Hjärnans belöningssystem, varför blir vissa beroende?

Föreläsare: Mathias Hallberg, professor i molekylär beroendeforskning vid Uppsala universitet

Föreläsningen startar med en introduktion om hjärnans funktioner och hur belöningssystemet aktiveras i hjärnan. Kortfattat så beskrivs hjärnan som ett komplext nätverk med många nervceller där nervcellerna kan skicka signaler till varandra och kommunicera. Nervcellerna består av receptorer som behöver ligander för att aktiveras, liganderna beskrivs som nycklarna till ett lås.

Utvecklingen inom hjärnforskningen har kommit så pass långt att vi idag kan se exakt hur dessa ligander binder samman med receptorerna i hjärnan. Genom att veta hur liganderna binder samman kan molekyler skräddarsys och förändras för att få en optimal passform för receptorerna. Den kunskapen kan användas för att styra biverkningar av medicin och droger i önskvärd riktning vid behov.

Agonister och antagonister

Vidare diskuteras hur agonister och antagonister fungerar för hjärnan. Agonisterna är stimulanter för hjärnan och kan vara exempelvis morfin. Antagonister blockerar effekt för hjärnan och en vanligt förekommande antagonist idag är naloxon som man använder för att revacera vid överdos.

Forskningen kring hur receptorer i hjärnan tar emot agonister och antagonister är mycket betydelsefull för att företag och sjukvård ska kunna ta fram nya läkemedel. Genom att veta hur molekylerna i hjärnan fungerar kan molekyler även förändras så att vi kan påverka hur länge substansen befinner sig i hjärnan.

Synapserna

Nästa del av föreläsningen behandlar hur synapsen, den del som befinner sig mellan nervcellerna i hjärnan, tar emot och skickar vidare receptorerna. I synapsen så frisätts eller kvävs receptorerna beroende på vilken drog som aktiverar dem.

Till exempel vid intag av alkohol bryts etanolet ner till acetaldehyd som gör att du mår dåligt. Acetaldehyden bryts sedan ner ytterligare en gång till ättiksyra och beroende på hur enzymerna i kroppen agerar startar sedan en återhämtningsprocess.

Dopamin gör att vi vill igen

Belöningssystemet i hjärnan innebär att dopamin frisätts i hjärnan – med en enkel förklaring, trots att det är många fler faktorer som spelar in, så är det dopaminet som vi ständigt återgår till vid tal om belöning i hjärnan.

Belöningssystemet i hjärnan har utvecklats för att vi människor som art ska kunna utveckla beteenden som är positiva för oss. Till exempel så utsöndras dopamin vid sex vilket är bra för vår fortplantning, när viss form av träning har skett så utsöndras dopamin vilket är bra för vårt fysiska mående. Belöningen innebär således att vi vill göra dessa saker igen vilket innebär en positiv egenskap för vår art.

Testresultat på råttor har visat att naturligt dopamin stiger successivt vid förväntan på en belöning, för att sedan nå en peak när belöning utdelas, och slutligen återgå till en normal dopaminnivå igen strax efter belöningen.

Vid droganvändning blir dopaminhalten extremt hög väldigt fort för att sedan rasa kvickt därefter. Vid återupprepade intag kan en obalans i hjärnan skapas och dopaminnivån hamnar under den ursprungliga normalnivån av dopamin i hjärnan vilket kan leda till psykiska besvär som depression eller saknad av något.

Endorfiner och dynorfiner

Normalt sett styr endorfiner hur pass mycket dopamin som hjärnan kan utlösa under en viss period vilket leder till att hjärnan har ett naturligt balanssystem. Dynorfiner är motsatsen till endorfiner och de hindrar då hjärnan från att utlösa dopamin vid behov. Endorfiner har varit det vanligaste att forska om och undersöka när hjärnans belöningssystem behandlas men under senare år har dynorfiner blivit allt mer aktuella i debatten kring alkoholberoende.

Gasa eller bromsa

Droger påverkar hjärnan på olika sätt där nikotin, alkohol och cannabis ökar det naturliga belöningssystemet vilket innebär att hjärnan utsöndrar dynorfiner för att balansera. Ecstacy, amfetamin och kokain bromsar det naturliga belöningssystemet vilket leder till att hjärnan utsöndrar endorfiner vid droganvändning för att balansera.

Abstinens och riskgrupper

Föreläsningen avslutas med en presentation om abstinens och riskgrupper. Mathias berättar att röntgenbilder på hjärnan har visat att personer som blir visad någonting som associeras med dennes missbruk får en ökad hjärnaktivitet, även en lång period efter att ha varit ren från missbruk. Det visar på hur lätt en person i missbruk triggar igång sitt beroende igen vid exposition för drogen de tidigare brukat.

Vid en längre tids drogmissbruk så kommer eufori och dysfori att utveckla en tolerans och då kan personen behöva mer och mer för att uppnå önskvärd effekt. Orsaken är att kroppen kan ta in mindre receptorer för att inte kunna ta emot så mycket stimulans vilket skapar en tolerans. Att återbygga receptorerna som kroppen har tagit bort i försvar kan ta en mycket lång period och det är denna period som associeras med abstinens.

Men blir då alla som testar droger missbrukare? Vi alla vet att det inte är så. De vanligaste faktorerna är drogexponering, miljöfaktorer och ärftlighet. Vid mycket låg exponering, att du till exempel aldrig ser en drog, så kan du ej bli beroende. Dricker du aldrig alkohol så kan du inte utveckla ett beroende.

Gener kan däremot vara 25–50 procent en avgörande faktor för ett missbruk, har du alkoholism i familjen så kommer det öka risken för att du ska utveckla ett alkoholmissbruk. Asiater till exempel saknar ett enzym som gör att de inte kan bryta ner alkohol lika fort som de flesta andra människor vilket leder till att de utvecklar bieffekter snabbare av att dricka alkohol. Avsaknaden av enzymet blir till ett direkt skydd mot alkoholmissbruk.

Ju enklare det är att dricka desto större sannolikhet att utveckla ett beroende. Tidigare forskning har visat att miljöfaktorer som stress i mycket tidig ålder ger en högre frivillighet till att dricka alkohol i vuxen ålder. Kort sagt så spelar dessa faktorer stor roll för att utveckla ett missbruk och en person med till exempel hög exponering för alkohol, med goda gener och goda miljöfaktorer löper mindre risk att utveckla ett beroende än en person med fler negativa faktorer.


Socialchefsdagarna 2020, Hjärnans belöningssystem – varför blir vissa beroende? • Mathias Hallberg, professor i molekylär beroendeforskning vid Uppsala universitet.

Text: Linus Syrjäkylä, socionomstudent vid Göteborgs universitet