barnen idag pratar om psykisk ohälsa. På 1980-talet var det mer att barn skulle må dåligt och ta livet av sig. Idag är barn bra på att prata!

Magnus tackar för frågan som han svarar är viktig. Han nämner att den ökning vi sett av psykisk ohälsa inte kan förklaras av att fler vågar prata om frågorna och nämner att Kungliga vetenskapsakademin slagit fast att det är en reell ökning av psykisk ohälsa. Samtidigt lyfter han att det är en nyckelfaktor att prata! Och att mer samtal behövs. Killar pratar mindre om sitt mående och hos dem är självmord vanligare.

Deltagarintervju, Anna Marshall, Metodutvecklare på Humana

Det jag tar med mig härifrån är främst skolans situation. Jag känner igen mig i problematiken. Jag tar också med mig forskningsresultaten, dem ska jag senare gå in och titta på via hemsidan. Jag blev även inspirerad att gå in och läsa om forskaren han nämnde, Göran Högberg.


Socialchefsdagarna 2018, seminarium 11. Skola, vård, omsorg – och den psykiska ohälsan • Magnus Jägerskog, generalsekreterare Bris.

Text: Emily Pettersson, socionomstudent och trainee på Jönköpings kommun.