Lars Trägårdh

Föreläsning Socialchefsdagarna 5 oktober 2016
Konkurrerande solidaritetsideal och rättighetslogiker
Lars Trägårdh, historiker verksam vid Ersta Sköndal högskola.


Medborgarskap kontra mänskliga rättigheter

Sverige som landet annorlunda. Historikern Lars Trägårdh lyfter fram en alternativ och paradoxal bild av den svenska identiteten: med både hög social tillit och en radikal individualism. En annan balansgång handlar om vår strävan efter en nationell välfärdsstat – och vår vilja att bistå människor i nöd ute i världen. Och hur dessa olika solidariteter kan splittra samhället.

larstragardh_foto_frozentime_d8b_9527_500

Lars Trägårdh är historiker och har bott många år utomlands, i bland annat USA och England. Han försöker vända på perspektiven i syfte att förstå och beskriva den svenska modellen utifrån. Som första talare på Socialchefsdagarna vill han punktera bilden av Sverige som landet lagom.

Det svenska samhällskontraktet – en magisk paradox

I Sverige finns det på en och samma gång sociala och individualistiska värderingar – båda lika starka. Samtidigt som vi har en hög social tillit till andra människor och till staten, har vi också vad Lars kallar en radikal ”statsindividualism”. Den här kombinationen gör att Sverige sticker ut, i jämförelse med andra länder.

– Vi tar för givet att man är positiv både till andra människor och till staten. Men i andra länder är man oftast mer skeptisk, och det på goda grunder. Det handlar ofta om korruption och att vissa grupper skor sig på andras intressen. Det här måste man förstå grunderna för.

En hög social tillit

Sverige toppar listan av länder med en hög social tillit i samhället. Tillsammans med Danmark, Nederländerna, Finland och Storbritannien skapar vi ett kluster av länder som tydligt sticker ut. Gemensamt för dessa länder är OECD, marknadsekonomier, demokratier och gamla stater. Längst ner på tillitsskalan ligger Lettland, Polen och Litauen, som har en betydligt mer bister syn på människor.

– Det här fångar något som vi är vana vid: vi betonar vår egen förträfflighet och hur duktiga på samarbete vi är. Det är en bild av svenskan som vaknar, tar en kopp kaffe och sedan säger: Vad kan jag göra för gott i samhället idag? Det är inte helt off. Det finns belägg för det. Men det är långt ifrån hela bilden. För samtidigt betonar vi värderingar om individen, frihet och oberoende.

En radikal individualism

Det är framför allt rika, sekulära och rationella länder som betonar det individuella. På den skalan har Sverige en unik position. I ett fattigt land måste man fokusera på att överleva, medan man i rikare länder kan gå vidare till att se sig själv som det viktigaste projektet.

larstragardh_foto_frozentime_d8b_9529_500

– Om du trodde att Sverige är normalt, kan du glömma det. Vi är extremt annorlunda, och vi representerar inget genomsnitt. Men det vi strävar efter – att betona den individuella friheten – är samtidigt universellt. Vi har inte monopol på det, utan det finns överallt. Men det är framträdande just nu i det svenska samhället.

Även familjen bygger på frivillighet och autonomi

Lars menar att vi behöver hålla två bollar i luften. När det gemensamma rummet (samhället), fungerar väl ger det också maximalt stort uttryck till oss själva (individen). I Sverige har vi en positiv syn på staten och vi gör stora sociala investeringar i skola, vård och omsorg. Men det ska samtidigt vara maximalt produktivt i marknadssamhällets anda.

– Det är inte så att den traditionella familjen inte är viktig i Sverige, för det är den. Men det betyder att samma moraliska logik kommer till uttryck även i familjen. Den moderna svenska familjen bygger på en idé om jämställda och jämlika individer. Tanken är att båda vuxna knegar, betalar skatt och är oberoende – så man kan lämna om det krisar, vilket 50 % av alla äktenskap gör idag. Relationen ska bygga på frivillighet och autonomi. Det är den svenska teorin om kärlek, säger Lars.

Välfärdens maktrelationer och tillitens betydelse

Lars visar en triangel där stat, individ och familj finns på varsin sida. Här skiljer sig Sverige (stat-individ) skarpt mot Tyskland och USA. I USA (familj-individ) finns mer negativa rättigheter mot staten, som skyddar individens privatliv. I Tyskland (stat-familj) skapas välfärd antingen inom familjen eller organisationer, ofta religiösa. Detta är viktiga fakta för att förstå den höga sociala tilliten till staten som finns i Sverige.

– Sveriges höga tillit är en enorm fördel för samhället. Det gör att vi kan leva enkla och fria liv, med låga transaktionskostnader. Samhällen med låg tillit måste omgärda sig med skyddsmekanismer, för att förhindra att man blir lurad på olika sätt. Man lever i grindsamhällen, eller har en oerhörd mängd advokater som kan stämma folk man inte riktigt litar på. Det här är vanligt i USA, där misstron nästan har paralyserat landet, säger Lars.

Statsindividualismens rötter

På 1930-talet kom tanken om ett demokratiskt folkhem. Alla förstod vikten av att formulera en nationell identitet – i samklang med den politiska tanken om frihet och demokrat. Nationens stolthet var den moderna och jämställda familjen, med familjen Myrdal som symbol för detta.

– Man fångade den historiska förståelsen av den svenska identiteten. Det var som ”The American Way”, fast på svenska. Folkfrihet i demokrati, som börjar med lagen. Från blodlag till lagbunden ordning med grundläggande konstitutionella rättigheter.

Den skötsamma arbetaren

Grunden i det svenska samhällskontraktet är individens arbete och inkomst. Det är ett tema man ser, från arbetslinjen idag till långt tillbaka i tiden. Lutherdomen och nykterhetsrörelser förenas kring ett moraliskt skötsamhetsideal, där arbetet är den primära dygden.

– Än idag är detta helt centralt. När det handlar om migration finns det bara en väg in i samhället: genom arbetet. Sverige är inte speciellt snällt mot människor som inte jobbar. Tvärtom är vi rätt brutala. Man ska vara en skötsam arbetare, menar Lars.

Han visar en bild av en kvinna, som blev tvångssteriliserad på 40-talet. Många kvinnor på den tiden levde inte upp till det skötsamma idealet. De var prostituerade, ensamstående med barn, hemlösa och resande. Man ville förhindra dem från att reproducera sig, och därmed undvika en dålig modell för andra. Detta menar Lars är en viktig poäng i dagens läge, när vi har förändrat invandringspolitiken. Förut fanns en starkare koppling mellan migration och arbete än dag.

– Tidigare fokuserade man mer på den svenska statens intresse, än på de som kommer hit och deras behov. Idag har mer humanitära tankegångar. Men även om man vill applådera det, så är det inte så enkelt. För arbete är grunden i vårt samhälle. Sedan frikopplar man migrationen från det, och då kommer problem som brev på posten.

Sverige som moralisk stormakt

Efter andra världskriget kommer bilden av Sverige som moralisk stormakt. Dag Hammarskjöld inleder skiftet och med Olof Palmes ställningstagande för tredje världen blir det ännu tydligare. Nu finns en konkret politik som går ut på internationella bistånd. Om USA är den stora militärmakten med Pentagon som symbol så är Sverige den moraliska stormakten, med SIDA i Stockholm som symbol, menar Lars.

Efter socialismens och murens fall 1989–1990 uppstår en ny sekulär religion, där mänskliga rättigheter är den tematik som man samlas kring. Inom akademin blir det ett eget fält, som kopplas upp mot FN, och fram växer deklarationer och konventioner som många länder skriver under. Här spelar Sverige en framträdande roll.

– Fram till förra hösten uppfattade man ingen motsättning mellan medborgarskap och mänskliga rättigheter. Det är två sorters solidaritet som vi nästan såg som synonyma. Men tittar vi närmare är det inte lika enkelt, säger Lars.

larstragardh_foto_frozentime_d8b_9534_500

Medborgarskap:

  • är ett kontrakt, som handlar om arbete, skatt och rättigheter. ”Gör din plikt, kräv din rätt”.
  • är ingen allmän reciprok snällism, utan den har villkor. Det fungerar som ett försäkringsbolag. Man betalar in, så får man ut.
  • handlar om demokrati och politik. Alla som jobbar på lokal nivå är vana vid detta, hur det ständigt diskuteras för att man ska få ihop budgeten. Det här är pragmatism.
  • handlar om utredningar och remisser – skatter, budget och att få ihop detta med de kostsamma sociala rättigheter som vi har röstat fram.

Mänskliga rättigheter handlar om något väsentligt annorlunda. Det:

  • går ut på alla människors lika inneboende värde.
  • är inte villkorat på något sätt, utan man är människa överallt. Vi är alla lika, och medborgarskap spelar ingen roll här.
  • handlar om villkorslös altruism. Vi gör något för det är moraliskt korrekt.
  • är en idé som förenar – det gränslösa globala civilsamhället. Organisationer som Läkare utan gränser är ett bra exempel på detta. De verkar på bas av medmänsklighet, snarare än medborgerlighet, och går utanför den nationella gränsen.
  • handlar om juridiskt bindande dokument, med en anglosaxisk modell från USA som bygger på en stor skepsis mot majoritetsdemokratin, eftersom den inte brukar hjälpa de i minoritet.
  • Handlar om konventioner som är frikopplade från budget- och kostnadshänsyn.

Fungerande stat – och öppna gränser?

Dessa två olika solidariteter splittrar till viss del civilsamhället. Många tycker att det är viktigast att prioritera ett öppet och fritt Europa. Andra tycker att regeringens första ansvar är medborgarna och ordning och reda i landet. Båda perspektiven kan sägas vara lika legitima.

– När konventioner frikopplas från budget och ansvar uppstår konflikter ganska snart. Det går inte att ha fungerande stat OCH öppna gränser, på samma gång. Därför är de här frågorna så oerhört centrala att hantera för Sverige. Det betyder inte, i min mening, att vi måste välja det ena över det andra utan dilemmat är att det finns en djup historisk förankring på båda sidorna. Välfärdsstat är en bra idé i grund och botten, och den har folkligt stöd. Men det är lika sant att vi har en identitet och en vilja att göra det vi kan för att kunna bistå människor i nöd. Det har också en djup och folklig förankring.

– Hur hanterar vi de här motsättningarna? Där vi inte äventyrar vårt samhällskontrakt, men inte heller abrupt stänger några gränser för andra människor. Det hjälper inte att kalla folk för rasister. Tonläget måste kylas ner och vi hitta en pragmatisk väg framåt. På det sättet är det inte ett vägval, men vi måste ta oss fram.

Står vi inför en tillitskris i Sverige?

Lars menar att det finns skäl att prata om en tillitskris i Sverige, och att man vet att dessa aspekter samvarierar med lägre tillitsgrad:

  • Permanent arbetslöshet
  • Växande ekonomisk ojämlikhet
  • Ökad invandrarrelaterad mångfald
  • Segregerade skolor och bostadsområden
  • Värnplikten avskaffad
  • Skolan pluraliserad
  • Medievärlden uppspaltad (Vi för knappt några samtal över gränserna längre, vi pratar bara i korridorer där alla är överens)

Tilliten sjunker i växande kommuner och bland unga

Tilliten i allmänhet ser positiv ut, i hela Norden, men det varierar framför allt i storstäderna. Det finns ett tydligt mönster på ju mer kontakt man har med sina grannar, desto högre tillit finns det i området. Detta visar att vi kanske ska fokusera på att undvika segregation, än skapa mångfald. En stark ställning på arbetsmarknaden leder också till mer tillit.

Det finns högre tillit i kommuner som krymper och lägre tillit i kommuner som växer. Tilliten sjunker framför allt hos unga människor, och det finns en dipp bland 16–29-åringar.

– Det här är siffror vi måste vara noga med att titta på. Det är ett varningstecken, eftersom ungdomarna är Sveriges framtid. Vi befinner oss i skarpt läge, och vi måste tänka lika mycket som vi känner, avslutar Lars med.


Text: Jenny Asp, Södra tornet kommunikation
Foto: © Mark Harris, Frozentime