Hjälper digitaliseringen av socialtjänsten de utsatta eller bygger vi in dem i ett utanförskap?

Denna föreläsning handlar som digitaliseringen av socialtjänsten, och om den hjälper de utsatta grupper eller förstärker deras utanförskap? Många enkla jobb har försvunnit och många fastnar i ett långvarigt utanförskap. Vilka möjligheter och utmaningar i relation till detta har digitaliseringen medfört?

Presentatör och föreläsare är Greger Wikstrand. Han är chefsarkitekt för digital transformation på CGI i Sverige, med lång erfarenhet av att projektleda komplexa transformationsprojekt. Han är även expert på digitalisering inom exempelvis offentlig sektor.

Hjälper digitaliseringen av socialtjänsten de utsatta eller bygger vi in dem i ett utanförskap? Jag tycker det är en väldigt viktig fråga, menar Greger Wikstrand när han inleder sin föreläsning. Vidare presenterar han CGI, som är ett kanadensiskt företag med verksamhet och kontor på 30 olika orter i Sverige. De arbetar med kommuner och regioner i Nordamerika och Europa. Företaget har ca 7000 medarbetare som arbetar med kommunala och regionala frågor såsom välfärdsfrågor. Arbetet med kunderna är ofta långsiktigt, i snitt har de arbetat i 15 år med sina tio största kunder. CGI erbjuder programvaror såsom Raindance, Heroma och Treserva.

Åtkomsten till internet är något som varierar, kollegor till Greger ifrån Indien hade berättat hur en kvinna ifrån Malaysia som studerade på distans suttit uppe i ett träd för att få kontakt med internet. En ung man i Mexico som skulle skriva hemtenta på universitetet under coronapandemin hade också varit tvungen att klättra upp i ett träd för att få täckning.

I Sverige tänker vi att det inte är ett problem, och med ett par undantag har vi ofta bra åtkomst och kan vara tillgängligt för alla. Därmed är det inte tekniska eller ekonomiska skäl som leder till digital exkludering i Sverige.

Kvinnor med vissa funktionsvariationer känner sig oftare digitalt exkluderade

I en undersökning från KTH med intervjuer av människor som självidentifierat säger sig ha en funktionsvariation, har dessa blivit frågade om de känner sig digitalt exkluderade. Resultaten visar att kvinnor med afasi, stroke och dyskalkyli och kognitiva nedsättningar var de som kände sig mest digitalt exkluderade och det kanske är en större sannolikhet att just dessa har med socialtjänsten att göra?

Sysselsättningen och socialtjänsten

Digitaliseringen, den innovativa teknologin och globaliseringen leder bland annat till automatisering och färre enkla arbeten, andra krav på kompetens och arbetsvillkor. Detta innebär att socialtjänsten kommer få problem med finansiering, utveckla människors förmågor samt hantera fler arbetslösa.

Den andra pandemin – demenssjukdomar

Vår befolkning blir äldre, och åldrandet innebär att fler personer hinner utveckla demenssjukdomar under sin levnadstid. Detta kan kallas för demenspandemi eller demenskris.

Socialtjänsten och hälsan

Då vår befolkning växer, folk blir äldre och välfärdssjukdomarna ökar kommer mer pengar krävas till de delar av socialtjänsten detta berör. Det sätter även en ökad press på socialtjänsten, allmänheten är kritisk till kvaliteten på den vård och omsorg som utförs.

Det finns behov av både en ökad delaktighet och självhjälp för de berörda brukarna. Därför satsar den sociala sektorn på teknik såsom brukarportaler, mobiltjänster och integration, telekonsultation, självbetjäningslösningar. Man kan ställa sig frågan; till vilken nivå går det att lösa sociala problem med teknik?

Digitalisering 2020

Digitaliseringen ligger i topp bland trender under 2020. Efter digitaliseringen följer cybersäkerhet, besparing genom automatisering, regelefterlevnad och attraktiv arbetsgivare.

Ett fåtal kommuner och regioner säger sig ha lyckats med digitalisering. De med framgång har ofta startat internt, att de anställda kan gagnar medborgarna. Med automatisering har 33% lyckats. Ett exempel är systemet Treservas processtöd för handläggning inom äldreomsorgen, där handläggaren får stöd i sin dokumentation vilket gör det lättare att göra rätt.

Tre dimensioner i inklusiv design

Det finns tre dimensioner i inklusiv design; sensorisk, motorisk och kognitiv. Det är framför allt den kognitiva dimensionen som kan innebära svårigheter, vilket stämmer väl överens med de siffror som berör digitalt exkluderade. De med kognitiva nedsättningar kommer bara en viss bit i digitaliseringen.

Bodil Jönsson vid Lunds tekniska högskola har tagit fram ett hjälpmedel för personer med kognitiv nedsättning som var en konstruktion som liknade en föregångare till våra smartphones, med telefon och kamera. Med denna kunde en person som kommit vilse få hjälp att hitta rätt genom att kontakta någon och sända en bild, som kunde visas för mottagaren som i sin tur kunde vägleda personen som inte hittade.

Rätt utformad kan digitaliseringen hjälpa personer med en kognitiv nedsättning, och öka den egna förmågan och självständigheten.

Värdemedveten design

Att ha en värdemedveten design innebär att man är klar med vad det är för värden man förmedlar i sin lösning. Detta görs genom en konceptuell undersökning, där man fångar värderingar från både filosofi och de berörda, en teknisk undersökning där teknikens begränsningar för att möta värderingskrav undersöks för att skapa lösningsbaserade designkrav. Slutligen görs en empirisk undersökning där deltagarnas värderingar utvärderas i förhållande till normer för att skapa värderingsbaserade designkrav.

Exempel på olika lösningar

I Seattle arbetade man för att ta fram en mobilapplikation som skulle vara till för hemlösa. Det slutade med att själva foldern behölls istället, ibland är inte teknik den bästa lösningen.

I San Fransisco finns en applikation som är framtagen för att hjälpa hemlösa i området att hitta närmaste resurs såsom mat och härbärge. Applikationen är framtagen för att kunna fungera även för personer med kognitiva nedsättningar och med de simplaste telefonerna för att vara till för alla.

En applikation kan även användas som lösning för att sammanföra en persons kontakter med olika instanser såsom vård, myndigheter och liknande som annars kan vara svåra att hålla koll på.

Det kommer finnas en hög digital mognad hos framtidens brukare, och de kommer förvänta sig digitala lösningar. Digitala lösningar skapar både delaktighet och tillgänghet.

Beam – help a homeless Londoner for the long-term, är en applikation för hemlösa i London som hjälper dem att hitta sponsorer genom att gå till sin socialtjänst eller en hjälporganisation och om de bedömer att personen behöver få hjälp via denna applikation presenteras de sedan på Beam. Beams användare kan sedan se vilka hjälpsökande som finns och välja att bli sponsor och stödja en hemlös person. Applikationen vänder sig med andra ord till allmänheten och ger dem möjlighet att hjälpa utsatta människor.

Avslutning

Inom äldreomsorgen i Japan har man tänkt att robotar ska kunna hjälpa de äldre. Men robotarna har mest varit i vägen och på sin höjd fungerat som sällskapshundar. Det som fungerat bäst är de robotar som är till för att skydda vårdgivaren från att slitas ut av exempelvis tunga lyft. Att ersätta människor med robotar har inte fungerat än.

I England får man betala för vården inom äldreomsorgen efter att man avlidit. Detta gör att många engelsmän tar sina gamla anhöriga till Thailand då det erbjuds både bättre och billigare vård där.

Frågan är hur vi ska hantera den ökade, äldre befolkningen och demensexplosionen utan att behöva ta in arbetskraft. Det finns ett behov av att digitalisera vården. 

Några av de frågor och svar som inkom under föreläsningen

På frågan kring den senaste innovativa lösningen, berättar Greger om en lösning från vårt grannland Finland. Där har man digitaliserat kommunala storkök, vilket involverar fler personer och kan göra alla i kedjan mer delaktiga. Digitaliseringen innebär att exempelvis äldre som får mat utlämnat till sig kan beställa den via en applikation. Det är även användbart för gymnasieelever som har praktik vissa skoldagar och då kan avbeställa maten när de inte är i skolan. På allmän begäran arbetas det med detta även i svenska kommuner. Detta handlar om små steg, och att det digitaliseras på ett inkluderande sätt.

En annan fråga som inkommer under sändningen är en önskan om att kunna tala in dokumentation i programmet Treserva. Detta är redan möjligt, och inbyggt i operativsystemet. Det är lätt att använda röststyrning och det som går att göra med tangentbordet går att göra med rösten.

En fråga rör det ökande antalet demenssjuka, och varför det ökar. Antalet demenssjuka ökar i och med den åldrande befolkningen. Vid 60 års ålder finns det 1 procents risk att drabbas av demenssjukdom, och för en person över 90 år är risken 48 procent. Alltså löper man större risk att drabbas av demenssjukdom ju äldre man blir, och då fler blir äldre blir också fler demenssjuka.

Greger får en fråga kring vilken som är den viktigaste förändringen att göra inom en snar framtid. Han svarar att det kan vara att ta bort onödiga arbetsmoment. Ett exempel som tas upp är en verksamhet som hade ett stort arbete med att signera dokument genom att signera och scanna dokumenten, och som efterfrågade en lösning med digitala signaturer. Efter en juridisk utredning visade det sig att endast 5 procent av alla dokument som skrevs under verkligen behövde signeras. I detta fall blev alltså den bästa lösningen att se över arbetsuppgifterna – inte att införa en digital metod.

Identifiera problemet först!

Det är en bra början att identifiera vilket problem man har innan man letar lösningar. Om man kan se var frustrationen finns och vad personalen lägger merparten av sin tid, kan man därefter leta lösningar som ger effekt på riktigt, oavsett om det är mer digitalisering eller ej.

Exempelvis om en sjuksköterska spenderar 20 procent av sin arbetstid på att gå mellan sina patienter och den stationära datorn kan lösningen vara att använda en handenhet som gör det lättare att dokumentera på plats hos patienten. Utan att digitalisera mer minskar det arbetsmomenten. Men det kan finnas ett värde som tappas bort – och det är själva rörelsen, promenaderna mellan patient och dator. De kanske uppskattas av sjuksköterskorna då dem ger både motion och tid att tänka. Inga förändringar ska därför göras utan att involvera de berörda.

Den sista frågan är om det finns någonting man inte ska digitalisera, och om det finns något som gått för långt? Greger pratar om risker med att inte ha värderingarna med sig i digitaliseringsarbetet. Det kan handla om de digitala nattövervakningskamerorna som installeras hos brukare som minskar de fysiska tillsynerna. Om inställningen är att ”alla människor är till besvär” och man försöker digitalisera bort dem så är det stor skillnad mot inställningen att kamerorna är till för att ge någon möjlighet att bo kvar hemma.

Man behöver fokusera på vilket problem som ska lösas och varför. För att få till digitalisering måste man fråga sig om den är till för mig eller mot mig.


Socialchefsdagarna 2020, Hjälper digitaliseringen av socialtjänsten de utsatta eller bygger vi in dem i ett utanförskap? • Greger Wikstrand, Chief Architect, CGI Scandinavia.

Text: Nathalie Östberg, socionomstudent vid Göteborgs universitet
Foto: Kerstin Öhman