19. Tidiga och samordnade insatser i den sociala barn- och ungdomsvården

Seminariet hölls i form av en paneldebatt med följande deltagare:

Barnhälsovården Rinkeby-Kista: Susanne Hagelbäck, bitr. verksamhetschef BHV Stockholm Nordväst, Åsa Edlund, enhetschef Rinkeby-Kista stadsdelsförvaltning.
Närvaroteamet i Östersund: Niklas Daoson, ordf. Barn- och utbildningsnämnden Östersund.
Cecilia Grefve, regeringens samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården.
Kjerstin Bergman, nationell samordnare för regionalt barn- och ungdomsutvecklingsarbete vid SKL.
Sofia Enell, universitetslektor Hälsohögskolan Jönköping som tillsammans med Verner Denvall, professor i socialt arbete vid Linnéuniversitetet, följer Växjös arbete med socionom på förskola.

Cecilia Grefve inleder med att tålamod, taktik och tillsammans är ledorden för panelen liksom för konferensen i stort. Under tre år har Cecilia Grefve i sin roll som regeringens samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården besökt femtio kommuner. Alla kommuner lyfter tidiga samordnade insatser och samverkan som möjligheter – men också som svårigheter. Ingen vill ha mer lagstiftning! Men ett område lyfts där mer styrning behövs, och det är när det gäller samverkan kring samordnade insatser för barn.

Kjerstin Bergman beskriver att SKL:s handlingsplan för 2015 var i syfte att stärka arbetet med tidiga insatser. Man ville motverka ett allt större utredande av barnens situation men man såg också en rädsla och osäkerhet hos kommuner kring lagstiftningen kring tidiga insatser. SKL har sett att man behöver stärka första linjen i socialtjänsten.

Samverkansprojekt i Rinkeby

Vidare får Susanne Hagelbäck BHV Stockholm nordväst, och Åsa Edlund Rinkeby Kista, enhetschef förebyggande föräldraskapstöd, beskriva sitt samverkansprojekt. Rinkeby har ca 48 000 invånare varav 16 000 bor i Rinkeby. Det är Rinkeby som ingått i projektet.

Syftet har varit att på ett riktigt tidigt skede nå föräldrar i ett utsatt område. Syftet har bland annat varit att öka samspelet mellan barn och föräldrar, skapa ökad kontakt mellan invånarna och olika samhällsinstanser för att nå ökat välbefinnande. Tillvägagångssättet var att erbjuda alla förstagångsföräldrar som skriver in sina barn i Barnhälsovården denna insats.

Man följer basprogrammet som vanligt men lägger också till sex hembesök under de första månaderna. Detta erbjudande har gått ut till alla i hela stadsdelen. Finansieringen av projektet kom under åren 2013–2015 från Folkhälsomyndigheten. Under 2016–2017 fick de extra av sjukvården. Inför 2018 har finansiering utlovats av Stockholms läns landsting.

Projektet har följts av forskning via Karolinska institutet. Hittills har man sett positiva resultat, antalet vaccinationer i denna grupp har ökat med med 15 procent, man har också sett en minskning av besök på akutmottagningar samt inläggning på sjukhus. Då Cecilia Grefve frågar om vilka erfarenheter och svårigheter de sett vad gäller samsyn i projektet, svarar Susanne och Åsa att det inte råder någon tvekan om att Rinkeby är en stadsdel med stora utmaningar:

90 procent har utländskt ursprung, 50 procent lever i barnfattigdom. Ohälsotalen för barnen i Rinkeby är högre än i övriga Stockholm där till exempel barnfetma är mer förekommande, tandhälsan är sämre och fler utsätts för tobaksrök.

Det fanns en känsla hos BVC-sköterskor att de inte räckte till och man önskade att socialtjänsten kom in tidigare i barnens liv. Samsynen och viljan att dra åt samma håll har varit väl förankrad i alla led. Dock har det förekommit kulturkrockar mellan Barnhälsovården och socialtjänsten. Tålamod med varandras olikheter är något de fått arbeta med.

Närvaroteamet i Östersund

Paneldebatten går vidare med att presentera Närvaroteamet i Östersund. Niklas Daoson, som är ordförande för barn- och utbildningsnämnden i Östersunds kommun, berättar att arbetet med hemmasittande elever i grundskolan inleddes under 2010. Man upplevde att ingen ägde ansvaret för dessa barn och att de puttades emellan verksamheterna.

Ett samlat grepp behövde tas och Elevhälsa, skola, Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) och Barnhabiliteringen (BUH) samt socialtjänsten samlades för att få en samsyn kring problematiken och en gemensam grund och prioritering. En koordinerande funktion från elevhälsan utsågs i syfte att tillgodose att alla insatser samordnas. Huvudman och finansiering ligger hos respektive huvudman.

Idag är Närvaroteamet en permanent verksamhet. Den har ofta satts under press på grund av prioriteringsperspektivet. När det varit hög belastning hos de olika verksamheterna har man fått påminna varandra om den överenskommelse man gjort om att prioritera dessa barn. Politiken har varit delaktig och överens över nämndsgränser från start. Gemensamma nämndsammanträden och presidier mellan Socialnämnden och Barn- och utbildningsnämnden (BOUF) har ägt rum.

Resultaten som varit goda har återkopplats kontinuerligt till nämnderna. Det finns en gemensam handlingsplan mellan socialnämnden och BOUF med samma mål. Vad gäller kommunens erfarenheter av att samarbete med Bup berättar Niklas Daoson att då BUP:s arbetsinsats har ökat har det inneburit svårigheter i att prioritera Närvoteamet. Under en tid låg verksamheten nere då BUP inte kunde bidra med resurser.

Niklas berättar vidare att en stor del av samverkan bygger på traditioner, relationer och personer. Detta gör att det blir sårbart. Lagstiftning kan göra samverkan bestående. Ekonomi kan ställa saker och ting på sin spets och då saker står emot varandra.

Tidiga insatser för yngre barn i Växjö

Verner Denvall och Sofia Enell har studerat ett projekt i Växjö kommun som pågick under åren 2013–2015. Projektet innefattade att satsa på tidiga insatser för de yngre barnen, de under tio år. Projektet anställde en kurator, specialpedagog och en socionom från socialtjänsten. Efter hand involverade projektet ett större resursteam i kommunen.

Projektet bedrev kompetensutveckling till personalen vad gällde att se och upptäcka barn som signalerade att de inte mådde bra. Projektmedlemmarna gav också vissa serviceinsatser via direktkontakt med familjer. Projektet avslutades 2015. Det har till viss del permanentas då det finns tillgång till socionom för alla skolor och förskolor i vissa utsatta områden i kommunen.

För att få samverkan på plats permanent behövs strukturella förändringar, till exempel mer resurser för att socialtjänsten ska kunna initiera forskning lika de avtal som finns mellan staten och hälso- och sjukvården.

Av projektet ser man att det behövs ett mandat för att agera och för att gå in på varandras områden. Det behöver kanske tydliggöras i nuvarande lagstiftning att samverkan är ett gemensamt uppdrag, så att samverkan kan ske vid andras initiativ förutom socialtjänstens.

Frågor från publiken:

Publik: Jag har jobbat i 40 år i socialt arbete. Hur ska man säkra upp tidigare och förebyggande insatser? Ett exempel är Familjecentraler tex. De försvann vid ekonomisk kris.
Svar från Rinkeby: Vi har kunna påvisa att tidiga samordnade insatser är kostnadseffektiva och vi har lutat oss mot den nationella förebyggande strategi som finns. I Stockholm är alla partier överens om att satsa på förebyggande föräldrastöd då man sett effekter av nedläggandet av familjecentraler.

Publik: Kulturkrockar, hur har ni arbetat med dessa? Har sekretess varit ett hinder?
Svar från Rinkeby: Vad gäller Rinkebyprogrammet så har personalen arbetat upp programmet tillsammans och verksamhetsövergripande. Gemensamma möten har ägt rum där man lyft skillnader men som syftat till att försöka lösa problemen som dykt upp. Projektmedlemmarna har haft gemensam handledning och utvärderingsträffar etc. Sekretessfrågan är ju hela tiden levande men något som bara måste accepteras.

Slutord

Slutorden från dagens moderator är att vi inte har råd att inte jobba förebyggande. Vi måste hitta nya arbetssätt för tidiga insatser. Vi måste lära av det vi gjort i alla år och satsa på nytt!


Seminarium 19. Tidiga och samordnade insatser i den sociala barn- och ungdomsvården • Cecilia Grefve, regeringens samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården, Kjerstin Bergman, nationell samordnare för regionalt barn- och ungdomsutvecklingsarbete vid SKL.
Barnhälsovården Rinkeby-Kista: Susanne Hagelbäck, bitr. verksamhetschef BHV Stockholm Nordväst, Åsa Edlund, enhetschef Rinkeby-Kista stadsdelsförvaltning.
Närvaroteamet i Östersund: Niklas Daoson, ordf. Barn- och utbildningsnämnden Östersund.
Växjös arbete med socionom på förskola som följs av Verner Denvall, professor i socialt arbete Linnéuniversitetet och Sofia Enell, universitetslektor Hälsohögskolan Jönköping


Text: Catrine Skoglund, socialförvaltningen i Östersunds kommun
Foto: © Mark Harris, frozentime. Här hittar du bilder för nedladdning!