Projekt Sluta skjut

Kan en amerikansk brottsförebyggande strategi minska skjutningar, sprängningar och annat grovt våld i Malmö?

Glen Sjögren, kommunpolis i Malmö. Rebeca Persson, samordnare på Malmö Stads avhopparverksamhet. Jonas Angermund, kriminalvårdens koordinator.

I en kort inledande filmsnutt hörs en berättarröst: ”Vi vill inte att du ska dö. Vi vill inte att du ska döda någon. Om du vill välja en annan väg kommer vi att göra allt för att hjälpa dig.”

Glen Sjögren berättar: Sluta skjut har för Malmös del inneburit att hela staden vill uttrycka ”nu är det nog!”. Budskapet vi vill förmedla är ”vi vill inte att du ska dö, vi vill inte att du ska döda någon”. Vi vill inte att någon ska hamna i fängelse, att någon ska dödas eller döda någon annan. Vi vill att alla ska ha vanliga trygga liv och vi vill erbjuda en väg ut ur det sammanhang de lever i.

Under 2017 hade vi en topp i Malmö som vi inte är stolta över med fler skjutningar jämfört med tidigare. Människor i kriminella grupperingar blev skadade och dog. Vi kände att vi måste göra något åt det här, något radikalt. Redan då hade BRÅ varit i USA och tittat på en strategi som man trodde kunde fungera även i Sverige. Folk från Malmö Stad och från Malmöpolisen åkte för att studera strategin i verklighetens New York vilket resulterade i att en pilot beslutades starta i Malmö kort därefter.

Strategin som används i Sluta Skjut bygger på Group Violence Intervention – En amerikansk evidensbaserad strategi i fem olika faser.

2017 fanns tydliga kriminella grupperingar i Malmö som använde dödligt våld mot varandra. Utredningssidan belastades därmed med flertalet mord, närmare fjorton, som handlades samtidigt. Mord handläggs inte skyndsamt vilket resulterar i att ärenden läggs på hög och kräver väldigt mycket personal.

Stora polisresurser lades således på att utreda mord som skett, vilket resulterade i att polisen hade svårt för att ingripa förebyggande ute i staden. Följderna blir att samhällskostnaderna blir höga och samtliga resurser används till utredningsarbete fokuserat endast till gängbrottsligheten vilket gör att gemene man blir lidande. Vardagsbrott som anmäls av ”vanligt folk” hinner ej utredas, vilket leder till att folk tappar förtroende för polisen.

En snöbollseffekt startas där gemene man slutar att anmäla, vittna och därmed slutar bli en del av civilsamhället, något som krävs för att polisen ska kunna göra ett bra jobb. Slutsatsen blir således att vi måste minska antalet mord för att kunna utreda de vardagliga brotten och därmed öka förtroendet i samhället igen.

Fas 1, planering och förankring

Första fasen är lika viktig för samtliga inblandade samverkanspartners. Planeringsfasen innebär en granskning av att handboken från USA följs, att processen utförs rätt och att arbetet ligger rätt i tid. Kan vi agera och finns det tillräckligt med resurser?

Förankringen innebär att vi går ut och presenterar strategin för alla anställda i staden Malmö som har eller kommer i kontakt med de kriminella individerna som projektet riktar sig mot. Samtliga ska veta hur strategin fungerar när projektet startas. Denna fas kräver tid, och första halvåret var förankring i fokus, det är en ständig process som pågår.

Planeringsmässigt är det så att i strategin finns sanktioner, och sanktioner kräver resurser vilket förhindrar att arbetet med projektet fortgår under månader då resurserna är begränsade, exempelvis under sommaren. Således startades projektet upp i Malmö efter hösten 2018.

Fas 2, kartläggning och analys

Kartläggning innebär att poliser från olika sektioner med kunnighet om stadens kriminella grupperingar kartlägger hela Malmö gata för gata. I kartläggningen framgår vem som ingår i vilken grupp. Kartläggningen fungerar därmed som grundstomme för att hela strategin ska fungera.

Det är väsentligt att säkerställa vilka som ingår i vilken gruppering för att vi ska kunna sätta in sanktioner mot dem. Följande sker en analys av kartläggningen där analytiker söker svaga och starka punkter i grupperna. Analysen ska även visa vilka som tillhör den våldsamma delen av gruppen och vem som kan agera budbärare med legitimitet. Viktigt är även att finna vilka, eller vem, som kan påverkas i grupperna från polisen, frivården eller Malmö Stads sida så att resurserna och kraften läggs på rätt personer.

Fas 3, intervention

I denna fas kontaktas individer som ska agera budbärare till sina respektive grupper. Här sker ett ”call-in” på frivårdens initiativ eftersom de som kallas är aktuella hos frivården.

Jonas Angermund: Frivårdens roll i Sluta skjut, förutom att ingå i projektledningsgruppen, är att kalla klienterna till call-ins. De som kallas är dömda till skyddstillsyn eller är villkorligt frigivna. Således har frivården rätt att kalla klienter till möten och klienten är bunden att delta.

Glen Sjögren: På ett call-in kallas tio personer och målet är att kalla två personer från varje kriminell gruppering för att de ska kunna stötta varandra. Det är endast killar närvarande. Under mötet får de närvarande inte tala utan bara lyssna. Det sker på en neutral plats, långt ifrån kriminella grupperingar, och detta beslutades ske på Malmö Stadium. Fotbollslaget Malmö FF ställde upp med sina lokaler, vilket visar på att civilsamhället ställer upp på det sätt de kan, för att alla i Malmö är trötta på våldet.

Rebeca Persson: Under september 2020 har tre call-ins inträffat och samtliga kallade har deltagit. Alla medverkande individer erbjuds efter mötet att bli kontaktade genom telefonsamtal, vilket de flesta går med på, för en utvärdering av mötet och projektidén. De flesta ställer sig positiva till detta.

Glen Sjögren: På två av tre call-ins har deltagarna visiterats vilket ansetts positivt då samtliga deltagare vet att ingen annan bär vapen under mötet. Detta skapar ett lugn för individerna. Under mötet sitter samtliga deltagande vid samma bord, placerade strategiskt beroende på grupptillhörighet, med avstånd till andra grupperingar.

I rummet finns en moderator från frivården och en polis. På bordet finns inga glas utan plastflaskor, detta för att inte något ska kunna användas som vapen, nikotintuggummin eftersom alla röker samt stressbollar då de flesta har bokstavskombinationer och därmed svårigheter med att sitta still.

Vid mötet berättar en traumaläkare och en traumasköterska om arbetet då de opererar på ett trafikskadat mindre barn då det akut kommer in en skottskadad 17-åring. Läkaren berättar om prioriteringar som måste göras i dessa situationer och hur arbetet går till vid operationen, med uppskuren kropp och uppsågat bröstben. Denna historien är oftast det som gör störst intryck enligt deltagarna. De flesta säger att de inte vill hamna på det operationsbordet hos den läkaren.

Efter mötet sker en sammankomst med inbjudna från civilsamhället, från idrottsföreningar och fritidsgårdar. Människor som de medverkande grabbarna egentligen ska känna igen från sitt eget område. Anledningen till att dessa människor medverkar är dels att deltagarna ska känna igen vissa individer och därmed känna trygghet och dels för att trycka på att alla samhällsdeltagare är trötta på våldet, inte endast myndighetspersoner.

Under sammankomsten sitter samtliga deltagare på stolar bredvid varandra, med sina frivårdsinspektörer bakom sig och bakom dem sitter de civila inbjudna. De enda poliser som närvarar är vissa områdespoliser, i klienternas värld ”vänliga poliser” som de träffar i hemmiljön.

Under denna sittning får de lyssna till tjänstemän som kommunpolitiker, polismästaren i Malmö, kommunpolisen och chefsåklagaren. Även talare från avhopparteamet, Mamma Luul, en fängelseimam och en fängelsediakon. Samtliga åtta talare ger samma budskap, att våldet måste upphöra och i samtliga berättelser talas om sorgen, lidandet och de konsekvenser som gängkriminaliteten för med sig.

Efter denna sittning får samtliga deltagande klienter en handskakning och ett personligt brev från polismästaren där strategin förklaras. I brevet finns även kontaktuppgifter till avhopparteamet.

Rebeca Persson: Efter ett call-in är det inte alla som ber om hjälp men eftersom de flesta går med på att bli kontaktade efteråt skapas en inledande kontakt vilket i ett senare skede kan minska steget till önskat stöd.

Glen Sjögren: Det är väsentligt att nå fram till samtliga grupperingar i Malmö vilket försvåras av att inte alla är aktuella för frivården och därmed inte är bundna att medverka vid call-in. Av den anledningen används även ”custom-notification” vilket innebär att specifika personer söks upp i hemmet, på gatan eller på sjukhus om de blivit skadade vid, exempelvis, en skjutning.

Även frisläppta efter fängelsestraff fångas upp under första mötet med frivården. Kontakten tas av polis från Sluta skjut-teamet, avhopparteamet och en områdespolis som känner till personen som söks upp. Denna kontakt nekas mycket sällan av individerna. Mötet handlar om att leverera ett budskap och ett erbjudande och responsen brukar vara bra.

På detta sätt kan alla grupperingar nås vilket är viktigt för att strategin ska fungera. Samtliga kriminella inblandade i gänggrupperingar ska veta om vad som gäller. Den mest våldsamma grupperingen är den vi ska trycka till.

Fas 4, sanktioner och sociala insatser

När skjutningar, sprängningar och dödligt våld utförs finns en vetskap hos polisen om vem som utfört det. Det kan vara svårt att bevisa ett halvår senare, men vi vet vilka som utfört det. Åtta personer, de mest drivande från den utförande grupperingen väljs då ut och synliggörs för samtliga poliser arbetande i Malmö. Således innebär sanktionerna att dessa individer blir kontrollerade konstant.

Målet med detta är att dessa individer inte ska kunna bedriva någon typ av kriminell verksamhet, vilket är ”bad for business”. Utredningar gällande dessa individer och grupperingar prioriteras och åtalas snabbare för att så fort som möjligt få bort dessa från gatan. Således kan grupperingarna nästintill slås sönder. Detta budskap ska bli tydligt för samtliga kriminella grupperingar.

Jonas Angermund: Med klienter som är aktuella hos frivården och för sanktioner stramas övervakningen upp och kontaktfrekvensen ökas. Om klienterna missköter övervakningen kan de bli aktuella för nya sanktioner, som deltagande i program, urinprovtagning samt kontaktföreskrifter.

Även föreskrifter som förbjuder individer att befinna sig på specifika platser, där våldsaktioner förekommit eller där konflikter finns, kan utfärdas. Detta kommer med tiden kunna kontrolleras helt av frivården med hjälp av GPS-fotbojor.

Glen Sjögren: I den första grupperingen av åtta personer som var aktuella för sanktioner blev en del snabbt anhållna eller häktade vilket medförde att ytterligare en gruppering kunde fokuseras på. Efter att den första sanktionen mot en specifik gruppering avklarats hade åtta av elva häktats eller anhållits och vissa andra hade lämnat gänget. Vid kontakt med de som hoppat av framkom att avhoppet stod i korrelation till att ständigt kontrolleras och övervakas. Då vet vi att vi lyckats.

Jonas Angermund: För att lyckas med projektet Sluta skjut måste en avhopparenhet finnas och vara fungerande.

Glen Sjögren: Avhopparenheten är en av de viktigaste delarna av strategin. Att få individerna att sluta begå brott och hoppa av är en större vinst än att låsa in dem.

Rebeca Persson: När individer som tillhör en våldsdrivande gruppering i Malmö kontaktar avhopparteamet så prioriteras de. Om möjligt bokas kontakt in samma dag för att få information kring vad individen tror sig behöva för att lämna den kriminella kontexten. Därefter görs en bedömning om hjälpen de önskar kan erbjudas och är rimlig.

Avhopparteamet arbetar med att ta kontakter åt individen och startar en process som ska stötta individen ut. Stödet kan bestå av ekonomiskt bistånd, etablering i en ny stad eller annat stöd. Avhopparteamet hjälper till med allt för att sätta dessa individer i ett nytt sammanhang ibland med sekretessmarkeringar, med möjliga praktikplatser, boendesituationer och andra kontakter med sociala insatser eller behandlingar. I Malmö stad eller i andra städer.

Glen Sjögren: Gällande de sociala insatserna finns även en uppsökande verksamhet som vi inte haft tidigare gällande stöd och hjälp för att hoppa av den kriminella banan. Många individer vi träffar tänker efter mer för livet de lever är tufft. De är ständigt hotade och inblandande i konflikter, lever med skyddsvästar och sömnproblem.

En klok kollega sa en gång till mig, ”Deras liv är deras straff”. Det finns en samhällelig upplevelse av att dessa människor aldrig straffas eller får påföljder men deras liv är deras straff, de får aldrig koppla av.

Rebeca Persson: Många av dessa individer känner en viss utbrändhet. De har i många år behövt se sig över axeln och aldrig fått känna sig trygga. Jag upplever att de är trötta på det livet och önskar något annat för sig själva.

Fas 5, uppföljning och utvärdering

Glen Sjögren: Strategin utvärderas rent praktiskt av Malmö Universitet. Det görs en processutvärdering om USA följs och en effektutvärdering som oberoende visar om strategin har någon effekt och om den leder till att skjutningarna minskar. Det ska bli intressant att se vad den utvärderingen visar på. Skjutningarna och dödligt våld har minskat drastiskt de senaste åren i Malmö.

Jonas Angermund: Arbetet på frivården är delvis sig likt men samtidigt har vi med hjälp av strategin fått mycket mer information om våra klienter. Denna information leder till att vi kan sätta in rätt resurs eller insatser för klienterna i deras övervakningar. Klienter som tidigare gått under radarn och skött sina möten hos oss perfekt, vet vi idag tillhör de här grupperingarna. Det har gjort det möjligt för oss att prioritera dessa klienter på ett helt annat sätt. På så vis kan vi minska deras risk för återfall i brott.

Rebeca Persson: Den största förändringen vi sett sedan strategin startade är att vi har ett bättre samarbete med både civilsamhälle och polis samt kriminalvården. Vi har tagit ett gemensamt krafttag mot problematiken som finns i Malmö.

Glen Sjögren: Sammanfattningsvis har projektet Sluta skjut inneburit att hela staden gått ihop. Samarbetet mellan Malmö Stad, frivården och polisen är bättre än någonsin. Således har vi fått väldigt många vinster oavsett om strategin visar sig inte fungera.


Socialchefsdagarna 2020, Kan en amerikansk brottsförebyggande strategi minska skjutningar, sprängningar och annat grovt våld i Malmö? • Glen Sjögren, kommunpolis i Malmö. Rebeca Persson, samordnare på Malmö Stads avhopparverksamhet. Jonas Angermund, kriminalvårdens koordinator.

Text: Maria Konstantoulas, socionomstudent vid Göteborgs universitet