Omställningen mot god och nära vård – vad betyder det för min kommun?

Iréne Nilsson Carlsson, Socialstyrelsen. Ola Götesson, Kommunal utveckling i Jönköpings län. Carina Lindkvist, Kommunförbundet Skåne. Lis Palm, FoU Socialtjänst i Fyrbodal.

Stödja omställningen till god och nära vård

Iréne Carlsson, folkhälsoråd på Socialstyrelsen, börjar med att introducera sig själv och att hennes jobb är att stödja omställningen till en god och nära vård hos kommunerna. I jobbet att stödja kommunerna får hon samverka med olika representanter från de regionala samverkans- och stödstrukturerna.

Omställningen av vården är nödvändigt i och med den demografiska utvecklingen där allt fler invånare kommer leva längre och därmed ha längre sjukdomstid – fler kommer vara kroniskt sjuka och fler multisjuka kommer uppdagas. Dessa nya utmaningar ställer högre krav på kommunerna och äldreomsorgen. Allt fler kommer behöva få vård i hemmet. Genom den medicintekniska utvecklingen kommer det att bli möjligt att erbjuda samma vård i hemmet som i många fall på sjukhus och liknande.

Kulturen inom hälso- och sjukvård samt socialtjänsten kan vara en utmaning i arbetet med omställning mot god och nära vård. Med utgångspunkt i individen måste samarbete och samverkan mellan de olika vårdnivåerna och socialinsatserna bli bättre. För att uppnå detta trycker Carlsson på att det ska finns rätt kompetens i kommunerna, vilket innebär att flera kompetensområden är viktiga att dela på, såsom läkare och andra vårdande professioner.

Socialstyrelsens uppdrag

Hon följer upp med vikten av att ha tydliga roller i processen, så att det är klart hur individens behov blir uppfyllt och att arbetsprocessen blir effektiv. Partnerskapet mellan Socialstyrelsen, SKR samt de regionala samverkans- och stödstrukturerna är en grund för att detta kan uppnås. Socialstyrelsen har tagit fram en åtgärdsplan för kommunalt finansierad hälso- och sjukvård i samarbete med de regionala samverkans- och stödstrukturerna samt i samråd med SKR.

Socialstyrelsen har fått ett uppdrag från regeringen att vara ett stöd för omställningen och vara en del av samverkan mellan region och kommun. Socialstyrelsen har också fått ett projekt som är finansierat av EU-kommissionen att hjälpa till att ”utveckla mål och nyckeltal för en strategisk styrning och ledning av den kommunala hälso- och sjukvården”. Carlsson går vidare och pratar om att mycket av fokus har den senaste tiden legat på pandemin, vilket har visat att det finns ett stort behov av att stärka upp hälso- och sjukvården, bland annat i äldreomsorgen. Arbetet att utveckla äldreomsorgen går väl med omställningen mot god och nära vård.

Jönköpings läns arbete

Ola Götesson, chef över Kommunal utveckling, berättar om organisationen som är gemensam för de 13 kommunerna inom Jönköpings län. Götesson berättar om när han själv arbetade som föreståndare, som han sedan kopplar till ålderdomsvården om hur rutiner för äldre sjuka skulle tas över i kommunens egna regim, vilket innebar den gamla ”palliativa vården”. Under 1980- och 1990-talen utvecklades ett mer individuellt tänk, och man glömde bort den kommunala delen och dess utveckling av hälso- och sjukvården. Detta stärker han med sin egen upplevelse av att kommunernas ansvar för ”särskilt boende” inte fått det fokus som de skulle haft.

Götesson berättar att 1992 då han arbetade i Kronobergs län gjorde man överenskommelser för övertagande av hemsjukvården mellan kommuner och landstingen med hjälp av Ädelreformen. Samma process utfördes i Jönköpings län 2012. Det visar på att utvecklingen inte sker jämnt, vilket gör det svårt för kommuner att lösa vissa utmaningar med de kommunala sjukvårdsresurserna. Utvecklingen har gått olika långt i landet, därför behöver ett samarbete och överförande av erfarenheter mellan län och kommuner ske.

Han går vidare och trycker på att individen ska vara i fokus och att varje medborgare ska kunna bli så självständig som möjligt, enligt socialtjänstlagstiftningen. Ett annat fokus är att ledningssystemet mellan de olika parterna måste vara en del av processen som gör utvecklingen möjlig.

Kommunförbundet Skåne

Carina Lindkvist är ansvarig chef på Hälsa och social välfärd på Kommunförbundet Skåne som. Hon beskriver ett stort område med 33 kommuner, tio sjukhus och 170 vårdcentraler som under hennes ansvar ska samarbeta i arbetet med hälsa. Såklart uppstår utmaningar med ett så stort område, men eftersom de är många så finns det också goda grunder att bedriva ett gott arbete. Lindkvist talar också om att de har påverkats av Ädelreformen, men att de sedan 2016 har ett gemensamt hälso- och sjukvårdsavtal som går ännu längre än.

Skillnaden mot Ädelreformen är fokus på utveckling som ska hålla över ett antal år. Utvecklingen sker i tre steg. Det första är Grundöverenskommelse, för att en gemensam utveckling ska kunna ske behöver de finnas samverkansstruktur och att alla involverade skulle gå med varandra i utvecklingen, så att inte vissa halkade efter. Andra steget är Utvecklingsplan som innehåller olika aktiviteter: 1 teambaserad vårdform för de mest sjuka; 2 tillfälliga insatser för sviktande patienter; 3 proaktivt insatser för riskgrupper; 4 samordnad rehabilitering och hjälpmedelsförsörjning.

Det är nu fyra år senare och Lindkvist summerar att det har gått både bra och dåligt med projektet. Perspektiv som har gått bättre är en bra överenskommelse kring hur de ska definiera patienter som är utskrivningsklara. Vissa områden har inte kunnat utvecklas på grund av tidsbrist, men det har de kompenserat för genom att utveckla annat.

Och en stor lärdom är att det tar väldigt mycket tid att utföra utvecklingsarbete, speciellt när det gäller utveckling över de olika verksamheterna. Komplexiteten blir där utveckling behöver ske just över verksamheterna, för att det kan finnas olika lösningar och olika uppfattningar.

Något de kan enas om i de olika verksamheterna är att samverkan är viktig för att utveckling skall kunna ske. Som sista perspektiv tar Lindkvist upp vikten av att följa upp alla projekt, och för henne har det gett mycket att göra den uppföljningen.

Vårdkompetensråd

Lis Palm, FoU Socialtjänst i Fyrbodal, är den sista ut i presentationen om omställningen mot god och nära vård. Om de andra är på en ledande position så arbetar Palm mer inne i själva organisationen och närmare de som utför det faktiska utvecklingsarbetet.

Hon börjar sin presentation med att informera om det vårdkompetensråd som regeringen inrättade tidigare i våras, där Socialstyrelsen, Universitetskanslerämbetet, utbildningsanordnarna, regionerna och kommunerna ska mötas, där hon är en representant för kommunernas räkning.

Det nationella vårdkompetensrådet består av tre huvudkategorier, den första innefattar kunskap i form av statistik om vården och hur statistiken kan bli bättre för att bättre beskriva vård- och yrkessituationen. Skillnaden kan då vara om det finns få legitimerade sjuksköterskor eller doktorer, så behöver man ha en strategi som ökar antalet. Detta är användbart inte bara för själv rekryteringen av vårdpersonal men också för att bättre informera varje person som utbildar sig om möjligheterna till vidarestudier. Lis Palm poängterar att det är samarbetet mellan kommunerna och regionerna i fråga om kunskap i form av utbildning som viktigt då. Och för att få detta vårdkompetensråd att närma sig kommunen och regionen kommer det skapas mer lokala råd mellan de två.

Palm beskriver den andra kategorin genom att trycka på vikten av rätt utbildning, och fokuserar denna gången på VFU (verksamhetsförlagd utbildning) som i framtiden kommer att se en större utveckling där arbetsgivare själva får ta mer ansvar för att skapa och planera den typen av utbildning.

Palm beskriver att VFU oftast är kopplat till sjuksköterskeutbildningen, men vill se att den utvecklas och erbjuds till fler utbildningsområden. Detta innebär mer variation i vilka kunskaper som finns i en VFU, och hennes förhoppning är att det kan komma sprida yrken till andra kommuner som tidigare haft brist på professionella utövarna. Det som är Palms jobb är att se vad som är kraven från arbetsgivarna och hur utbildningarna kan förbereda den kunskapen som krävs.

Den tredje kategorin som hon presenterar handlar om vilken kompetens som kan behövas i framtiden. Hon tror att framtidens kompetens kommer ifrån att slå ihop de befintliga utbildningarna, så att kunskap om flera områden samlas och därför lättare kan samverka.

Även om det är svårt att veta vilka kunskaper som kommer premieras i framtiden, så innebär detta vårdkompetensråd att kommunen har chans att påverka detta utvecklingsarbete.

Egen reflektion av William Josefsson

En fråga som alltid dyker upp i mitt huvud när jag lyssnar på liknande samtal är frågan om samverkan och samarbete, att alla är överens om att samverkan och samarbete är bra men det finns väldigt få gånger som man kan peka ut de specifika svårigheterna. Dvs det är lätt att säga att samverkan och samarbete är bra, men det är betydligt svårare att faktiskt uppnå i verkligen.

Lindkvist presenterade att det funnits bra delar i deras utveckling och delar som inte alls gått lika bra, vilket kanske hade varit mer intressant att få reda på varför det inte fungerade just där.

För att klargöra mina tankar så tänker jag att det är mycket svårare att konkret säga vad som är ett bra samarbete och samverkan, medans vi är överens om rent allmänt att samarbete och samverkan är bra. Som alla presentatörer har gått igenom är samarbete oftast centralt i arbetet med utveckling, och jag tänker att det står eller faller många gånger på hur samarbetet och samverkan fungerar.


Socialchefsdagarna 2020, Omställningen mot god och nära vård – vad innebär det för min kommun? Iréne Nilsson Carlsson, folkhälsoråd på Socialstyrelsen, ansvarig för samordning av arbetet med god och nära vård. Ola Götesson, chef över Jönköpings läns kommuners gemensamma organisation Kommunal utveckling. Lis Palm, FoU Socialtjänst i Fyrbodal, ingår i det nationella rådet för kompetensförsörjning av personal inom hälso- och sjukvården. Carina Lindkvist, chef för avdelningen hälsa och social välfärd på Kommunförbundet Skåne.

Text: William Josefsson, socionomstudent vid Göteborgs universitet