Dick Harrison

Migranterna som byggde upp landet Sverige

”Invandrare kommer hit och tar jobben från oss”. Det får man ofta höra i dagens debatt. Men enligt Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, är det i mångt och mycket de inflyttade som genom tiderna har skapat och utvecklat det Sverige vi har idag.

Han vill sticka hål på den problematiserande och historielösa bilden av invandring, och visa på hur migration genom tiderna har varit positivt för utvecklingen. För Socialchefsdagarnas deltagare levandegör Dick Harrison Sveriges migrationshistoria med nedslag från istid till idag – kraftfullt, underhållande och i ett rasande snabbt tempo.

Invandrartäta industriorter redan på 1800-talet

Oskarström, Gyllenfors (Gislaved) och Bromölla. Tre samhällen i södra Sverige som inte hade funnits utan arbetskraftinvandring. Historikern Dick Harrison dyker direkt in i det sena svenska 1800-talet och berättar hur den svenska ekonomin importerade kunskaper, framför allt från Tyskland, för att bygga upp små industrisamhällen. Oskarströms jutefabrik, Gyllenfors glasbruk och Bromölla med Iföverken ledde till inflyttade arbetare och chefer med familjer och helt transformerade byar.

– Och det här vet jag enbart därför att min pappa kommer från Oskarström och mamma från Gyllenfors. Men om man skulle börja undersöka gamla bruksorter på riktigt, skulle man hitta massvis av liknande exempel på samhällen där alla som bodde för 100 år sedan kom utifrån och byggde upp samhället. Det stämmer inte riktigt överens med vår vanliga bild av svensk historia, säger Dick Harrison.

– Vi tillåter oss att veta ganska lite om vårt förflutna, och om migrationen. Den officiella myndighetspolitiken på 1950-talet trumpetade ut att ”Sverige är unikt i världen. Ingen har flyttat hit sedan Hedenhös, vilket gör vår historia speciell.” Det var så de flesta svenskar såg det, förutom de som kom från just dessa brukssamhällen. Jag läser ibland politiska åsikter här och var, som säger ungefär samma sak. Det är en historia vi har valt bort, och som vi saknar. 1800-talet är inte särskilt långt bort, menar Dick Harrison.

Bondeemigrationen efter istiden och framåt

Han tar sedan med publiken ännu länge tillbaka, till vikingatidens 900-tal och Ellestadssjöns Mölleholmen i södra Skåne. Det var ett ditintills obebott område, tills arkeologiska utgrävningar hittade spår efter människor som kommit dit och skapat ett samhälle. Det var inga vanliga bönder, utan de tog in penningekonomi, keramik och en helt ny kultur in i det skånska landskapet. Senare hittade man samma myntpräglingar och tekniker i Polen.

– Med dagens uttryck var det alltså ett gäng polacker som flydde hit och förvandlade området till en kulturbygd. De levde fredligt kvar, integrerades med skåningarna och sedan gled befolkningarna ihop. Vi kallar dem inte polacker på Mölleholmen idag. Vad kallar vi dem? Sjöbobor! Det är ganska roligt att många av de som är särskilt kritiska till migration idag, själva är ättlingar till emigrerade polacker, säger Dick Harrison, och publiken skrattar och applåderar.

Efter istiden hade människor kommit från flera olika håll och befolkat Sverige. ”Bondeemigrationen” som Harrison kallar det, var vanlig, eftersom det fanns gott om plats och all befolkning sågs som resurser.

– Det här borde vara totalt konventionellt. Men när jag sitter i Svt och orerar: ”ytterst är vi alla ättlingar till invandrare efter istiden” får jag höra ”Vadå, vi har ju alltid bott i Sverige!” Men försök bo på en glaciär. Det är ett hett ämne och jag får starka reaktioner. Migration är fruktansvärt farligt att uttala sig om. Och med professorsstämpeln blir det ”sant”, det är extra farligt.

Staten, näringslivet och organisationstanken – från Tyskland

Att Sverige ens finns som rike är direkt beroende av importer från andra länder. Först tog vi in idéerna, en kulturimport från Tyskland och England, och sedan tog vi in experterna som visste hur man skulle ställa om landet.

– Att vi blev kristna är uteslutande för att prästerna flyttade hit och lärde ut processen. De var en slags experter på administration, och idag skulle vi snarare kalla dem kommunalpolitiker eller socialchefer. Era jobb måste också uppfinnas, och de gjorde nog det på 1100-talet, säger Dick Harrisson till alla socialchefer i publiken som skrattar gott.

På 1200-talet riskerade Sverige att slukas av sina grannländer, och behövde snabbt få stadga för att överleva som rike. Birger jarl ledde ett intensivt och brutalt politiskt arbete och införde skattväsendet som skulle betala för ett fungerande Sverige. Men för att bygga upp näringslivet och städerna behövdes borgare med pengar och tekniska experter, och de fanns inte i landet. Man slöt därför avtal med Lübeck och Hamburg, för att starta en omfattande import av tyskar – stadsinvånare, borgare, hantverkare och politiker.

– För att se till att det fungerar, kan man bara göra på ett sätt. Och det är att importera folk som har kunskaper. Stad, mur, hantverkare, handel, borgmästare, råd och fogde är alla låneord från tyskan. Detta eftersom vi i Sverige helt saknade dessa företeelser. Hela den statsekonomiska apparaten – den urbana, moderna och normala organisationstanken – är importerad från mitten av medeltiden. Tyskarna blev svenskar och många av er är ättlingar till dem. Vi svenskar talar tysk dialekt utan att vi ens vet om det, säger Dick Harrison.

Även städerna på stormaktstiden ett resultat av migration

Han hoppar sedan raskt fram till 1600-talet då Sverige blir en stormakt. Städerna är hopplöst medeltida och behöver moderniseras. Inga svenskar ville bo vid Göta älvs mynning, eftersom läget vid havet gjorde det osäkert. Efter flera misslyckade försök att tvinga människor att bosätta sig där, valde man istället att importera hela utländska städer.

– Holland var stort till ryktet, så Karl IX köper en stad av holländarna, planterar den på Hisingen och döper den till Göteborg. Där finns inte en enda belagd svensk, eftersom de inte vill bo där. Efter att staden bränts ner gör Gustav Adolf om pappas experiment men flyttar staden över älven till södra sidan. Han importerar nya holländare och det dröjer 80 år innan Göteborg slutar vara en invandrarstad. Och Göteborg är inte det enda exemplet, utan det är så man gör i Sverige för att dra igång ett fungerande samhälle på den här tiden, betonar Dick Harrison.

En politik öppen till migration, genom tiderna

Han tar även upp Jönköping och Eskilstuna som städer som byggts upp av framför allt holländare och tyskar. De tidiga industrier som skapas på den här tiden har nästan samtliga rötterna utomlands. Dick Harrison benämner det rådandet styret som meritokrati, motsatsen till korruption och svågerpolitik.

– Är du är bra på det du sysslar med, kan du avancera utifrån meriter. Sverige behövde ta sig upp och man välkomnade alla invandrare, bara de var duktiga på det de gjorde. Det var en politik som var öppen för migration. ”Alla ska med, och behövs. Vi behöver folk till allt möjligt. Hjärtligt välkomna.”

1800-talets migration betydde mycket för framväxten av det moderna Sverige och näringslivet, inom alla sektorer. Vi var beroende av utländsk expertis, och Dick Harrison räknar upp framstående exempel som Bonnier, Gleerups, Mazetti, Zoega, Cloetta och NK, för att nämna några. Och allt detta skedde innan flyktingvågorna efter andra världskriget under 1900-talet. Efterkrigstiden på 1960-talet var gyllene år. Arbetslösheten var utplånad och välfärdsstaten Sverige växte fram på riktigt. Mycket till stor hjälp av de 700 000 finländska arbetskraftsinvandrarna och flyktingströmmarna med tiotusentals balter, 8 000 ungrare, och senare 7 000 chilenare.

Dick Harrison har undersökt dessa flyktingströmmarna på regeringens uppdrag, och sett en uteslutande positiv påverkan på vårt land, utveckling och kultur. Något som krockar rejält med dagens i många fall problembaserade synvinklar.

– Man har spontant betraktat migration som en resurs, eftersom man tjänar på det. Det är det som stör mig allra mest när jag ser dagens diskussioner. Det är jobbigt, hotfullt och skadligt med migration. För ”vi har ju inte haft något sådant förr”, därför kommer det att rasera allt vi har byggt upp. Men det har aldrig varit negativt långsiktigt med migration, och någonstans borde dessa historiska erfarenheter vara relevanta att använda, även i dagens debatt!


Föreläsning Socialchefsdagarna 27 september 2017 • Migrationens betydelse i det svenska samhället i historisk tid, Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet.

Text: Jenny Asp, frilansande textkonsult och skribent
Foto: © Mark Harris, frozentime. Här hittar du bilder för nedladdning!