8. Statens institutionsstyrelse

Kent Ehliasson som är generaldirektör på Statens institutionsstyrelse (SiS) ska prata om framtida utmaningar, framtidens vård med kommunerna, kapaciteten och socialtjänstens behov.

Kapaciteten

SiS har haft stor efterfrågan på platser de senaste åren, och de gör kapacitetsutökning. De har haft problem med sin kapacitet sedan 2015, något som de sliter med.

SiS 2020. Hur ser framtidens vård ut? Socialtjänsten är SiS uppdragsgivare, och samarbete behövs, framför allt före och efter institutionsplacering.

När det gäller ungdomsvården har SiS en genomsnittlig beläggning, med ett ganska jämnt antal platser.

Men de 36 000 ensamkommande flyktingbarnen skapade stora problem. Man måste titta på hur ser årskullarna ut framåt, inte bara nu. De stiger framåt. Den kapacitet som de tycker att de ska ha ligger på 700–750 platser. Just nu har de 7–40 ungdomar i kö.

Missbruksvården får stor effekt på låga tal. Man har hanterat detta på ett lite bättre sätt, och fokuserat på att hjälpa kvinnorna. De har haft och har kö på ett antal män, och det varierar under några månader. Det spelar ingen roll om det är 4–5 i kö, om det är akut. Kent säger att de inte har kapacitet nog, och att det är hemskt – när det är liv och hälsa. Man vill inte hamna i situationen att det slår i taket.

Utbyggnaden

2015–2016 tog man beslut om utbyggnad. SiS får frågan: Varför har ni inte ordnat platser redan nu, 2015? Kent säger att när man har den här typen av målgrupper, med låsta dörrar ställer det helt andra krav.

Vilka befintliga lokaler fyller SiS krav till 100 procent? Det är främst inom kriminalvården och rättspsykiatrin. Annars måste de bygga om och det tar också tid, med upphandling och detaljplanering.

”Man startar en byggprocess som tar tre år. Jag är lika frustrerad som ni.”

Men SiS måste ha de här principerna, och de kan inte bygga själva. Med en överhettad marknad är det svårt. De fina planerna blir förskjutna, och det är saker SiS har svårt att kontrollera.

2018 blir ett kärvt år. Men saker startar upp redan nu, och det är flera bitar som är på gång. Till 2019 tillkommer fler platser, men man behöver 35–40 platser till.

Rätt person som får plats?

När SiS väl kan erbjuda en plats, har uppdragsgivaren i 30 % av fallen redan hittat en annan lösning. Varför ställer man sig i kö? Något som måste diskuteras, är om rätt ungdom hamnar hos SiS. Handlar det om extrema fall, kan man gå före kön, vilket har hänt tre eller fyra gånger.

Publik: Det finns ju platser på de låsta enheterna. Flera sitter idag där med ett utvisningsbeslut och bara väntar. Det finns möjligheten att snabba på processen med Migrationsverket.

Kent: Det finns också färdigbehandlade ungdomar som ofta blir kvar. SiS säger till socialtjänsten, att de måste ta ungdomarna vidare när de är färdigbehandlade. Man kan också flytta ungdomar internt, från akut till behandling. Allt för att öka på genomströmningen.

”Förstår ni varför det tar tid? Varför det inte kan byggas tidigare?”

Det innebär framåt, att när SiS har byggt ut kapaciteten, då kan de börja arbeta på ett annat sätt.

Riskbedömning

Men det kräver luft i systemet. Man behöver hitta en bra differentiering mellan ungdomar med hög/låg risk.

Vad forskningen säger är viktigt när vi ska forma vår institutionella struktur. SiS har tittat igenom sina egna behandlingsprogram, och det varierar mellan olika avdelningar.

Principer för effektiv behandling (The Psychology of Criminal Conduct)

  • Riskprincipen – intensiva insatser fungerar bäst för en högrisk-individ (vem)
  • Behovsprincipen – insatser måste inriktas mot dynamiska riskfaktorer för att vara effektiva (vad)
  • Behandlings- eller responsivitetsprincipen – Metod baserad på KBT och social inlärningsteori är effektivast (hur)
  • Fidelity-principen – implementera programmet som det är utformat (kvalitet i praktiken)

Riskbedömning är oerhört viktigt. Det finns olika instrument för detta, och 290 kommuner gör på lite olika sätt. Det är viktigt att man har samma bedömningsinstrument, så man kan pin-pointa ungdomen.

Innan ungdomarna kommer till SiS har man gjort en analys att de behöver det.

Jobba multimodalt

Åtta centrala riskfaktorer, varav de fyra första är viktigast

  1. Historik med antisocialt beteende
  2. Antisocialt personlighetsmönster
  3. Antisocial kognition och attityder
  4. Antisociala vänner och isolering prosociala
  5. Familjeförhållanden
  6. Skola/arbete
  7. Fritidsaktiviteter
  8. Missbruk

Många riskfaktorer = hög risk, få = låg risk. Man måste jobba multimodalt, mot alla problem samtidigt med många och intensiva insatser. Det ger bäst effekt. Observera att det alltid finns undantag. En ungdom kan ha begått mord, men saknar andra riskfaktorer. Ska man då sätta den med andra som har hög risk? Det finns ”smittorisk”, att den som inte har särskilt stora problem tar till sig av andra.

Gör man behandlingsprogrammet exakt som det ska göras? Det är viktigt att följa programmet, annars ger det inte speciellt bra effekt. Det funkar på många, men inte på alla. Man kommer alltid misslyckas med några, men man vet inte med vilka, eller vem.

Publik: om man gör det här innan man placerar, följer ni sedan upp?

Kent: Man behöver mätinstrument före, under och efter placering och behandling. När risken sjunker, är det dags att flytta hem.

Framtidsplaner

SiS 2020 och tankar framåt

  • Säkerställa jämlik vård och behandling, oavsett ställe
  • Säkerställa att vård- och behandlingsinsatser genomförs, som det är tänkt
  • Öka differentieringen
  • Öka kvaliteten i våra tjänster
  • Förbättra uppföljningen av kärnverksamheten

SiS ska titta på hela organisationens struktur. Hur ökar vi differentiering och specialisering?

Hur ska institutionen organiseras? De som gör alla bitar rätt, ska man organisera på rätt sätt.

Publik: undrar om ersättning och kostnadsmodell. Man vill ha mer än vad grundnivån säger, och bedömer personer olika vårdkrävande. Är ni för lågt bemannade?

Kent: Vi har en grundnivå, och för de som bedöms vara särskilt resurskrävande, får man betala extra. Det kräver mer personal på avdelningen, och ibland bygger vi upp eller stänger en hel avdelning. Därför är personaltätheten ganska hög hos oss.

Jag tror att vi gör en ganska bra och komplex bedömning, som är mer realistisk utifrån helheten. Därför blir det ofta dyrare än psykiatrin. Våldet är resurskrävande, det är svårt att hantera våldsamma ungdomar.

Växelvård är en bra form, och vi ska inte dumpa extrema fall hos varandra, utan hjälpa varandra.

SiS är inte experter på psykiska störningar eller psykoser. Där måste vi ha hjälp av psykiatrin. Ju mer samarbete, desto bättre.

Publik: utifrån ett effektivitetsperspektiv är det viktigt för oss med en hög transparens, och att vi får återkoppling på det vi gör. Det är svåra insatser med höga kostnader, där vi inte har något alternativ. Det är tufft med höjningar med 10 %, och det fortsätter öka. Vi suckar ofta över er och era priser, eftersom de tar hårt på oss. Vi måste begripa varför det kostar så mycket. Har man en monopolställning kan man vara lite laid back, medan ”vi andra” behöver jobba med effektiv bemanning.

Kent: Hur effektiva ska vi vara? Ska vi skära ner på personalen? Jag har svårt att se effektivitet i det. Vi har en standardkostnadsmodell sedan några år. Sen kan det alltid hända något, till exempel att någon slår sönder en hel avdelning. Vi har en finanseringmodell 70-30, med anslag och intäkter. Vi är låsta i en klurig modell, och har flera saker att bolla med. Vi har förmåner och monopol, och vi är försiktiga med det så det inte utnyttjas. Man får gärna åka ut och titta hur vår verksamhet ser ut.

Samverkan behövs, för att avgöra om en ungdom vara hos oss, och hur länge? De flesta vet socialtjänsten om i förväg, det är inte så många som dyker upp som gubben i lådan. SiS tar in 12 000 totalt.

Det behövs ett bättre samarbete i bedömning, hur ser hemflytten ut, och när? Så inte ungdomen sitter på institutioner för länge.

SiS rör sig mot olika typer av specialisering. Missbruk, psykisk ohälsa, kräver olika resurser.

Om man gör en bra riskanalys från början kan man undvika förflyttning.

Publik: Jag är lite förvånad, för jag trodde att ni hade denna differentiering redan. Det har varit långa köer 2015–2016. Det låter lite diffust med utvecklingsarbetet. Hur ska samverkan gå till?

Kent: Vi gör en form av differentiering. Men ibland vid akutsituationer och hårt tryck, gör vi i undantagsfall annorlunda. Vi gör akut- och behandlingsåtgärder, alla institutioner har detta och det finns redan i systemet men vi skulle vilja göra bättre.

Samverkan: Vi diskuterar hur vi ska göra, och vi har pilotprojekt i 4–5 kommuner. Där möts vi och diskuterar hur den här samverkan skulle kunna se ut. Det är en målbild till 2020 att vi tillsammans hittar bra lösningar för hur det ska gå till. Hör av er om ni är intresserade!

Publik: Det är frustrerande att som politiker skriva på beslut som kräver en fax. Vi har numera allt digitalt i vår kommun, men problemet är att SiS inte accepterar bank-id. Det sätter käppar i hjulet för den digitala utvecklingen.

Kent: Om det fanns ett system som staten accepterar för myndighetsbeslut skulle vi gärna ha det. Men det finns en risk med många typer av olika system. Det måste ske på ett rättssäkert sätt, och vi vill inte hamna i Transportstyrelsens situation.


Seminarium nr 8. Statens institutionsstyrelse • Kent Ehliasson, generaldirektör

Text: Jenny Asp, frilansande textkonsult och skribent
Foto: © Lina Öhman