Göteborgs Stads arbete med IPS, Individual Placement Support

Jonas Strömberg, metodhandledare IPS, presenterar kort IPS (individuell placering med stöd, eller individual placement support) som ursprungligen är en metod som används inom den amerikanska sjukvården. IPS används i verksamheter i Göteborg som heter aktivitetshus, riktade mot människor med psykisk ohälsa.

Vidare förklarar Per Hjelm, processledare IPS, grundpelarna i metoden och hur den används. Metoden är frivillig och fokuserar på individens förmåga och en passande arbetsplats, samtidigt som man bygger upp ett IPS-stöd utifrån arbetsförmåga och arbetsmiljön som finns på arbetsplatsen. Han jämför med en annan metod, stegvis arbetsrehabilitering, där fokus ligger mer på diagnosen än individens förmåga till arbete. Denna jämförande metod bygger också på att du ska kunna träna upp vissa förmågor som ska leda dig ut till arbetslivet igen.

Återhämtning

Hjelm berättar om återhämtningens betydelse då människor hamnar i olika kriser i sitt liv och att vägen till den nya fasen i livet kan vara lång och komplex. Det finns två begrepp som används vid återhämtning, total återhämtning och social återhämtning.

Total återhämtning innebär att man varken har kvar symtom, stöd och eller medicinering. Social återhämtning innebär att individen kan ha kvar symtom, stöd och medicinering och ändå ha ett fullt fungerande socialt liv och arbetsliv.

Återhämtning är ett förhållningssätt som handlar mer om en allmän mänsklig process kring hur man möter personer än en metod.

Per Hjelm visar en ”återhämtningsstjärna” som illustrerar den snirkliga väg och process återhämtning innebär. Arbete och studier är viktiga faktorer. Forskning visar att människor vill vara självförsörjande och att arbete och studier kan hjälpa människor att hantera sina symtom. Arbete och studier ger personen en känsla av att vara betydelsefull och det stimulerar till att tänka på annat än sitt mående, sin sjukdom eller kris.

Principer för IPS-metoden

IPS har åtta principer och de som jobbar med IPS är arbetsspecialister.

  1. Målet är alltid att få ett reguljärt arbete.
  2. Lämpligheten baseras på personens vilja att arbeta.
  3. Arbetssökandet inleds tidigt (inom en månad)
  4. Integrerat i stödteamens arbete (nätverket kring individen)
  5. Processen utgår ifrån individens önskemål, intressen och val
  6. Tillgång till kontinuerligt stöd utan tidsbegränsningar
  7. Ger rådgivning i ett tidigt skede om ekonomi och ställningstaganden i vad som händer när individen får sin lön
  8. Att systematiskt utveckla arbetstillfälle, kommunikation och relationer med arbetsgivare.

IPS-processen

Vidare förklarar Hjelm IPS-processen i följande led. Först görs en matchning utifrån individens önskemål. Där tittar man på hur det kommer se ut, arbetsuppgifternas komplexitet utifrån individens förmågor. Tillsammans med arbetsgivaren anpassar man hur uppgifterna ska gå till, hur många timmar individen ska jobba. Hänsyn tas även till andra faktorer utanför arbete, som kan man ta sig till jobbet på morgonen, frukost etc.

Individen går på en intervju och måste tacka ja till jobbet. Utifrån intervjun gör man en arbetsplan där man tittar på resurser, begränsningar, målformuleringar. Efter detta gör man ett arbetssök efter det man har kommit fram till. Förhoppningarna är att detta ska sedan leda till ett arbete för individen.

Göteborgs Stads aktivitetshus

Per-Anders Olsson, som är enhetschef på Göteborgs Stads aktivitetshus, berättar sedan om hur de startade en IPS-verksamhet. Den bakgrund som metoden har är starkt präglad av sjukvårdens institutioner och fokus låg inte på att försöka få ut individen i samhället. Effekten blev att dessa människor blev inlåsta i systemet och kunde inte gå vidare.

Socialstyrelsen uppfattning om att IPS-metoden är en evidensbaserad metod gav aktivitetshusets verksamhet ett språng framåt genom statliga medel. Olsson berättar om de utmaningar de har stött på, främst 2013 då de omvandlade några tjänster i verksamheten till arbetsspecialister. Utmaningen låg i att övertyga medarbetarna om omfördelning av resurserna till IPS-arbetet.

Samtidigt insåg de att arbetet som arbetsspecialisterna gjorde behövde renodlas. Främst för att de jobbar med människor som har omfattande behov av medicinskt och socialt stöd som inte alltid fungerar optimalt, men också för att få verksamheten att arbeta tillsammans. De övriga medarbetarna skulle jobba med arbetsspecialisterna för att det skulle bli optimalt för deltagarna.

Aktivitetshuset har fått ut fler i arbete

Olsson menar att samverkan mellan aktörer är grunden till att IPS ska fungera. På senare tid tycker Olsson att mer av arbetsspecialisternas tid går åt att få de olika aktörerna involverade i IPS-arbetet. Arbetsförmedlingens och A-kassans struktur har förändrats och gjort det svårare för deltagare med kognitiva svårigheter på aktivitetshuset.

Framgångarna i aktivitetshusets verksamhet menar Olsson är deras resultat: att de fått ut människor som stått långt ifrån arbetsmarknad i arbete. En annan framgång har varit deras uthållighet i att utveckla verksamheten och att de har gett det tid. Det märks i att antalet deltagare i IPS som har kommit ut i arbete har ökat med åren i takt med att arbetsspecialister blivit mer kompetenta och kunniga i modellen.

Även stöd från deras ledning och materiellt stöd genom pengar har gett möjlighet att kunna investera i en metodhandledning och IPS-utbildningar. För att få en samsyn i verksamheterna har man kopplat ihop förhållningssätt till återhämtning med IPS-metoden. Per-Anders Olsson menar att de får bra resultat när samverkan med sjukvården fungerar bra.

Arbetslivscentrum

Natascha Radosavljevic som är enhetschef inom Arbetslivscentrum i Norra Hisingen, förklarar hur de inte tvingar någon till IPS utan att de utgår från individens förmåga och önskemål. Många av deras klienter vågar inte säga nej till insatser och då försöker de jobba mer med tillit. De är också tydliga med vad individen ska bidra med om de tackar ja till en insats. Individens motivation, deltagande och vilja är styrande. Nätverksmöten hålls kontinuerligt.

En av deras styrkor har varit att ledningen har varit bestämd med att alla enheter ska jobba med metoden. Det har inneburit bättre samverkansvägar och beslutsvägar. Medarbetarna har på detta sätt fått mer tillit till organisationen och fått mer tid till att arbeta med klienter, verksamhetsutveckling och metodutveckling, snarare än strukturella utmaningar. IPS har genomsyrat hela verksamheten, de har utgått från de åtta principerna. Samverkan till ekonomiskt bistånd har varit viktig för deras framgångar menar Natascha Radosavljevic.

Utmaningarna för deras verksamhet har varit den oklarhet i vad ett team är runt en klient inom socialt arbete. Eftersom socialtjänsten och sjukvården är organiserade i stuprörsstrukturer, är det svårt att samarbeta över de organiserade gränserna. Vid Norra Hisingen har de jobbat med något som heter individuell samordnad planering och det är deras interna motsvarande SIP. Även att låta IPS ta tid, det är en metod som kräver tid och resurser.


Socialchefsdagarna 2020, Göteborgs Stads arbete med Individual Placement Support • Jonas Strömberg, metodhandledare IPS och Per Hjelm, processledare IPS Göteborgs Stad, Social resursförvaltning. Per-Anders Olsson, enhetschef Aktivitetshuset, Göteborgs Stad, Social resursförvaltning. Natascha Radosavljevic, enhetschef Arbetslivscentrum, Göteborgs Stad, Norra Hisingen.

Text: Josefin Johansson Palenzuela, socionomstudent vid Göteborgs universitet