Barn med psykisk ohälsa drabbas av att samordningen brister

Föreläsningen hålls av Marie Herbring och Carolin Persson, båda inspektörer och projektledare på Inspektionen för vård och omsorg. Som inledning beskriver de IVO som verksamhet och att deras tillsyner ska göras riskbaserat samt från ett klient- och brukarperspektiv. IVO ska göra riskanalyser för att upptäcka riskområden och faktorer – ett sådant riskområde är samordning av insatser för barn och unga med psykisk ohälsa.

Carolin Persson beskriver hur IVO därför har infört en nationell tillsyn under 2019, vilket är just det som föreläsningen skall handla om. Fokus kommer att vara hur tillsynen utfördes och vilka resultat den medförde. Med sin föreläsning vill de inspirera andra till att kvalitetssäkra arbetet ute i sina verksamheter.

Jag känner mig som ett problem

I ett klipp beskriver en ung person vid namn Kajsa hur hon känt sig som ett problem som behöver lösas snarare än en individ som behöver bli förstådd. Kajsa beskriver hur systemet är så pass uppdelat att individerna som omfattas av systemet tappas bort.

Berättarrösten till klippet beskriver hur det finns stora utmaningar för vården och omsorgen gällande samordning av insatser för barn och inga med psykisk ohälsa. Barn, unga och deras anhöriga riskerar att bli utan den vård de behöver om ingen tar ansvar för helheten.

I IVO:s tillsyn har aktörer som ska arbeta för att hjälpa och vårda de unga och deras anhöriga granskats. Genom ett helhetsperspektiv ska samordningens viktiga roll belysas.

Många kontakter, många diagnoser

Kajsa beskriver hur hon haft mycket kontakt med vården och fått många olika diagnoser. Hon beskriver denna kontakt som rörig och att fokus alltid hamnade på att diagnostisera henne för att sedan kunna behandla diagnosen.

När Kajsa mådde dåligt och inte visste hur hon skulle hantera sitt mående, tog hon många gånger till olika självdestruktiva beteenden. Det skapade en ond spiral, där hon återigen hamnade inom vårdsystemet.

Kajsa fick aldrig frågan ”hur mår du?”, och säger att hon aldrig kände sig lyssnad på eller delaktig i den vård hon blev erbjuden. Den onda spiralen fick Kajsa att känna sig misslyckad och att hon gång på gång fick nya diagnoser och problem.

Helhetsansvaret saknas

Berättarrösten beskriver hur planering och koordinering av vården blev Kajsas och hennes föräldrars ansvar. Ingen inom vården tog ett helhetsansvar för Kajsas vård eller kartlade hennes behov. Kajsa menar att återkoppling och samverkan mellan olika aktörer inom vården hade varit bra för den unge. Likaså att lyssna på och försöka förstå vad den unge behöver eller saknar. Hon beskriver det som ett strukturellt problem, som många unga tyvärr får erfara.

Barnets perspektiv

Efter klippet beskriver Carolin Persson hur IVO:s tillsyner har mål att ge effekt och förbättra vård och omsorg för brukare. För att uppnå det i just denna tillsyn har de fokuserat på att prata med barn och unga för att förstå deras perspektiv och upplevelser, och även fokuserat på att alla inblandade aktörer ses samtidigt och att en dialog förs under tillsynen utifrån barnets perspektiv.

Tillsynen har gjorts genom att hålla dialogmöten med barn, anhöriga och vårdgivande aktörer, berättar Marie Herbring. Journaler hämtades in för att undersöka om där fanns någon samordning, eller för att se om det fanns journalförda situationer där IVO ansåg att samordning borde ha ägt rum.

De uppgifter som IVO samlade in sammanställdes i en tidslinje, som sedan bidrog till att skapa olika frågeställningar. Ett exempel på dessa frågeställningar är ”Vi ser att verksamheter ofta hänvisar till varandra. Känner ni igen det? Vad gör ni i sådana situationer?”.

Frågeställningarna och tidslinjen framfördes sedan på dialogmötena. Dialogmötena bestod av två aktörer, där den ena var någon form av verksamhetschef och där den andra på ett eller annat sätt varit inblandad/kände till i ärendet. Under dessa möten beskrev aktörerna olika faktorer som försvårar samverkan i deras verksamheter. Några exempel som Marie Herbring tar upp är: ”Det saknas förståelse för varandras områden och professionen: man litar inte på andras bedömningar”, och ”Ansträngd arbetssituation”. 

Bristande samordning

Carolin Persson beskriver hur Kajsas upplevelse av vården och problemet kring samordning stämmer väl överens med vad andra unga och anhöriga som deltagit i IVO:s tillsyn uttrycker. Därför har IVO sammanställt konsekvenser som dessa individer upplevt till följd av bristande samordning inom vård- och omsorg. Exempel är: ”Familjerna känner sig lämnade” och ”Barnet får inte tillräckligt med hjälp, insatserna kommer för sent”.

SIP-möten

Herbring beskriver hur dels verksamheterna, dels familjerna beskrev tankar om SIP-möten och samordningsmöten och att de inte fungerat särskilt bra. Det som framkom var bland annat att det saknades rutiner och kriterier för mötena och att de är väldigt tidskrävande. Likaså fanns upplevelsen av att familjerna och aktörerna har olika syn på när det bör kallas till SIP-möten. Dessa faktorer bidrar till att varken familjer eller aktörer vill gå till mötenna och att det krävs för mycket resurser i förhållande till vad mötena bidrar till.

Avsaknaden av rutiner och kriterier har bidragit till okunskap och förvirring gällande vem som ska göra vad – exempelvis kalla till möte, dokumentera eller skicka ut protokoll. Både verksamheterna och familjerna önskade SIP-möten som ger goda resultat och som är mer effektiva. Likaså ansågs att en gemensam samordnare hade kunnat förbättra kvaliteten på mötena.

Åtgärder för förbättrad samordning

Under tillsynen framkom en del exempel på åtgärder som olika verksamheter infört för att förbättra samordningen. Däribland att varje vecka ha en bestämd tid för SIP, vilket underlättat för verksamheternas planering. Andra exempel var att ha handledningstillfällen mellan olika verksamheter, samt att ordna en manual för SIP-möten. 

Persson beskriver hur tillsynens dialogform bidrog till att alla möten såg olika ut, beroende på vilket barn som mötet utgick ifrån. Då IVO träffade alla verksamheterna samtidigt blev det tydligt att de har väldigt olika uppdrag och att behovet av samordning såg olika ut beroende på verksamhet och uppdrag. Det som var gemensamt bland verksamheterna var en önskan om att samordningen skulle bli bättre.

Genom tillsynen uppfattade IVO att samlade möten med olika aktörer och verksamheter skapar en helhetsbild av barnet och dess situation som ger bättre förutsättningar för att ge individen rätt vård och omsorg.


Socialchefsdagarna 2020, Barn med psykisk ohälsa drabbas av att samordningen brister. Carolin Persson och Marie Herbring, inspektörer och projektledare, Inspektionen för vård och omsorg.

Text: Linnéa Gustafsson, socionomstudent vid Göteborgs universitet